Jag tog mina solglasögon på en långpromenad, men lämnade stavarna hemma. Nu är det inte många snöhögar kvar, i alla fall inte på öppna ytor och de har börjat samla ihop allt löst grus oxå. Det luktar så gott när de eldar trädgårdarna! Det drar ihop sig för på måndag ska jag väga mig igen.... Jag har skött ätandet och jag har tränat/rört på mig alla dagar utom två (mina vilodagar), så om vågen fortfarande visar på plus, så tänker jag INTE fortsätta med Cipralex.Natti, natti.

En dålig dag. En seeeg dag. Med ångestattack och en konstant längtan att dagen ska ta slut. Gud ske lov, så är den snart slut!Natti, natti.

Vårblomster i grannens rabatt! Jag var ute med stavarna i en timme och njöt av ljuset. Jag hade egentligen tänkt att yoga, men ville passa på medan det här vädret håller i sig. Jag köpte nya glasögon för ett par månader sedan och fick två par för priset av ett och jag valde att göra det ena paret till solglasögon vilket var ett genidrag! Jag hade dem idag bl.a och slapp att kisa och bli irriterad i ögonen. Solen braskade på ordentligt och värmer faktiskt en del, men det är ändå ett nyp i vinden och i luften som avslöjar att det inte är den riktiga våren som har kommit, inte än. Jag är säker på att det blir ett bakslag i form av ett rejält snöfall till, särskilt med tanke på hur förra året var. Jag HOPPAS att det här övergår i "riktig" vår i stället för då blir inte pollensäsongen lika aggressiv det här året. Förra året fick jag sitta inomhus en hel vecka med neddragna rullgardiner just för att ögonen var så fruktansvärt irriterade. Då hade ett par solglasögon inte suttit fel.... Jag har ont i knäet igen, men det är mer en smärta som skulle kunna komma av att jag har vridit till det och jag lutar åt att ta min vilodag i morgon och bara sitta inne och titta på film. Jag har förresten satt upp ett "start-datum" för SATS: fredagen den 13 april ska jag återvända till gymmet för en mjukstart.Natti, natti

Idag åkte jag hela vägen till Sophiahemmet vid Stadion för att lämna prover på deras lab. Min sköldkörtel är slö och därför äter jag Levaxin. Två gånger om året åker jag på kontroll hos endokrinologen på Sophiahemmet och då lämnar jag prover en vecka innan. Sedan promenerade jag till Sveavägen och Kreatima (som var stängt i söndags). På kartan såg den promenaden lååång ut, men det tog inte mer än 25 minuter. Nu har jag köpt mina pennor i alla fall! När jag kom hem var jag trött med huvudvärk och ONT i knäna. Jag har lite svårt att förstå att det kan vara så stor skillnad mellan att promenera inne i sta'n och att promenera här hemma. Efter te och en macka, så tog jag två Panodil mot huvudvärken och slumrade i soffan, men det hjälpte inte nämnvärt. Undrar om jag håller på att bli förkyld? Jag ökade på till sju droppar igen, men även idag känner jag mig irriterad och rastlös. Helst av allt vill jag be Pär och Elin att dra dit pepparn växer för jag känner mig folkilsken - nästan allergisk. Gårdagens stavgång känns i skuldrorna och speciellt mellan skulderbladen som är ett parti som bara yogan brukar kunna nå.Natti, natti.

Det är vad jag kallar vädret idag: icke-väder. Ingen vind, ingen nederbörd och ingen direkt ljuskälla. Det var väldigt skönt ute. Jag fick med mig stavarna idag och gick en runda på 1 timme. Det finns flera fördelar med stavgång jämfört med vanlig promenad: kroppen aktiveras mer vilket gör att effekten av träningen kommer fortare och alltså behöver jag inte gå lika långt eller länge. Det är ca 2,5 år sedan jag började med stavgång och jag var väldigt förvånad över hur svårt jag hade att få till tekniken! Det var nästan så att jag blev på dåligt humör! När jag väl kom underfund med hur jag skulle göra, så dröjde det ganska länge innan jag kunde "stav-gånga" och prata med någon annan samtidigt utan att komma i otakt. Pinsamt.... Det enda jag tycker är knepigt nu är att jag inte klarar av att slappna av i händerna; greppet blir en aning krampaktigt. Baksidan av överarmarna och hela skulderpartiet tränas eftersom jag trycker ifrån med stavarna (därav kramp-greppet....). Magmusklerna tränas eftersom jag får bäst resultat om bålen hålls spänd. Rumpan och baksidan av låren tränas mer jämfört med vanlig promenad eftersom jag tar ut stegen på ett annat sätt med stavarna. Jag erkänner att, när det var nytt med stavgång, så tyckte jag att det såg fullständigt hel-korkat ut, men det är tur att människan har förmågan till förändring för nu är jag en stor anhängare! Jag minskade ångest-dropps-doseringen från 7 droppar till 5 och jag undrar om det inte FORTFARANDE är för tidigt? Det är nästan 4 timmar sedan jag tog dropparna (16.30) och jag är dj-t irriterad och rastlös. Varför kan jag inte ha bättre tålamod??? Allt övrigt fungerar ju bättre än för en månad sedan: jag tränar, jag äter som jag ska, jag sover och kommer oftast i säng i vettig tid, jag orkar umgås med folk och självmordstankarna har minskat rejält. Varför kan jag inte kosta på mig den hjälp jag faktiskt får på ett relativt enkelt sätt dvs de ångestdämpande dropparna? "Den friske har många önskningar, men den sjuke har endast en..."Natti, natti.

