....med alla halvsmälta drivor som är täckta av tjocka gruslager! Nu gäller det: antingen får det komma mer snö som döljer allt eller så får det tina undan en gång för alla, så att gruset kan sopas undan. Det är i alla fall skönt med barmark även om det kan stänka en hel del när bilar passerar. Jag och mockajackan var ute och promenerade i nästan två timmar. Promenaderna hade förmodligen inte blivit så långa om jag inte hade haft min MP3-spelare. Jag fick den för ca ett år sedan och den främsta anledningen var att de spelade så usel musik på SATS, men det har utvecklat sig så att jag har MP3:n överallt UTOM när jag styrketränar; promenader, matlagning och städning. Jag är löjligt såld på 80-talsmusiken och det är mest "gång-låtar" jag har med. En promenad blir som absolut bäst när jag har en lång, platt sträcka framför mig och i hörlurarna en riktigt bra "gång-låt" t.ex "Addictied to love" med Tina Turner eller "Another one bites the dust" med Queen eller "Should have seen it coming" med Robyn eller "Never gonna give you up" med Rick Astley. YEAH - KEEP WALKING!!! Annars har jag tvättat, tvättat och tvättat. Dags att byta lakan bland annat. Jag har njutit av lyxen att ha tvättmaskin i lägenheten sedan jag och Pär blev sambos och det blev ännu lyxigare med den sista flytten (för snart 8 år sedan) när vi dessutom fick torktumlare. Visserligen sliter tumlaren en del på kläderna, men det är onekligen skönt att slippa hänga allt på torklinor för att sedan knappt kunna ta sig fram i badrummet. För två år sedan gick tvättmaskinen sönder, men som tur var kunde jag "boka tvättid" hos grannen och då kändes det ÄNNU lyxigare när maskinen var lagad igen. "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" är ett av många talesätt och ju äldre jag blir, desto mer lyckas jag med att uppskatta kon medan hon är kvar i båset, så att säga. Det fanns en period när jag skrev dagbok och, enligt Oprah skrev ned fem saker som hänt under dagen som jag upplevt som positivt. Jag höll inte på så länge med det för det blev lite krystat, kände jag. I stället har jag lärt mig att helt enkelt uppskatta små saker i mitt vardagliga liv som att tvättmaskinen fungerar utan att jordfelsbrytaren ger utslag eller att jag faktiskt har så gott om färskt vatten att jag kan göra flera kannor te varje dag och DESSUTOM värma te-kannan med varmt kranvatten varje gång - det är faktiskt lyxigt! Det är naturligtvis lättare att göra detta de perioder som jag mår bra; när jag mår dåligt så uppskattar jag ingenting. Min syster sa en gång att när hon tyckte att allt bara var s-t, så tänkte hon på de i Bosninen (på den tiden det var många strider där) bara för att få perspektiv på saker och ting. "Det finns alltid de som har det värre" ungefär, men jag tycker inte att det är någon bra idé för alla h-veten är relativa. Visst kan jag må bättre för en stund genom att hjälpa någon annan som har det kämpigt, men ingenting blir bättre genom att jag förringar mina egna problem i förhållande till andra. I morrn är det fredag!!Natti, natti.

Vi brukar handla för en två-veckorsperiod varannan onsdag och idag var det dax igen. De månader som jag har mått så här dåligt, så har det blivit en stressfaktor som bara förvärrar allt. Trots att jag planerar matsedel och handlingslistan och t.o.m skriver den i ordningsföljd, så är det skit-jobbigt. Förra gången och denna gång var det Elin och Pär som handlade, men nästa gång är det jag och Pär. Jag tog inte mina ångest-droppar förrän klockan 18 idag vilket är en timme senare än jag brukar ta dem och det var, banne mig, på håret! Medan jag väntade på att Pär och Elin skulle komma hem igen, så hade jag inget särskilt att göra och jag kände tydligt ångestens rastlösa klösande som börjar i magen...... Nu har det gått dryga två timmar, men jag mår fortfarande inte bra. Jag blev väl för stöddig igen; så fort jag känner att det är på väg uppåt, så vill jag gärna tro att jag kan sluta med "stöd-mediciner" som de ångestdämpande dropparna genom att trappa ned för fort. Det blev en promenad på 1 timme i duggregn och det var tungt; det kändes som om det var uppförsbacke hela vägen, men det var ändå skönt att komma ut. Jag hade tänkt att inviga mockajackan som jag köpte för en vecka sedan, men se det gick inte! Jag gör ett nytt försök i morgon. En gullig sak förresten: det finns några som uppskattar veckohandlingarn med alla stora papperskassar och det är våra marsvin. De är oftast lösa i köket och tycker att kassarna är en höjdare att sätta tänderna i och de far runt i glädjeskutt. Efteråt är det alltid minst en kasse som är fullständigt demolerad och bara är att kasta även om bitmärkena är små, små och sitter längs med botten, men en kasse som är perforerad på det sättet håller inte för någon större tyngd.....Natti, natti.

Det blev yoga idag och det gick bra och det var skönt och det var det som behövdes mot "nackspärren". Min läkare ringde, han som skrev ut Cipralex till mig. Han ville kolla upp hur det gick och enligt honom KAN viktökningen ha med medicinen att göra. Vi bestämde att jag ska köra en två-veckorsperiod till och om vågen visar på plus vid nästa vägningstillfälle, så ska vi fundera på ännu ett medicinbyte. Jag ska träna och äta som vanligt utan åtstramningar ELLER utsvävningar (bortsett från mitt ätar-dygn vill säga). Jag hoppas verkligen att viktökningen beror på något annat! Elin börjar senare i morgon och har en kompis här över natten. Det är såååå fnissigt och gapigt. Jag får väl hytta med näven åt dem, så att Pär får sova - han har ingen sovmorgon i morgon. Idag var det dax att göra ny matsedel och handlingslista för kommande två veckor och det är så trååååkigt!!! Jag är så ointresserad av mat och av att äta, men det är jag som har mest tid (arbetslös och sjukskriven), så det är inte alls orimligt att det är min uppgift. Jag kan inte förneka att det, när det väl är gjort, är himla bekvämt att ha den där matsedeln och veta vad vi ska äta och att det som behövs finns hemma. Mycket mer än så här blir det inte idag.Natti, natti.

....visade sig idag igen genom att jag var snäsig och irriterad och var nära vansinnes-utbrott för att Elin smaskade och ingen plockar undan sina prylar efter sig. Det här var lagom till 17-dosen av medicinen och det känns lugnt igen sedan ett par timmar tillbaka. En förklaring till ångest-attacken kan vara att jag tröttade ut mig; jag åkte aldrig till SATS eftersom nackspärren, lindrigare än igår, fortfarande kändes av utan jag gick en promenad på nästan två timmar i stället. Det var kanonväder! Efteråt blev jag trött och fick ooooooont i knäet och slumrade in i soffan vilket inte var bra för nacken.....Det har blivit en del Panodil idag. Det var dax för vägning i morse och döm om min oerhörda förvåning när vågen visade på +1.7 kg för den senaste tvåveckorsperioden! Det finns ingen rimlig förklaring till den här ökningen och det är inte bara som jag försvarar och skyller ifrån mig; den är INTE i proportion till vad jag har ätit och hur jag har tränat. Den enda förklaringen för mig är min nyaste medicin, Cipralex. En av de vanligare biverkningarna är just viktökning och jag har ätit antidepressiva mediciner förut som gjort att jag har ökat i vikt FORT. Jag ska hålla kvar Cipralex ett tag till för just nu orkar jag inte med ens tanken på ett nytt medicinbyte! Tack var mitt datageni till äkta man, som har förmågan att förstå det som skrivs på diverse "hacker-forum", så har problemet med Sims Året runt löst sig och nu kan jag spela med den skärmupplösning som det är tänkt och förutom att det blir roligare, så är det MYCKET vilsammare för ögonen. Puss på dig, gubben min!!Natti, natti.

Det blev en sorts nackspärr av gårdagens stela axlar och det gör oooooont! Det blev aldrig av att gå ut med stavarna pga detta och jag har egentligen inte gjort mycket alls idag. Fortfarande problem med Sims Året Runt och när jag försökte rätta till problemet genom att avinstallera och installera om de två senaste expansionerna, så visade det sig att VARENDE EN av alla mina nedladdningar (och det var MÄNGDER!) hade försvunnit. Jesus.... Igår kväll och idag har jag gått igenom mina favoritsidor med Sims-nedladdningar och gjort om alltihop. Lite i taget. Jag har inte ens kommit halvvägs... Det tar tid, men är inte helt hopplöst; jag får en möjlighet att ladda ned bara det jag verkligen vill ha med i spelet. Jag spelade lite med en familj jag gjorde idag, familjen Rosmark och det har både regnat och snöat hos dem - SKITHÄFTIGT!!! I övrigt har jag mått hyfsat idag och tagit ångestdämpande endast en gång. Jag väger mig varannan måndag och i morgon är det dax. Det är sällan stora skillnader i vikt, men bara det visar minus, så går det åt rätt håll! Jag ska till SATS oxå - kul!Natti, natti.

Jag börjar ändå tro att Cipralex är på väg att få fäste - jag känner igen tecknen. Idag har jag mått dåligt: eremitbeteende med tungt sinne och tunga tankar MEN ett lugn har ändå varit kännetecknande. Ingen ångest med andra ord; inga tårar och inga vansinnesutbrott över struntsaker. Det känns skönt! Det är första dagen på två veckor som jag inte har tagit mina ångest-droppar vid mer än ett tillfälle och det blev den vanliga dosen vid 17-tiden (som hinner få effekt framåt 23 när det är lagom att krypa till kojs). Det känns skönt!!! I natt måste jag ha sovit tungt, IGEN för jag vaknade med stel rygg och stela axlar och trots att jag har hållit mig varm med städning och trots Zon-salva och uppmjukande rörelser, så känns hela skulderpartiet fortfarande stelt. Jag fick ge vika och ta två Panodil för att kunna slappna av och inte få ännu mer ont. Den som aktivt räknar points varje dag (enligt Viktväktarna) kan även tillgodoräkna sig sk. bonus-points vid aktivitet och träning. Det går faktiskt att räkna bonus-points för städning vilket jag tycker är rimligt. Jag har städat idag, den veckostädning jag kör varannan vecka. Jag dammtorkar, dammsuger, putsar och polerar, plockar undan prylar och flyttar litet möbler, skakar mattor och ställer sedan tillbaka allting. Det är faktiskt ett mindre träningspass och förut, när jag vägde mer än vad jag gör nu och var i betydligt sämre form, så blev jag helt färdig och fick ont efteråt. Inte nu. Utom just idag då med de stela axlarna. Mitt jag-får-äta-vad-jag-vill-dygn är till ända och jag har fått mitt socker-behov tillfredsställt. Socker-suget är lättare att tillfredsställa nu än för t.ex tre år sedan dvs. det behövs allt mindre sötsaker innan jag är nöjd. Det ger mig en känsla av frihet och styrka; att kunna sätta mig över suget och att kunna dämpa det med en banan i stället för kakor. Nu är det, hur som helst, te-dags. Jag kan se på termotetern att temperaturen har krupit ned under noll igen och det är nästan klart ute med måne och allt. Brrr!Natti, natti.

....och jag måste ha sovit extra tungt (plus att jag sover med öronproppar)för jag väcktes av Elin som petade på mig och frågade varför jag inte stängde av väckarklockan som drog igång klockan åtta. Till saken hör att väckarklockan är av ny modell, men har en gammaldags, genomträngande signal som, tydligen, väckte alla utom mig! Jag kom i alla fall iväg på en dryg timmes promenad och det var jätteskönt! Tack vare alla plusgrader så var det mycket barmark vilket gjorde att jag fick upp farten ordentligt. Problemen med Sims-spelet kvarstår och det är, enligt supporten ett fel i hela den serie som har sålts, men den "hjälpkod" som skulle lösa problemet var värdelös och nu är det helg, så då lär det väl inte hända så mycket mer. Jag är nästan för trött för att bli ännu mer besviken; jag vet att jag kommer att få möjlighet att spela Sims så småningom. Det är nog läge att trappa ned på den ångestdämpande medicinen för den enda effekten jag får av den nu är just denna trötthet. Det är kanske så att Cipralexen börjar få effekt? Ett dygn, alltså 24 timmar varje vecka tillåter jag mig själv att äta precis vad jag vill och det handlar oftast om godis, kakor och chips. Det dygnet har börjat för mig nu och jag har fått i mig både kakor och godis, men det jag är allra mest sugen på just nu är te och rostat bröd med mycket smör och marmelad, så det är vad jag tänker fixa till nu!Natti, natti.

Guuuud, vad jag är trött idag!!!!!Jag vaknade till i morse för att jag tyckte att jag måste se hur mycket klockan var och då var den redan 9.50 Jag hade sovit i tio timmar och det kändes som om jag behövde sova MYCKET mer. Elin var oxå trött och vi har mest tittat på film. Den nya expansionen till Sims kom idag, Året runt heter den och är efterlängtad eftersom simmarnas värld är lite märklig och enahanda då solen alltid skiner (det kan ju, i och för sig, utspela sig i Kalifornien .....). Besvikelsen är stor när det visar var fullt av märkliga buggar som att jag faktiskt inte KAN ändra årstid och utnyttja de olika väderlekarna eller ställa in skärmupplösningen. ???????? Annars är The Sims 2 med alla dess expansioner tidernas absolut bästa dataspel utan konkurrens! Jag mår inte så prima idag och det kan ha att göra med att jag är så trött. Mina planer på att börja träna på SATS igen får jag nog skjuta lite på framtiden för jag tror inte att det skulle fungera innan alla mina medicineringar har stabiliserat sig; det är nog bra om jag slipper äta ångestdämpande flera gånger om dagen eftersom jag blir så dåsig. Vädret för i morgon ser inte så roligt ut, men jag ska satsa på en ordentlig stavgångsrunda med Elin som sällskap.Natti, natti.