När Tinke dog (hon och Tösen var våra första marsvin)  i februari 2006, så var Pär och Elin på Öland över sport-lovet. Tinkes död tog ordentligt på mig och jag reagerade bl.a med att blunda för eventuella krämpor hos de övriga grisarna. Nu är det tre veckor sedan Maggan dog och även då var jag ensam hemma. Reaktionen är densamma och det är väl det som gjorde att jag inte lade märke till att Mysan inte åt. Jag orkade inte ta in det. Mysan hänger med ännu, men jag är pessimistisk. Jag ringde till veterinären för att fråga var gränsen går för hur länge vi ska stödmata. Naturligtvis får vi avgöra det själva. Innerst inne begrep jag nog det. Då blir frågan i stället var gränsen går för vad som är en värdig behandling av Mysan? Vi kan ju inte tvinga henne att äta bara för att det är lättare än att ta beslut om avlivning. Efter det telefonsamtalet har jag varit ledsen och tårarna har än en gång runnit. Det är inte mycket som känns roligt. Jag har oxå hemskt dåligt samvete som djurägare även om jag intellektuellt sett VET att jag inte har gjort något fel. Marsvin är på samma gång både känsliga och tåliga. Blir de sjuka, så är förloppet snabbt och de slipper plågas långa perioder. När man vet vad som är fel, så är förloppet lika snabbt åt andra hållet och de piggar på sig mycket snabbt.

På fredag åker alltså Pär och Elin till Öland igen. Tidigare år har de och resten av gänget tillbringat en vecka i Grövelsjön, men redan förra året sa Elin att hon inte ville åka dit fler gånger. Pär vill inte åka själv. Huset på Öland behöver en husvakt och någon som vattnar allt växande, så då åker de dit i stället. Nu är Mysan alltså sjuk och i mina pessimistiska ögon ser jag en upprepning av Maggan och jag har inte lust eller ork att ta ansvaret för det en tredje gång. Lösningen blir, vare sig det är klokt eller inte att Mysan följer med till Öland och får med sig Lotta och Nåna som sällskap. Det får bära eller brista.

DJ-A SKIT.

Fridens.

 

Gröngöling

29 juli 2008 23:05

Stackars dig! Utan att ha husdjur själv förstår jag att det måste vara jättetungt när två marsvin blir sjuka så tätt inpå varandra. De betyder ju så mycket för dig också. Är det inte ganska bra att Mysan får följa med till Öland? Du har ju fått ta hand om så mycket på egen hand, det är väl bra att fördela ansvaret lite. Fast tråkigt att behöva göra det. Jag håller tummarna för att Mysan blir frisk. Kram, ta hand om dig.

http://grongoling.bloggagratis.se

 

Marianne

30 juli 2008 00:33

Hoppas Mysan ska piggna till och återfå sin aptit. Men jag tycker du gör rätt. En person kan inte orka allt och det är ärligare att säga ifrån i tid att du inte orkar med ännu ett sjukt djur. Mysan är ju i goda händer även om hon åker med till Öland.
Jag håller tummarna för att du ska få positiva besked om Mysan.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Nannis

30 juli 2008 05:06

Ingen rolig situation för dig. Håller tummarna jag med för att Mysan ska bli piggare fort! Kram

http://nannis.blogg.se

 

Annie

30 juli 2008 08:48

Det är svårt när marsvinen inte mår bra. Tro mej, jag vet.
Varmaste Kramar härifrån

 

Åsa

30 juli 2008 08:57

Jag tycker det var en bra lösning att några marsvin får åka till Öland. Inte ska du ha dåligt samvete eller så för det.
Du får ägna dig åt att ta hand om de marsvin som stannar hemma.

Kramn Åsa

http://klackebo.bloggagratis.se

 

Sophie

30 juli 2008 15:58

Det är jättesvårt och tungt när djuren blir sjuka. Och när man är mitt uppe i det så känns det kanske inte värt allt lidande det innebär att ha husdjur, för förr eller senare blir de ju sjuka och går bort. Men man får försöka tänka på hur mycket man ändå får tillbaka när de är pigga och krya och det överväger förhoppningsvis allt det jobbiga. Vi är många här i Gävle som håller tummar, tassar och tår för Mysan!

http://luneas.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...