"Express yourself" med Madonna.

You deserve the best is life, so if the time isn't right then move on.

Second best is never enough, you'll do much better, baby, on your own.

Fridens.   

När Pär och jag satt och åt middag framför TV:n i onsdags, så hörde vi ett skrapande ljud. När jag har hört det några gånger, så sänker jag ljudet på "Huset Eliott" och tittar mot hallen där ljudet kommer ifrån. Döm om min förvåning när jag ser Lotta vid tröskeln till vardagsrummet! Det skrapande ljudet var hennes klor mot hallgolvet. "Hej, Lotta!" ropade vi båda två. Hon tittade på oss och sedan vände hon om och "försvann ur bild". Pär följde efter henne, men hon var bara på väg tillbaka till köket. För att berätta var vi var? En liten stund senare upprepar sig allt. "Hej, Lotta!" ropar jag glatt när jag ser hennes nos kika runt foten av trappan. Sedan försvinner hon. Pär följer efter och stoppar henne innan hon går in i Elins rum där det ligger farliga, men ack, så begärliga sladdar. Han stänger den dörren. Lotta går tillbaka in i köket för att avlägga ännu en rapport. Pär försvinner upp på övervåningen och jag sitter i soffan. Än en gång hörs det ljuvliga trampet av ytte-pytte-tassar och Lotta är, än en gång, vid tröskeln. "Skrota på du" sa jag som gärna ville äta min mat medan den var varm "men tugga inte på spånsäcken!" (Spånsäcken har redan ett övertejpat hål nederts i ena hörnet.....). Det visar sig vara svårt att slappna av då jag visste och HÖRDE att hon var i hallen. Gnagde på säckarna med hö och nosade runt. Till slut bestämde jag mig för att ta tillbaka henne till köket, men hon hade redan gått dit. Då stängde jag köksdörren trots att det kändes hemskt elakt och återvände till soffan. Det är Lotta alias Lotten-totten, en alldeles speciell gris.

Fridens.

Nu blommar häggen rikligt här! Pär plockade åt sig en kvist på sin springrunda som han tog i ottan innan arbetet. Jag längtar till syrénerna blommar. Då kommer jag att stå med näsan i buskarna och sniffa, sniffa, sniffa. Dessutom har vi ju en liten syrénbuske vid en av våra carportar och som boende borde jag väl få ta en kvist eller hur?

Jag promenerade idag i en timme. Den sista biten bar jag en tung Konsumkasse och jag tror att jag stannade 7-8 gånger på vägen. Ryggen gillar inte att jag bär tungt längre. Det berodde oxå på att det faktiskt var +25 grader och strålande sol. Jag hade min SATS-flaska med vatten och jag drack nästan allt. Tips! Jag brukar ställa den vattenfyllda SATS-flaskan i kylen över natten och sedan ha den inlindad i en handduk i ryggsäcken när jag promenerar. Iskallt vatten att dricka!   När jag kom hem, så duschade jag huvudet i kallt vatten - skönt!

Det har mulnat på och blivit mörkt och temperaturen har sjunkit med 4 grader. Det regn som hänger över oss lär väl inte ha någon åska med sig eftersom det redan har blivit svalare.....   

Jag ska börja läsa "Agnes Grey" av Anne Brontë; en relativt okänd författarsyster.

Fridens.

Den här haren fotade Pär när han var på Öland.

Det ser ut som den räcker lång näsa åt oss.   

Det är länge sedan jag såg något så bedårande som denna igelkottunge.   

Fridens.  

Igår hade Elin en hemma-dag när hon pluggade inför nationella matteprovet på fredag. Igår hade jag ångest och en knut i magen. Eftersom jag inte var ensam hemma, så drevs jag ut på en promenad.

Idag är jag ensam hemma igen. Jag har ångest och en knut i magen. Eftersom jag ÄR ensam, så drivs jag inte ut på någon promenad.

Jag fungerar olika beroende på om jag är ensam eller inte och jag kan konstatera att det INTE underlättar för mig och min ångest att jag har människor i närheten. Ingen som jag känner, förutom Elin, förstår ångesten hur mycket jag än förklarar. Därför är det lättare att fly. Ångesten är en försvarsmekanism, en flyktmekanism som vi har kvar sedan familjen Hedenhös, men eftersom det inte finns så många sabeltandade tigrar att fly ifrån nu för tiden, så blir ångesten endast en oerhört tröttande känsla som inte fyller någon funktion.

