Alla inlägg under maj 2010

Av Ewa - 2 maj 2010 17:57

Mellan september och november förra året, så hostade jag dygnet runt.

I februari i år blev jag förkyld precis när jag hade kommit igång med SATS.

Den 23 februari halkade jag i trappan och 2 månader försvann utan styrketräning eller ens vettiga promenader.

Nu har jag precis nått slutet av en värsting-förkylning och då sätter allergi-säsongen igång.

Lägg till FK-soppan som pricken över i.

JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARA SJUK!!!!!

Jag känner mig som Job, men med den skillnaden att jag inte har en aning om vem som prövar mig eller varför.


O-fridens.

Av Ewa - 1 maj 2010 21:32

När jag promenerade, så mötte jag Damen med Berner-Sennen-hundarna.

Hon hade 4 stycken i varsitt koppel.

FYRA STYCKEN!!

           


Jag hade inte ens EN liten Bichon-Frisé.....

  


Den sortens orättvisa är onödigt grym!


Fridens.

Av Ewa - 1 maj 2010 21:28

.......är att hämta och öppna paketet när jag har beställt påfyllning av alla mina mediciner. Det är bara en massa NÖDVÄNDIGT och inte något som helst kuligt i de paketen.     För att inte tala om allt packmaterial i form av luftfyllda kuddar som måste punkteras och tömmas innan de kan slängas. Bååååring! På skänken i vardagsrummet står ett sådant paket. Oöppnat. Bara för att jag tycker att det är så räligt.


Fridens.

Av Ewa - 1 maj 2010 21:10

Ta som exempel hur jag mår nu. Hur jag mådde igår. Då när jag nästan inte orkade andas och hoppades att hjärtat skulle stanna. När man mår så, ja, då är man på botten. Varför låta det gå så långt? Varför inte försöka stoppa upp fallet i stället för att plåga mig själv? Det finns de som hade vägrat att finna sig i att må så; som hade pressat tillbaka det, men det kommer bara tillbaka. Om det inte få löpa hela linan, så kommer det tillbaka. Kanske med dubbel styrka.


Eftersom jag är en känslomänniska, så klarar jag sällan av att "bita ihop och knata på". Dels är min ork för den sortens övningar obefintlig och dels vet jag att det bara blir sju resor värre när jag väl slutar att "bita ihop och knata på". Jag tillåter mig själv att må dåligt även när jag mår så pass dåligt att jag nästan blir rädd (som igår). Att släppa taget, att sluta kämpa emot, att tillåta mig själv att falla hela vägen ned till botten är en skön känsla, på sätt och vis. Jag tillåter mig själv att släppa kontrollen.


Det finns 2 fördelar med att nå botten.

1. Det finns bara en väg bort därifrån och det är uppåt.

2. Det går att få ett bra avstamp när man väl är på botten.


Fridens.

Av Ewa - 1 maj 2010 21:00

Mitt känsloliv är stormigt.

Jag är en uttalad känslomänniska.

Magkänslan är väl utvecklad.

Jag tror på känslor.

Jag tror på att de måste få finnas, måste få komma fram.

Tillbakahållna känslor resulterar förr eller senare i fysiska krämpor.

  


Glädje.

Oro.

Ilska.

Sorg.

Lycka.

Irritation.

Gnällighet.

Kärlek.

Avsky.

Hat.

Nervositet.

Avund.

Tacksamhet.

Hopp.

Hopplöshet.



Varje känsla kräver sitt utrymme och det fungerar inte om en känsla hålls tillbaka till förmån för någon annan.

Jag har alltid varit misstänksam mot människor som är genomgående posititiva.

De döljer något.   

Kanske döljer de det faktum att om de släppte fram de mer negativa känslorna (de känslor som är skämmiga), så skulle de inte kunna hejda sig?

De överpositiva människorna säger ofta att de inte vill lägga ner kraft och energi på att gnälla, klaga och skälla, men jag tror att det krävs lika mycket kraft och energi på att hålla tillbaka gnället, klagandet och skällandet. 

Jag har skrivit det förr, men jag skriver det igen: så länge balansen finns, så ryms alla känslor.

Skratta och var positiv, men var inte rädd för det negativa!    

Gnäll och klaga, men låt det inte ta överhanden!   

Gapa, skrik och rasa, men sluta när du har fått ur dig det!    


Jag läste om en undersökning som gjorts angående skillnader mellan pessimister och optimister. Optimisterna säger gärna "JA!" till, i princip, allt i tron att det bara kan leda till något positivt, men det kan leda till att de missar att tänka efter före. Pessimisterna säger sällan "Ja" direkt utan efter mer eftertanke. Optimisterna kan därför ge ett något naivt och små-korkat inryck.   


Båda mina föräldrar var pessimister, mamma mer än pappa. Mamma hade en benägenhet att se det negativa i precis allt. Kanske i syfte att vara försiktig.

"Vad härligt med midsommar och ljusa kvällar!" kunde jag utbrista.

"Jadå, men från och med nu blir det mörkare för varje dag." var mammas automatiska svar.

Behöver jag skriva mer? Jag brukade vara en pessimist, men har arbetat mig ifrån det. Håller fortfarande på förresten. Pessimism har mycket med osäkerhet och rädsla att göra. Ju äldre jag har blivit, ju bättre jag har lärt känna mig själv och ju mer självförtroende jag har fått desto mer optimistisk har jag blivit.   


Varje människa är ett känslomässigt pussel där varje känsla utgör en bit. Pusslet blir inte helt färdigt om du gömmer undan en eller flera bitar. Göm inte någon känsla!


Fridens.






Av Ewa - 1 maj 2010 17:51

"The 10th kingdom" - se den!

     

Nu när jag - åter igen - har svårt att stå ut med den krassa verkligheten, så flyr jag med hjälp av denna film. Vargen, trollen och svamparna som sjunger "Whiter shade om pale" av Procul Harum.


  


Annars har jag promenerat idag, 80 minuter. Jag valde långsamt och längre i stället för tempo. Det blåste kallt, men det var skönt. Jag och min MP3 - det var ett tag se'n sist.


Fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15
16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards