Negativt formulerat kan jag verka desperat och kastar mig över vilken metod som helst som kan få mig att gå ned i vikt. Positivt formulerat är jag öppen för att prova på olika metoder. Nu har jag tänkt att prova självhypnos. Jag hittade en 40 minuter lång session med Anna-Lena Mellblom som riktar in sig på just viktminskning/ -kontroll. Jag har lyssnat igenom allt en gång och nu är det meningen att jag ska öva minst 1 gång om dagen i 10 dagar och det tänker jag göra. Min första reaktion var att mitt problem inte så mycket handlar om att jag äter för mycket mat och stoppar i mig mellan måltiderna utan att jag äter fel, men jag tänker prova. Allt som inte får mig att må sämre är värt ett försök!

Vad är egentligen skillnaden mellan självhypnos och meditation?

Det finns 4 drömmar som återkommer i olika variationer och jag har listat ut varför de dyker upp bara ibland. 

När jag gruvar mig för någonting t.ex att åka till veterinären drömmer jag om att vi har flyttat tillbaka till Fornbacken 75. Att flytta från vår trea i 29:an till den fyran var ett megamisstag med en enorm vantrivsel som följd, men om vi inte hade gjort det, så hade vi heller aldrig varit angelägna om att flytta vidare och då hade vi gått miste om det här Paradiset i Rönninge. I drömmen är den förhärskande känslan att jag är fast i vantrivsel och en oförståelse till varför vi flyttade från Rönninge. En variation är att jag tjatar på Pär att ta reda på om lägenheten i Rönninge redan har blivit såld eller om vi kan flytta tillbaka. En annan variation är att den lägenhet vi flyttar till alltid är full av den förre ägarens prylar som h*n inte har orkat ta med eller slänga. Den här drömmen hade jag senast natten till i söndax när jag visste att jag skulle behöva ringa vetten angående Maja.

När jag är stressad inför någonting och t.ex ska ta mig till ett ställe som är nytt för mig drömmer jag att jag försöker slå ett telefonnummer, kanske till Pärs mobil, men hur jag än gör blir det fel. Knapparna är för små eller så är jag nervös eller så måste jag hela tiden jämföra med lappen där numret är uppskrivet. Jag lyckas aldrig. Jag kan tänka mig att jag drömde det här natten innan jag skulle ta mig hela vägen till MBT-skoaffären.

När jag känner att jag inte har kontroll drömmer jag antingen att det kryllar av marsvin hemma hos oss, marsvin som jag inte vet var de kommer ifrån och det blir bara fler och fler eller att människor väller in hemma hos mig och att jag inte kan få dem att gå.

När jag behöver vara ensam drömmer jag att dörren inte går att låsa; jag drar dörren mot mig hårt och ser till att den är stängd och jag vrider nyckeln i låset, men när jag trycker ned handtaget går dörren upp i alla fall. 

Natten till idag hade jag en variant på för-lite-kontroll-temat. Pär satt på golvet i Elins rum och försökte få in Selma i buren, men hur han än gjorde slank hon ut. Han försökte om och om igen med samma resultat tills jag såg att buren inte ens satt ihop utan var delad i 2 mindre burar och att Selma slank emellan. Så försvann Pär och Selma och jag var i Elins rum med 2 främmande kaniner. En liten grå och tufsig sak med öronen åt alla möjliga håll och en STOR (4-5 kg) ljusbrun med upprättstående öron som jag hela tiden försökte dra i nackskinnet eftersom jag inte orkade lyfta den. När det uppdagades att Elin hade impulsköpt de här kaninerna, men att hon blånekade och att det var jag som skulle få ta hand om dem blev jag så arg att jag grät. Jag gick omkring och grät och skällde och mitt i alltihop gick dörren inte att låsa och en låssmed dök upp (poff!). Jag beklagade mig för honom och han sa att det var Robins fel. Eftersom Robin inte vill ha kaniner i sin lägenhet hade Elin reagerat tvärtom och köpt 2 till. "Ja, det är ditt fel!" hördes 3 killar säga. Det var Robins kompisar och de stod uppradade som en talkör i en grekisk tragedi. "Vadååååå?" svarade Robin och var helt oförstående. Han hade morotsrött hår med samma konsistens som svinto och runda Harry Potter-brillor. Slut! För dig som läser min blog regelbundet är den här drömmen pinsamt tydlig för det har naturligtvis med kanintjafset att göra, men själva uppdykandet av kaniner har med kontroll att göra. Elin följde med Pär till Öland idag och även Selma och det var Robin som skulle skjutsa dem till stationen. Robin är hopplös när det gäller att passa tider och jag var orolig för/säker på att Elin inte skulle hinna med och att Pär skulle åka utan henne.

Jag läser "New Delhi - Borås". Pikej växte upp i Indien; kastsystem och reinkarnation. Man föds in i en kast och det spelar ingen roll vad man gör för man kan inte ändra sitt öde, det man föddes till. Det man kan göra är att vara en bra människa och hoppas på att födas in i en bättre kast i nästa liv. Det kallar jag tålamod! I det samhälle jag lever är det alldeles för mycket av allt-genast-helst-igår-och-varför-ska-jag-behöva-vänta, men att hoppas på att få det man vill ha i nästa liv är för mycket åt det andra hållet. Jag gillar inte den där passiva fatalistattityden som hör ihop med övertygelsen om att man har ett öde.