En av de böcker jag köpte heter "Tigers lilla träningsbok" och här är några ytterst tänkvärda citat:

Fokusera på det väsentliga:

När du vaknar på morgonen, Puh, sa Nasse slutligen, vad är det första du säger till dig själv?

Undrar vad vi får till frukost? sa Puh 

Inse dina begränsningar:

Nej, nu måste vi gå hem, sa Kängu. Adjö, Puh.

Och med tre jätteskutt var hon borta.

Puh stod och såg efter henne när hon gav sig iväg.

Jag önskar att jag kunde hoppa så där, tänkte Puh.

Men somliga kan och somliga kan inte - så är det.

Håll en jämn blodsockernivå:

Tur att jag tog den här med mig, tänkte han.

Mången Björn, som går ut och går en sån här varm dag, tänker inte på att ta en munsbit med sig.

Och så började han att äta. 

Variera din träning:

Aldrig hade Puttefnask Nasse sprungit så fort som han gjorde då och han slutade inte att springa förrän han nästan var hemma.

Men när han hade trettio meter kvar, stannade han och rullade hem resten av vägen.

Positiv kroppsuppfattning:

Tänk om jag fastnar i hans dörr igen när jag ska gå, som jag gjorde en gång förut när hans dörr inte var stor nog? För jag vet att jag inte håller på att bli tjockare, men hans dörr kanske håller på att bli smalare.

Även om det är flera år sedan jag var ute i arbetslivet, så uppskattar jag den speciella fredags-känslan; om inte annat, så är Pär och Elin ofta på ett strålande humör.

Jag kom hem från SATS för en stund sedan och sitter och pustar lite. Om en stund ska jag göra en kanna te och någonting att äta. Träningen gick väldigt bra och jag känner redan nu att träningsvärken inte kommer att bli lika tuff. Jag körde samma program som i måndags dvs halv-fart, men nästa gång ska jag öka på så att jag kör fullt program. Det var lite mer folk idag och några "stammisar". Efteråt gick jag till Body Shop och köpte två cerat gjorda på hampa och till apoteket och köpte ansiktskräm och värktabletter.

I brevlådan låg ett brev till mig som kom från Kiruna Kyrkliga Samfällighet. Det innehöll en ursäkt från fastighetschefen angående gravsättningen av pappas urna. Förklaringen är införandet av nya rutiner och personal och det är, som han skriver i brevet, en förklaring om än ingen ursäkt. Det som inte kan förklaras är VARFÖR gravsättningen blev framflyttad och av vem? Nu är pappas urna i alla fall på plats bredvid mammas. En viss ordning är återställd.

På tal om begravningar, så står det en hel del om att det är tio år sedan prinsessan Diana dog. Faktum är att hon dog endast ett par dagar efter att min mamma dog och att deras begravningar var på samma dag. Min enda kommentar till prinsessan Dianas död är att den var tragisk och om det nu VAR journalisterna som jagade dem, så borde skandalpressen att tagit åt sig mer än vad den har gjort. Min reaktion till dagens artiklar är ologisk för jag vill bara ställa mig och ropa: "Hallå - min mamma dog samtidigt och inte blir det något ståhej om det!!". Jag kan inte fatta att det har gått TIO ÅR... :(

Över till något helt annat: nu har jag läst ut "Låt den rätte komma in" och den var BRA hela vägen, men jag tycker att det var för mycket snaskiga detaljer (på det viset påminner det mycket som Stephen King).

Pär ska hämta de nya böckerna på väg hem från arbetet. Tack vare ett kollinummer och Postens paket-sök, så kan jag se att paketet redan finns hos vårt postombud.

Adjö.

Jag hade tänkt att sova lite längre idag, men när jag gick upp för att gå på toaletten, så var klockan bara 7.54 Det kändes inte som någon bra idé att krypa ned i sängen igen, så gosade med grisarna och släppte ut dem, plockade undan lite disk och startade en tvättmaskin. Sedan åt jag frukost och efter det sov jag i soffan i två timmar. Lite försenad sovmorgon kan väl det kallas. Jag sov tungt och drömde massor, i synnerhet en återkommande mardröm där vi, av någon outgrundlig anledning, har flyttat tillbaka till Södertälje. Vi bor dessutom i den lägenheten där ingen av oss trivdes och där grannarna var högljudda idioter som var, milt uttryckt, otrevliga mot sina barn. Jag var tvungen att verkligen anstränga mig för att få upp ögonen och FÖRSÄKRA mig om att det inte var mer än just en mardröm. Vi flyttade hit för åtta år sedan och det är det absolut bästa boendet jag har haft sedan jag flyttade hemifrån; tidigare insåg jag inte hur mycket boendet påverkar mitt välbefinnande. Den första tiden här, så hade jag ofta, ofta just den där mardrömmen och jag vaknade alltid med en känsla av panik.

