En timmes promenad och sedan några nya grepp: 20 armhävningar och 20 situps. Jag känner redan att jag kommer att få träningsvärk i armarna.... Choklad och OLW:s fettsnåla potatisskruvar.Natti, natti.

Huvudvärk, tjock i halsen och tung i kroppen och TRÖTT. Jag har suttit i soffan större delen av dagen och jag har druckit en hel del te. Inatt sov jag ungefär 10 timmar, men skulle ha kunnat sova mer. Det där om att förkylningen inte har satt sig på orken gäller alltså inte.Det ÄR Cipralex som är boven i nuvarande vikt-drama för jag har ett konstant sug efter att äta något och det brukar jag inte uppleva annars. I somras provade Mianserin som komplement till Zoloft, som jag åt då och jag upplevde samma sug då: jag kunde stå vid knäckebrödshyllan i affären och dregla! Jag gick upp nästan 3 kg på den korta perioden och jag kämpar fortfarande med de kilona + några som har tillkommit efteråt. På tisdag ska jag träffa min VC-läkare och då ska jag fråga henne hur jag ska trappa ned Cipralexen och så ska jag fråga henne om ReAgera också (jag ringde inte idag heller...).Plopp och OLW:s fettsnåla potatisskruvar. Nu ska jag göra mer te.Natti, natt.

Det blev en timmes, mestadels, rask promenad och bitvis så blåste det riktigt bitande, men det var skönt att komma ut! Jag känner mig små-förkyld, men det är ingenting som har satt sig på orken. Än. Pär och jag veckohandlade och tack vare att han kunde sluta tidigare, så var det inte så mycket folk och vi var hemma igen till 17.30 ungefär. Det underlättar mycket att det fortfarande är ljust ute vid den tiden och ännu ljusare blir det med vårdagjämning och flytta-fram-klockan-till-sommartid till helgen. Nu är i alla fall kylen och diverse skåp fyllda igen och det är en tillfredsställande känsla. Marsvinen fick sitt roliga med papperskassarna. Vi hade en av våra gamla kassar med när vi handlade (pant-flaskorna låg i den) och kunde se att det var små, små hål nere vid botten..... Å, så rart!Jag ringde aldrig till ReAgera idag, det blev inte av helt enkelt. Jag fattade beslutet att släppa efter lite resten av veckan och fuska med lite av varje vad gäller ätandet. Idag åt jag chokladrussin och skumbananer. Mmmmm!Natti, natti.

Det var dax att åka hela vägen ut till Sophia-hemmet igen för att träffa endokrinologi-läkaren angående min sköldkörtel. Jag kom 20 minuter för tidigt, men hade med mig en bok som jag läste i. När det hade gått 10 minuter över den tid jag var inbokad på, så gick jag in och sa att jag faktiskt hade tid hos honom idag. Han satt och letade efter resultaten från min provtagning från förra veckan, sa han och glömde kanske bort tiden. Han kunde inte hitta provresultaten och han ringde ned till labbet oxå, men de kunde inte hitta något de heller! Ironiskt nog hade jag inte gjort som jag brukar när jag lämnar de här proverna: den här gången hade han skickat ned en remiss till labbet i stället för att jag fick med mig den hem, så jag var tvungen att lämna proverna på just Sophia-hemmet och så är det just den här gången som de försvinner! Jag fick en ny tid hos honom i juni och det innebär oxå att jag får lämna proverna igen, men den här gången fick jag med mig en remiss och tänker åka till det vanliga labbet när det blir dax. Trots allt sjabblande var jag tvungen att betala den vanlinga taxan på 260 kr för besök hos specialist, men just nu har jag frikort, så det gjorde inte så ont, men det känns fullständigt bortkastat! När jag satt i väntrummet på Sophia, så fick jag syn på en liten broschyr som handlade om att gå ned i vikt eller snarare om att försöka gå ned i vikt, men inte lyckas och att jag faktiskt skulle kunna vända mig till en läkare för att få medicinsk hjälp. Den tog jag. När jag kom hem satte jag på datorn och skrev in Viktlinjen.se. Jag vet inte om det är så mycket att ha, men fanns adress och telefonnummer till en läkarmottagning som arbetar med just detta. Kanske ringer jag i morgon. Det finns ju många faktorer som spelar in när man går upp i vikt andra än de vanligaste med för mycket och för fet mat och för lite motion. Det finns ärftliga faktorer och medicinska och det är detta som gör att jag vill kolla om ReAgera kan hjälpa mig. Jag vet och jag känner i hela mig att det är något annat som gör att det går så långsamt för mig att gå ned i vikt.Natti, natti.

