Tänk om man kunde åka till vårdcentralen eller ett sjukhus och donera sin ångest? Inte medan man har en ångestattack utan när man känner sig någorlunda stark och lugn. Att få sitta i en bekväm fåtölj och kanske bara andas ut i någon form av mask som är kopplad till en apparat som kan koncentrera ångesten, separera den från den negativa delen och göra om den till pillerform. När man sedan behöver extra ork och energi, så tar man detta omvända ångestpiller för säga vad man vill om ångest - den är en drivkraft! De senaste dagarna har jag utnyttjat denna drivkraft till att rensa 2 skåp, skura under diskstället och putsa fönster. Trots dagens fönsterputsning med efterföljande känsla av mörbultning, så blev det nödvändigt med en Oxascand vid 19-tiden. Det var när jag diskade efter middagen och var trött och hade ont som allt, precis allt, blev överdjävligt och jag ville bara krossa porslinet i stället för att rengöra det, händerna var så äckligt fuktiga inuti diskhandskarna att de kändes blöta, marsvinen bråkade så spånet yrde, Pär gjorde matsedel och ville ha förslag på maträtter, Elin hade lämnat badrumsdörren öppen trots att tvättmaskinen dånade där inne - AAARRRRGGHHH!!!!!!! Det här är inte PMS för då brukar jag inte få ångest, jag blir bara deppig, godissugen och lättirriterad.

O-fridens.