Idag tröttnade jag.

Jag blev så satans tvär-leds att jag var nära att skrika.

Slåss.   

Sedan i måndags, så har jag varit väldigt duktig och hållit mig till LKHF enligt mig dvs. inte renlärigt ÄN, men jag är på väg dit.

Ingen choklad trots enormt sötsug.

Ingen mjölk till maten, bara vatten.

Inget annat bröd än Wasa Fiber Plus med få kolhydrater.

Ordentlig lunch och middag.

Jag har verkligen funderat på alternativ när små-hungern satt in.

Jag har dragit ned på både juicen, Pepsin och sockret i teet.

Under dessa smått kämpiga kost-dagar, så har jag inte fått en enda stöttande kommentar eller glatt tillrop.

I morse lyckades jag inte få i mig någon frukost efter sessionen på toaletten utan drack bara lite juice och lite te och vid halv 13 var jag, helt naturligt, hungrig, men jag kan inte påstå att jag hade lust att äta..... Eftersom det var (och är) lördag, så har jag friare tyglar, så jag tog 2 skivor rost-bröd som jag bredde mycket Bregott på. Jag lade på en skiva basturökt skinka och några skivor prästost. Sedan smackade jag ihop dem och lade i en smörgåsgrill; en sorts varm macka. Den sortens kolhydrater som inte är så aggressiva mot min stackars mage. Medan jag pysslade med detta kom Pär in i köket, kikade på vad jag tänkte äta och säger: "Det där är väl inte LKHF?".

Precis innan jag hann fräsa ifrån, så lade han till "Det är ju förstås lördag.". 

Jag påpekade för honom att han gjorde det IGEN; han säger ingenting medan jag "sköter mig", men öppnar käften, så fort det luktar avvikelse från LKHF-stigen!

"Varför kan du inte stötta mig i det jag försöker göra?" frågade jag.

"Jag har aldrig förstått vad det är du försöker göra." svarade han.

DÄR, precis DÄR gick luften ur mig och jag kände mig så dj-a ensam. Jag får fixa det här själv.

Jag får heja på själv.

Jag får komma med egna uppmuntrande tillrop.

Jag får gratulera mig själv vid eventuell viktnedgång.

Jag kommer att plundra något av våra gemensamma konton för att köpa eventuella belöningar.

Jag får fixa det här själv, helt enkelt.

Ensam är stark.

Eller måste vara det ibland.

Pär lagar maten, ja och han försöker att få in så mycket LKHF som möjligt, ja, men där tar stödet slut. Det är bättre än inget stöd alls, visst, men det räcker inte.

Han går flera distanskurser för att förkovra sig kunskapsmässigt gentemot arbetet och jag tycker att det är bra. Jag stöttar honom i det bl.a genom att lyssna, genom att ge honom tid att arbeta med det hemma, genom att provspela spel och komma med förslag, genom att göra illustrationer. Jag tycker att fördelningen av stöd är sned. Från och med nu blir det inga fler illustrationer.

Jag är besviken.

Jag är leds.

Min mage känns skakig.

Det här är ingen bra lördag.   

Fridens.

 

Elin

27 mars 2010 18:23

Jag stöttar dig! Jag finns här för dig i alla fall.

http://fundringarsdotter.bloggplatsen.se

 

Mia

27 mars 2010 20:00

Du är skitduktig! Tror dom flesta karlar fattar trögt när det kommer till allt vad komplimanger och stöttning heter men ensam är inte stark och jag önskar jag vore lika duktig som du!

http://viggosmamma.bloggplatsen.se

 

Nannis

27 mars 2010 22:33

Jag har kört Lchf i två veckor nu (på måndag). Jag hade ingen "övergång" till det, utan rakt av utan omsvep. Det var en dag med ont i skallen, lite seg men det kan vara på grund av de reumatiska problmen jag fick efter sviterna av matförgiftningen (har inte med kosten att göra).

Jag mår bättre än någonsin i min mage nu! Helt sannslöst. Så jag kommer att fortsätta med detta, och hoppas att det kommer att unka bra att träna på den också. Köpt en bok som jag ska läsa (hormonträning utan doping, författarna som hjälpte björn ferry). Gått ner 1.8 kg, och då är det även att betänka att jag nu går på maxdos av antiinflammatioriskt som får mig att öka i vikt i "normala fall".

Det känns som det är så här man är gjord för att äta, när jag väl är "inne" i det. Å så skeptisk som jag var innan?! Det är dig jag har att tacka för att jag hamnade på den här vägen.. två veckor med en lugn mage är guld! :) Synd att mina händer ballade ur.. men det har INTE med kosten att göra.. det började innan kostomläggningen.

Finns här om du vill ha pepp! *kram*

http://nannis.blogg.se

 

Marianne

28 mars 2010 00:29

Har man ett rejält sug efter något så har man. Kan du inte äta sockerfri choklad och dämpa det värsta suget med den? Den borde väl hamna inom ramarna för LKHF?
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

 

Nannis

28 mars 2010 23:23

Det paradoxala, som jag upplever det och många fler om man läser i forum etc. är att söta saker triggar igång sötbegäret ännu mera!

Jag är en riktig godisråtta, i själ och hjärta.. så jag trodde att det skulle bli rakt PLÅGSAMT att gå över till en sockerbefriad kost. Tvärtom, jag har makalöst nog inget sug alls efter socker.. Bättre att äta lite mörk choklad över 72% eller nåt som inte drar igång det hela. Även söta sockerfria produkter säger till hjärnan att man vill ha mer.. nåt som jag märkt när jag drack light-dycker. Blev vansinnigt sugen på godis! Eller chips!

Det finns mycket gott lchf godis Ewa, som inte är onyttigt godis ;)

http://nannis.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...