2 hg är borta. Endast 2 ynkliga hekto. Jag pratade med Cipralex-läkaren och vi enades om att försöka ytterligare 2 veckor för att få mer beslutsunderlag. Om inte resultatet är avsevärt mer tillfredsställande, så kommer jag att byta medicin. Igen. Jag är fruktansvärt besviken och allt känns så tungt och hopplöst. Gråt och tandagnisslan. Det blev en vilodag. Jag började göra yoga, men kunde inte koncentrera mig och jag tappade lusten helt och hållet: det spelar ju ingen roll i alla fall! Jag är fet och jag kommer förmodligen bara att öka i omfång. FY FAN FÖR ALLT!!!!Natti, natti.

Jag hatar att vara överviktig och jag HATAR att hela tiden kämpa mot den!!! Jag har gått upp i vikt inte pga att jag har ätit för MYCKET utan pga att jag har ätit FEL i kombination med för lite rörelse, mediciner och en sköldkörtel som är i lataste laget. Det faktum att det är 10 gånger lättare att gå UPP i vikt än att gå ned i vikt gör att jag, ibland, bara vill skrika rakt ut!Kallt uttryckt: acceptera dessa fakta, bit ihop och kämpa på! Känslomässigt uttryckt: det är ju för h-vete ingen idé för jag har oddsen emot mig!!Det är klart att jag skulle kunna neka mig själv allt av, det jag tycker är, livets goda (jag gjorde det för 3 år sedan när jag gick med i Viktväktarna) och det är klart att jag skulle kunna träna längre pass och veckans ALLA dagar, men vill jag leva på det sättet bara för att gå ned i vikt??? Att försöka hitta den så eftertraktade Balansen mellan mat+motion och vikt gör att jag börjar tro att jag både vill äta kakan och ha den kvar. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag skulle kunna dra in på allt som gör mig tjock och jag vet att jag skulle kunna driva mig själv till att träna ÅTTA dagar i veckan (om det var möjligt). Jag vet oxå att detta skulle kunna leda till fruktansvärt dåligt samvete vid minsta snedsteg utanför den smala Matstigen och nästan ångestattacker vid utebliven träning; jag har upplevt det förut.... Därför vill jag hitta Balansen. DET ÄR BARA SÅ SATANS SVÅRT ATT HA TÅLAMOD!!!!Jag kan drabbas av sådant självhat och själväckel att jag nästan skrämmer mig själv. Jag vet oxå att mer terapi, än jag redan har gått igenom, inte hjälper.Samtidigt som jag aldrig har vägt så mycket som jag har gjort nu de senaste åren, så har jag heller aldrig tränat så regelbundet eller ätit så vettigt som jag gör nu. En ironi som jag inte finner det minsta lustig.Natti, natti.

Det passade bra att stanna inomhus och städa idag. Det behövdes: dammråttor och grusgångar och så blir det ju skräpigt med sex marsvin. De fick oxå städat i burarna, det är Elins ansvar. Ångesten har hört av sig idag igen och jag tog 5 droppar vid 12-tiden och de vanliga 7 vid 17-tiden. I morgon gäller det: vägning. Ska jag fortsätta med Cipralex eller inte?Natti, natti.

Stavgång med min gubbe som sällskap. Han hade med sig sin system-digital-kamera och lyckades väl få några bilder bl.a ett motiv som han tog för bara 1,5 månad sedan, men då var allt täckt av snö och det var bländande sol. Innan vi svängde av hem slank vi in på Konditoriet och köpte varsin bakelse att som efterrätt till middagen och det lär väl tillfredsställa eventuellt sötsug!Natti, natti.