Jag börjar ändå tro att Cipralex är på väg att få fäste - jag känner igen tecknen. Idag har jag mått dåligt: eremitbeteende med tungt sinne och tunga tankar MEN ett lugn har ändå varit kännetecknande. Ingen ångest med andra ord; inga tårar och inga vansinnesutbrott över struntsaker. Det känns skönt! Det är första dagen på två veckor som jag inte har tagit mina ångest-droppar vid mer än ett tillfälle och det blev den vanliga dosen vid 17-tiden (som hinner få effekt framåt 23 när det är lagom att krypa till kojs). Det känns skönt!!! I natt måste jag ha sovit tungt, IGEN för jag vaknade med stel rygg och stela axlar och trots att jag har hållit mig varm med städning och trots Zon-salva och uppmjukande rörelser, så känns hela skulderpartiet fortfarande stelt. Jag fick ge vika och ta två Panodil för att kunna slappna av och inte få ännu mer ont. Den som aktivt räknar points varje dag (enligt Viktväktarna) kan även tillgodoräkna sig sk. bonus-points vid aktivitet och träning. Det går faktiskt att räkna bonus-points för städning vilket jag tycker är rimligt. Jag har städat idag, den veckostädning jag kör varannan vecka. Jag dammtorkar, dammsuger, putsar och polerar, plockar undan prylar och flyttar litet möbler, skakar mattor och ställer sedan tillbaka allting. Det är faktiskt ett mindre träningspass och förut, när jag vägde mer än vad jag gör nu och var i betydligt sämre form, så blev jag helt färdig och fick ont efteråt. Inte nu. Utom just idag då med de stela axlarna. Mitt jag-får-äta-vad-jag-vill-dygn är till ända och jag har fått mitt socker-behov tillfredsställt. Socker-suget är lättare att tillfredsställa nu än för t.ex tre år sedan dvs. det behövs allt mindre sötsaker innan jag är nöjd. Det ger mig en känsla av frihet och styrka; att kunna sätta mig över suget och att kunna dämpa det med en banan i stället för kakor. Nu är det, hur som helst, te-dags. Jag kan se på termotetern att temperaturen har krupit ned under noll igen och det är nästan klart ute med måne och allt. Brrr!Natti, natti.