När jag hade vaknat ordentligt och helt och hållet insett att jag var kvar i mitt Paradis, så var det dax för mitt eget lilla spa. Ansiktsmask, hårtvätt och inpackning, kropps-skrubb och insmörjning. Jag kände mig såååå fräsch efteråt! På med mjukis-kläder och så ett glas juice. Det är lyx för mig.

När jag var liten, så läste jag Narnia-böckerna av CS Lewis. Jag läste favoriterna om och om igen. Tänk den som kunde gå in i garderoben och komma ut i ett sagoland.... Förra året kom filmatiseringen på "Häxan och lejonet" och jag tyckte nog att den var ganska bra. Eftersom jag inte minns några detaljer ur böckerna, så kunde jag inte jämföra, men jag fick uppfattningen att filmen var trogen boken. Idag såg jag om filmen och tyckte att den var tråkig. Det kan bero på tre saker: jag var FAKTISKT inte på filmhumör, det var fel sorts film just då eller så var den tråkig redan första gången. Den har en sak gemensamt med "Sagan om ringen"-filmerna och "Star wars" och det är kampen mellan det onda och det goda och det är alltid tacksamt att skriva eller att göra film om. Det jag tycker är träligt är alla dessa storvulna strids- och krigsscener. Allt detta våld! Jag blir bara känsligare och känsligare. Eller är det mer kräsen? Det blev en hel del överhoppade scener idag.

Nu har AdLibris skickat böckerna!!!

Jag försöker att läsa "Låt den rätte komma in" så långsamt jag kan (för jag vill inte börja på ännu en bok innan de nya har kommit), men det är svårt för den är så bra och rrrrruggig!

Adjö.

Jag promenerade 1,5 timme idag och jag hade ett bra tempo; jag kom in i den "rätta lunken" fort och det var så skönt! Stegräknaren satte jag fast i byxlinningen och sa till mig själv att inte bry mig om den förrän jag kom hem. När jag kom hem visade den 147 steg. Jag är frestad att slänga den i väggen. Det var sol, tunna moln, lätta vindar och +13 grader och det är ju perfekt; jag blev svettig av att vara igång och inte av att helt enkelt gå utomhus. Efter 65 minuter, så började benen kännas stumma och då drog jag ned på tempot. Nu har jag, tyvärr, riktigt ont i båda knäna (trots att jag hade mitt knäskydd), så jag har beslutat att ta en vilodag i morgon för att försäkra mig om att komma iväg till SATS på fredag.

Pär och Elin har åkt till Coop för veckohandlingen och det är dax för det är nästan så att man blir ledsen när man öppnar kylen och möts att ekande tomhet (lätt överdrift).

Nu är "vår" ekorre, Kurre, tillbaka efter sommarens frånvaro. Hasseln utanför köksfönstret är överfull av nötter. En gång hade jag riktig tur när jag satt här i köket med fönstret på vid gavel och Kurre kom för att äta lite nötter. Han satt på en gren, endast ett par meter bort, med nöten mellan framtassarna och tuggade. Jag kunde höra det tydligt och såg hur nötflisorna flög. Vid den här tiden på året, så har han en underbart fin och brun päls. Det finns så många likheter mellan honom och grisarna när det gäller sättet att röra sig och att gnaga. Det syns att de är s.a.s. släkt

Jag har fortfarande inte fått ett mail från AdLibris om att de har skickat min senaste bokbeställning. Grrr! Pär är oxå otålig.

Adjö.

Blåsigt värre och regnskurar, då passar det med en vilodag. Om jag ska vara helt ärlig, så sov jag på soffan i två timmar och hann inte riktigt med en promenad efter det. Jag har i alla fall varit utomhus för jag gick till Konsum och fyllde på förrådet av morötter och vitkål (mest till grisarna). 

Adjö.

Klockan halv åtta vaknade jag och var pigg och på hugget! Jag släppte ut grisarna och gav dem hö, gjorde mig i ordning och åt frukost. Kvart i nio gick jag hemifrån - jag kom iväg. Jäss!! Det var folktomt på SATS. Var är alla människor som brukar vara där? Det var skönt att träna! Jag körde inte hela programmet utan bara två set av tre och 60-sekunders pauser i stället för 45 sekunder. Det var tungt, men det var positivt tungt och när jag var färdig, så var jag långt ifrån slutkörd vilket jag tolkar som att jag inte tog i för mycket. Jag längtar till nästa gång! I morgon kommer jag att träningsvärk de luxe..... I lajk it!! Jag vägde mig i morse oxå och till min stora förvåning så har 8 hg försvunnit. Naturligtvis är det kul, men inte begripligt. Strunt samma - det går ju åt rätt håll!

Det är så härligt ute med svala vindar och hög luft!

HÄRLIGA HÖST!