Elin och jag åkte in till Stockholm för att använda de presentkort som vi fått på våra födelsedagar. Sist av allt gick vi hela vägen till Kreatima på Sveavägen för att jag skulle köpa block och pennor, men de har söndagsstängt! Stor besvikelse, speciellt som jag ÄNTLIGEN har kommit igång med tecknandet igen efter en väldigt lång period av "tecknar-kramp". Jag har tecknat i hela mitt liv, men utan någon formell utbildning och i december köpte jag några teckningsböcker bl.a om hur jag ska rita träd och det är med hjälp av de böckerna som den s.k krampen har släppt. På tisdag ska jag in till Stockholm igen, så då får jag göra en nytt försök med Kreatima (tidigare hade de ett mindre konstnärs-sortiment på Åhléns, men idag upptäckte jag att det hade försvunnit helt i och med att de har flyttat om varenda avdelning). Gårdagen verkar ha tagit ganska hårt på våra små-grisar dvs. marsvinen; både för att det var andra människor än de är vana vid som tittade på dem och gosade med dem och för att de fick extra tilldelning av grönsaker - isbergssallad som står i absolut topp på deras lista! Pär var hemma med dem och säger att de har tillbringat da´n med att äta lite hö, dricka lite vatten och slappa och sedan samma sak igen. Det låter väl inte så illa för en söndag, tycker jag.Natti, natt.

Det blev en trevlig middags-träff med mycket prat och skratt, som det brukar bli. Vi bjöd på tacos och nachips med gauacamole-dip. Mums! Kaffe eller te med schwarzwald-tårta och småkakor. Jag är fortfarande mätt! Jag är trött oxå, av min dagliga dos ångestdämpande droppar, så idag blir det inte mer än så här.Natti, natti.

Jag kunde sitta och lyssna på ett väldigt starkt fågelkvitter idag, så pass starkt att det hördes fast alla fönster var stängda. Vilken vårkänsla det gav mig! Det blir allt ljusare på eftermiddagarna oxå och det gillar jag! Det blev yoga idag igen. När jag låg ned och gjorde den sista nedvarningsövningen och bara koncentrerade mig på andningen, så slumrade jag till! Det var inte längre än fem minuter, men min rygg gillar inte hårda golv, med eller utan yoga-matta, så jag hade en del besvär med att ta mig upp därifrån..... Undersökningar visar att man inte bör sova längre än en kvart, när det handlar om tupplurar, för annars blir man bara tröttare än man var innan och att man faktiskt kan träna på att sova en kort stund. Det jag alltid undrar över är själva insomnings-tiden: tänk om det tar 30 minuter för mig att somna och jag inte bör sova mer än 15..... Jag antar att det är just insomnandet som man kan träna på dvs att man ska kunna somna genom att lägga sig ned och sedan vakna efter en kvart. Hur som helst, så kände jag mig piggare efter dagens yoga-pass, förmodligen tack vare tuppluren. I morgon blir det en vilo-dag, så till vida att jag inte kommer att träna någonting (jag bestämmer själv vilken dag i veckan jag vill vila), men vi kommer att ha "Hela gänget" på middag dvs svärföräldrarna, svägerskan med familj som inkluderar Elins två favoritkusiner. Det blir alltid trevligt, så det ser jag fram emot. Under de, nästan 17 år som jag och Pär har varit tillsammans, så har jag ALDRIG haft problem med vare sig svärföräldrar eller svägerska och jag undrar lite om det är ovanligt? De flesta böcker, filmer och tv-serier berättar ju att alla släktingar som man får "på köpet" alltid är en plågsam baksida av ens partner. Jag tänker så här: Pär har blivit den han är och det är en man som jag älskar, just för att hans föräldrar är som DE är, så varför skulle jag INTE trivas med dem??? Det vore en annan sak om det visade sig att han gjorde uppror mot en bakgrund och en uppfostran som han inte trodde på, men hur många kan säga att han/hon gör det? Nä, det är mest nys det där om "Svärmor från H-etet"! Det är kanske så att människor inte vill erkänna att de gillar sina svärföräldrar? Personligen har jag varken mamma eller pappa kvar i livet och pga avstånd, så träffade Pär de vid endast två tillfällen, så det finns ingenting att jämföra med där.Natti, natti.