Elin och jag bytte med varandra idag, så att hon tog burstädning och jag tar hand om middagsdisken. Eftersom jag slapp burarna, så fick jag ork över att promenera för lunch i stället. Det blev lite mer än jag hade planerat. Jag hade tänkt gå runt Flaten och hade precis passerat Villa Talliden när det första sms:et kom om att min bok från AdLibris fanns att hämta i Salem. "Den behöver jag inte hämta idag" tänkte jag och fortsatte för att en kort stund senare få ännu ett sms och nu var det de 2 försenade säsongerna av "Tudors" som även de fanns i Salem. Då blev jag lite fundersam för jag har ju bara 2 avsnitt kvar hemma..... "Äh, de får vara!". Jag fortsatte och hade inte gått många meter när sms numro 3 kom som meddelade att säsong 3 av "Monk" hade landat i Salem. Det blev droppen! Jag vände på klacken och gick till Salem och hämtade alla 3 paketen. 17 grader med uppsprickande molntäcke och mer och mer värmande sol. Eftersom det var gränsfall för jacka när jag gick hemifrån, så tog jag på en jacka, men det blev svettigt. Efter posten, så stödhandlade jag på Konsum och jag kände mig ganska mör när jag kom hem och törstig - jag skulle ha haft vatten med mig.

Jag tycker att det är svårt att hitta ny musik. Jag har ingen iPhone eller iPad som jag kan koppla ihop med iTunes eller Spotify och jag vill inte ha musik att lyssna på i datorn, jag vill ha den med mig ut. Jag köpte en radio förra hösten för att kunna lyssna på just musikkanalerna, men jag höll på att bli tokig på kuppen pga all usel reklam och för att de bara spelade samma låtar om och om och om och om igen. Vad göra? Elin brukade tipsa om nya låtar som jag letade upp på YouTube och sedan konverterade till MP3-format. Inte särskilt lagligt, men det löste sig i och med att konverteringsprogrammet förbjöds. Så var det med det! Jag fortsätter att vara svag för 80-talsmusiken, pinsamt svag. Det är musik jag minns, kan och vet är bra. Jag har mååååånga samlingar med 80-tal och har numera svårt att hitta fler samlingar som inte innehåller de låtar jag redan har (jodå, jag har en hyfsad koll på vilka de är!), men igår fick desperationen mig att gå in på CD.ON och bläddra igenom rubbet där. Det tog tid, men jag hittade 2 boxar med övervägande "nya" låtar. Den ena innehåller 5 CD för 179 kr vilket var ett pris som snålvargen inom mig tyckte var rimligt och den andra innehåller oxå 5 CD för 179 kr. "Nyare" musik än så lyckades jag inte hitta.    Jag minns när jag gick till färghandeln i Kiruna, den som låg vid Parkskolan och köpte vinylskivor och tyckte att det var så himla dyrt när de hade höjt priset till 65 kr!

Halv-fridens.    

 

Annie

23 augusti 2012 17:10

http://www.moppenet.nu/showthread.php/6354-Spela-in-musik-från-spotify

Kolla denna länk. Jag använde själv Replay Music innan jag hade Spotify i mobilen. Bara att spela in och ladda ned i mp3 eller mobil :)

http://www.peek-a-boos.bloggplatsen.se

Ewa

23 augusti 2012 20:55

Jag ska kolla upp det!

 

http://ahealthtry.bloggplatsen.se

23 augusti 2012 20:40

Hej igen Ewa! Tack för tipsen, träning är verkligen ett bra medel mot ångest. Jag tänkte fråga dig om du är öppen med din psykiska ohälsa och hur det fungerar för dig? I ditt första medelande så skrev du om att du funderarde på att vara öppen med det. Det vore lite intressant att veta hur det vart när du öppnat upp dig om det är okej att jag frågar? SJälv har jag enbart fått positiv respons, vilket jag har hört är lite ovanligt. Jag har nog haft tur eller så är det samhället som har förändrat sin syn på psykisk ohälsa.
Mvh carola

http://ahealthytry.bloggplatsen.se

Ewa

23 augusti 2012 21:08

Jaa, du..... Jag har varit öppen med min sjukdom så länge att jag inte minns någon direkt "premiär". Jag kan inte säga att jag har mötts av förståelse. Människor är rädda och inskränkta och har ofta svårt att tro på det de själva inte varit med om vilket är konstigt eftersom de flesta inte har några som helst problem med att föreställa sig hur det är att ha ett brutet ben eller cancer.

När jag bloggar om det, så händer det med jämna mellanrum att någon kommenterar att de känner igen sig. I den verkliga världen handlar det ofta om att den man berättar för känner någon som mår likadant, men det är ju inte det samma som förståelse utan mer en bekräftelse på att man inte är så ensam som man ofta tror.

Fördomarna mot psykisk ohälsa och okunnigheten är skrämmande med tanke på att vi är inne på 2000-talet, men jag gör mitt bästa för att upplysa! Just ångest är ju väldigt svårt att beskriva utan måste upplevas själv. När jag mådde som sämst förra hösten och var in på akuten just pga hemsk ångest, så mötte jag fullständig förståelse från sjukvårdspersonalen och jag har även fått det från min nuvarande psyk-läkare, men inte från "civila". Min man upplevde ångest för första gången i sitt liv i vintras och fick upp ögonen för hur det är, men jag vet inte om han minns känslan längre.

Jag har tyvärr ingen kategori för just detta ämne ifall du vill läsa specifika inlägg, men det går ju att använda sökfunktionen. Jag skriver ofta om det här i alla möjliga sammanhang.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...