En bra måndag, tänka sig.

Adjö.

Banne mig om inte förkylningen faktiskt har släppt! Jag har inte varit trött eller hängig efter gårdagens promenad och idag har vi städat och det har inte heller knäckt mig. Är jag verkligen frisk nu? I så fall blir det absolut SATS i morgon! Elin säger att det kliar i halsen...... Om hon blir förkyld NU när jag ÄNTLIGEN är frisk, så kommer jag att låsa in henne i hennes rum och hålla mig borta tills hon är frisk igen!  ;)

Det kändes på en gång när jag vaknade i morse eftersom vi sover med öppet fönster: det är en helt annan luft nu och den känns härligt höstig. Äntligen kan jag andas igen! Äntligen kan jag börja gömma mitt tjocka jag i lite mer kläder!

Det var dax att klippa klorna på grisarna igen och den här gången blev det även bad. Från och med det här tillfället kallas dagen för "SPA Pigga Grisen".

Vi har, som sagt, städat idag och det har varit betoning på dammtorkning (som är tråkigast). Det innebär att de få prydnadsföremålen som vi har tas ned och torkas av + att hyllorna dammas av. Vilka dammsamlingar..... Nu är det i alla fall fräscht. Elin har duschat och jag har duschat. Pär ska duscha efter sin löprunda och till och med grisarna är rena! Squeaky clean.

Jag har en ampellilja i köket som jag tog skott från idag och satte i vatten. När de så småningom får rötter och kan planteras, så blir det barn-barns-barn till origialplantan. Coolt!

Adjö.

Idag var det SKÖNT att promenera!!

Jag kände att orken var tillbaka och fick upp farten ordentligt. Det var premiär för ett par byxor som jag beställt från Ellos; träningsbyxor i unisex-modell med inställbar resår i bensluten och de var sköna. Jag blev inte alls lika varm eller svettig som jag blir i vanliga byxor. Min stegräknare. Jaa.... Först satt den på kanten till fickan och gav inte utslag. Sedan flyttade jag upp den till linningen och då fungerade den igen. Vi promenerade i 75 minuter och stödhandlade lite på Konsum på hemvägen. Vid affären tog jag loss stegräknaren och konstaterade att den visade 3041 steg exklusive de jag missade i början. När vi var hemma igen hade den räknat ytterligare elva steg. Endast elva steg och nog är det längre än så från affären och hem. Är den så känslig att den måste sitta fast på millimetern på samma ställe om den har tagits loss? Sträckan var, enligt räknaren, 1.8 km vilket inte stämde. Förbrukade kalorier var 92 vilket inte heller verkar rimligt. Tur för mig att jag är gift med en civil-ingenjör som är ett geni vad gäller tekniska prylar!

Nu har jag läst ut "Fördömda" av Johanne Hildebrandt och den var helt ok. Jag hade verkligen LUST att läsa för annars hade jag inte avslutat den. Hon jämförs med Stephen King, men det håller jag INTE med om. Vill man läsa en svensk SK, så ska man läsa Johan Ajvide Lindqvist - det är ruggiga böcker det! Jag läser förresten om "Låt den rätte komma in" av ovan nämnde svenske författare. Vid första försöket fick jag inget grepp om den pga dålig koncentration (vi satt på Arlanda i 14 timmar eftersom vindrutan på "vårt" plan hade gått sönder och planet som skulle frakta den nya rutan kraschade.....), men nu går det bättre i hemmets lugna o-ruggiga vrå.

Nu har jag tvättat håret en gång med Kerastase-schampot och använt serumet under två nätter + en morgon och klådan är betydligt lindrigare. Det känns skönt och det är en lättnad oxå med tanke på vad de kostade... 

På tal om träningskläder så finns det ju MYCKET ÖVRIGT ATT ÖNSKA vad gäller utbudet. Träningskläder för damer innebär tajta tröjor som knappt räcker ned över magen och tajta byxor som avslöjar ALLT (om de är i spandexliknande material) eller som jag inte kan röra mig fritt i. Om jag handlar på herravdelningen, så är tröjorna något rymligare, men de är ändå trånga över bröstet och ärmarna skulle passa en orangutang. Byxorna är så låga i midjan att de är halvvägs ned över rumpan när jag har suttit ned. De FÅ plagg som jag har sett och som är sydda för oss lite större s.a.s är ofta i skit-tråkiga och mörka färger (som ska göra att jag ser mindre och smalare ut eller...?). Blä! Jag är kanske FÖR självkritisk, men jag kan inte träna på SATS med en tröja som inte går ned över bilringarna eller byxor som sitter som korvskinn. Det är ju inte bekvämt heller. Vi som tränar för att SÅ SMÅNINGOM  komma i dessa små, färgstarka träningskläder,  vad ska VI ha på oss???

Adjö.