Jag vet att jag inte blir lycklig bara för att jag lyckas bli av med mina överflödiga 30 kg. Jag har inte huv'et bland molnen på det sättet. Dessutom funkar jag inte så att jag skulle bli lycklig av att veta att jag har förbättrat min fysiska hälsa genom att gå ned i vikt. Jag läste om en brittisk undesökning som visar att risken för depression kan öka i samband med kraftig viktminskning. Eftersom jag redan lider av kronisk depression reagerar jag på den här artikeln. Mina känslor för min egen fetma är blandade. Så pass blandade att jag hela tiden säger emot mig själv. Ja, jag vill bli av med 30 kg. Nej, jag är inte villig att anstränga mig tillräckligt för att nå mitt mål. Ja, jag mår dåligt av att vara fet samtidigt som mina värden är lika bra som någonsin förr, så varför kämpa? Jag vill må bra medan jag går ned i vikt och inte tack vare att jag går ned i vikt. Den ekvationen går nog inte att lösa, men jag fortsätter att intala mig att det går för jag vill att det ska gå. Faktum är att den period som jag mådde riktigt bra var under förra året när jag bestämde mig för att äta det jag ville när jag ville för jag orkade helt enkelt inte med viktfokuseringen. Under juli månad gick jag ned 1 kg, 250 g per vecka. Eftersom det var en minskning om än liten, så har jag gjort någonting rätt och varför ska jag försöka laga det som inte är trasigt?

För ganska precis 2 år sedan köpte vi Muminlakan från Designonline som vi har använt om och om och om igen. Vilken kvalitét! Färgerna är något blekta, men snart är de så där ljuvligt mjuka som våra Nalle Puh-lakan har blivit efter 15 år. Med anledning av det nya sovrummet och att Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år i år, så insisterade jag på att vi skulle köpa nya Muminlakan och då gjorde jag det. De är från Designonline och figurerna har ett litet annat stuk. Det är inte från den japanska tecknade serien utan från originalet. Tyvärr, gick det inte att köpa extra örngott som med den förra omgången.

Örngottet. 

2 detaljer.