Idag är Pär hemma med mig på förmiddagen. Jag steg upp strax före 9. Ångesten var där, men inte fullt så kraftig som de senaste dagarna och det beror väl på att jag har slutat med Seroquel och det är på väg ut ur kroppen. Det som biter på ångesten är 1 Oxascand i kombination med Theralen. Så är det bara.

Pär har ringt psykvården både igår och idag. Läget är som följer: det är den usla läkare AH som har ansvaret för mig fram till att jag träffar den nya DS den 13 december. Den usla läkaren AH är inte tillbaka på kliniken förrän nästa tisdag, 29 november och nu har det gjorts en notering om att hon ska ringa mig då. Pär kommer att ringa för att påminna dem/henne. På psyk-mottagningen där den nya läkaren befinner sig är alla akuttider upptagna - det finns ingen möjlighet att få träffa en läkare innan den 13 december. Så här kan det gå till inom psyk-vården - villkor som aldrig i h-vete skulle accepteras inom den fysiska vården. Jag är, med andra ord, utlämnad till mig själv i ytterligare dryga 3 veckor. Det är tur att jag har min familj!

O-fridens.