Igår spelade jag in en film som heter "Saved!" och som jag såg idag. En dramakomedi. En fin, kristen flicka går i en fin, kristen skola och har fina, kristna vänninor och en fin, kristen pojkvän. Det kommer fram att denne fine, kristne pojkvän är homosexuell och den fina, kristna flickan ser det som sin uppgift att rädda pojken. Filmen var ingen höjdare och jag började, i vanlig ordning, att analysera sönder den. Om Elin hade varit med och hört alla analyser och kommentarer, så hade hon blivit, milt uttryckt, irriterad. Eftersom jag var ensam, så hördes dessa analyser och kommentarer endast i mitt huvud. Och så undrar jag varför jag har huvudvärk.... Det jag egentligen försöker få sagt är något som jag har funderat på under alla mina levnadsår. Nåja, i alla fall sedan jag bestämde mig för att förneka någon form av guda-aktig existens som kan tillbedjas och som påstås ha ett finger med i varenda yttepytte människas liv. Jag har alltid varit ateist. Jag gick ur svenska kyrkan för 20 år sedan och jag gifte mig borgerligt. Elin är en liten odöpt hedning. Jag anser att religion, över huvud taget, har så mycket på sitt samvete i form av förföljelser av oliktänkande, så kallade hedersmord, abort-motståndare och krig att det snarare borde kallas O-frälsning i stället för frälsning. De som är religiösa, de som är övertygade om att treenigheten är ett faktum, de som säger sig vara frälsta, de som säger att gud och kristus är den enda sanna kärleken, gud älskar alla människor "no matter what!", de är just de människorna som är mest fördömande, mest trångsynta, mest fördomsfulla och allt annat än kärleksfulla och generösa på lika villkor. Homosexuella är sjuka, de sjuka och/eller handikappade har straffats osv. Naturligtvis finns dessa trångsynta synsätt även bland de som inte är religiösa, men det som gör det så ironiskt är ju just att religionen sägs vara så kärleksfull och accepterande.

För att återknyta till filmen jag skrev om i början, så var det just den här sortens bigotteri som kom fram även om det var på ett lättsamt sätt.

Som ateist har jag inget som helst behov av att övertyga andra om att det är min förnekande tro som är den rätta. Jag tror på religionsfrihet. Dessutom är jag väldigt intresserad av själva ämnet med alla dess ursprung, seder och bruk.

Fridens.

 

Marianne

21 augusti 2008 00:16

Det är religionen som startar de flesta krig. Och sen döda i guds namn. Nääe tvi vale för de skenheliga.
Olika kulturer är mycket intressant och ofta även spännande. Där ser man hur lika vi alla är trots vi är så olika. Hmmm, det sista gick nog lite isär, men jag hoppas ni förstår.
Ha det gott

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Nannis

21 augusti 2008 12:57

Intressanta iaktagelser och resonemang, men det brukar du ju ha :) Håller med dig till viss del, men sen beror det på vad man lägger in i ordet religiös oxå. Många blandar ihop kristendom och religiös, vilket blir helt fel... Du kan ju vara religös men ha vilken tro som helst.

Religion är mycket riktigt upphov till ovänskap och faan (förlåt språket), precis som du skriver, men det är inte religionen som startar krig - det är människor som tror sig ha en relogion. Sen kan det också finnas en rad positiva aspekter, inte att förglömma i sammanhanget. Tänk om allt var svart eller vitt, så enkelt det vore ;)

Ha det gott!

 

Frump

21 augusti 2008 18:40

Håller med, religion är ett otyg på många sätt...
har min egen hemsnickrade tro, den duger för mig *L*

Kram

http://frump.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...