På lördag är vi bjudna till svärisarnas dubbel-kalas. Människor. Umgänge. Prat. Mat. Närhet. En form av sabeltandad tiger. ÅNGEST av bara tanken! Svärmor vet redan att jag inte kommer.

O-fridens.

......att jag, som både sjukskriven och arbetslös, är fullständigt rättslös? Jag har ingen arbetsgivare eller fack som kan stötta mig. Jag har min familj och några läkare som - tyvärr - väger väldigt lätt när jag slåss mot FK. I nuläget, med sittande regering, så har jag inte ens lagen på min sida.

O-fridens.

Handläggaren svarade!! Hon föreslår tidsbegränsad ersättning t.o.m oktober 2011. Betoningen ligger på föreslår. Ett beslut är alltså på gång. Nästan en månad efter att min ersättning gått ut. Ersättningen från FK brukar betalas ut den 18:e i varje månad vilket innebär att jag är helt utan inkomst just nu. Jag mår dessutom så satans dåligt att jag inte kan känna den minsta lättnad över att ett beslut om ännu en tidsbegränsad ersättning är på gång. Jag har varit sjukskriven i 10 år nu. Jag fick inte någon som helst hjälp av min senaste arbetsgivare för att rehabiliteras tillbaka. De lät mig bara vara. NU straffas jag för det eftersom jag inte har prövats i något av deras program och det gör att jag inte kan få permanent ersättning. Handläggaren FÖRESLÅR EN TILL tidsbegränsad period, men nästa gång då? Jag har mailat en protest och bönat om att hon ska föreslå permanent ersättning. Jag var frestad att lägga till ett självmordshot, men jag tycker att jag har krälat tillräckligt.

120 dagar räknat från sista oktober nästa år innebär sista juli nästa år. Mitt i semestern. Den sista juli nästa år ska FK få in vartenda satans papper och läkarutlåtande och ansökninshandling som jag kan samla ihop och då kommer de inte att kunna skylla på någon förbannad handläggningstid utan beslutet ska kunna fattas innan min ersättning går ut!

O-fridens.

Fönster och balkong står öppna utan att det blir kallt. Det fläktar. Vid 15-tiden fick jag kryp i benen och bestämde mig för en eftermiddagspromenad. Jag var mer eller mindre utslagen under förmiddagen och bara satt. Efter en fisig lunch bestående av 1,5 ägg, drickyoughurt och te och de sista avsnitten av "Huset Eliott", så bytte jag om, stoppade ner en vattenfylld flaska i ryggan och gick ut. Lugnt tempo. Skönt tempo. Sommarvarmt och svettigt. Jag älskar att svettas när det har med fysisk ansträngning att göra! Rundan tog 80 minuter. Det är så fint ute nu med den där riktigt intensiva gröna färgen, alla blommande fruktträd och blommor i övrigt. Mina favoritårstider är försommaren och hösten.

Eftersom jag har kvar av shopping-pengarna, så gick jag till Konsum och kontant-handlade bl.a en färdigrätt från Familjen Dafgård och ett paraply. Paraplyet är modell större; som ett gammaldags herrparaply och jag har velat köpa ett nytt sedan Lisebergsparaplyet gick i två delar i höstas. Jag tänker nu göra reklam för Familjen Dafgårds färdigrätter som de gör enligt skafferi-metoden. Rätterna innehåller endast naturliga råvaror. Inga konstgjorda färgämnen. Inga konstgjorda aromer. Inga stabiliserings- eller emulgeringsmedel. Inga smakförstärkare som glutamat och jästextrakt. Jag väljer att tro att de inte ljuger. Ikväll ska jag äta kyckling Jakob. Mums!

Igår eftermiddag mailade jag handläggaren på FK igen. Ett kort och krävande mail som jag avslutade med "I anständighetens namn: besvara detta mail!". Hon läste det i morse, men har hon svarat? Nej. Djävla apa.

Fridens.