2 konkurrerande konstnärer diskuterar en sjukt realistisk tavla som den ene av dem har målat.

Den mystiska tavlan

”Kom igen då! Vad tycker du?”

”Den är absolut en av dina bästa, men.....”

”Men vadå? Svara ärligt. Det tål jag.”

”Den är definitivt realistisk, det håller jag med om, men jag kan inte se att något rör sig.”

”Du menar att jag håller på att bli galen? Att det är dags för tvångströja och ett rum med vadderade väggar. Är det vad du menar?”

”Lugna dig. Vi har känt varandra i, hur många år? Tolv, tretton? Vi har alltid konkurrerat och vi kom tidigt överens om att vara brutalt ärliga mot varandra, eller hur?”

”Absolut!”

”Den är fantastisk! Det är nästan så att jag kan känna doften av det gröna gräset och känna vinden som far fram över ängen, men jag kan inte se någon rörelse. Det är bara en vanlig tavla. Jävligt realistisk, men ändå bara en tavla. Jag är ledsen, kompis.”

”Du är bara avundsjuk. Det har du alltid varit. Ända sedan jag sålde alla målningar på utställningen och du fick ta hem dina igen.”

”Kanske var jag avundsjuk, men jag är inte långsint. Nu handlar det om att jag faktiskt blir orolig för hur du mår. Har du överansträngt dig med den här tavlan?”

”Jag har aldrig mått bättre i hela mitt liv och det är tack vare den här tavlan. Herre gud vilken kick det var när det ena penseldraget efter det andra blev perfekt! Jag hamnade i nån sorts trans och jag tror att jag målade ett dygn i sträck utan att äta eller sova. Jag gick knappt på toaletten ens!”

”Du hör ju själv hur det låter. Ingen mat eller dryck. Det är väl inte så konstigt om du är trött, utbränd till och med och då är det inte helt omöjligt att du ser sånt som inte finns.”

”Tror du det? Jag kunde svära på att löven rörde sig. Att gräset vajade. Visst är jag trött, men inte fan har jag sett i syne. Det rörde sig i tavlan!”

”Vet du vad? Jag har fått kontakt med en gallerist som inte har sett någon av dina tidigare tavlor och som kanske kan se den här med fräscha ögon. Tänk om jag skulle låta henne kika på den och säga om löven rör sig eller inte?”

”Jag vet inte…..”

”Du är för trött för att kunna bestämma någonting. Du behöver sova och du behöver träffa en läkare och under tiden tar jag med tavlan till galleristen, så ringer jag dig i morgon och hör om du mår bättre. Ok?”

”Ok. Vi hörs i morgon.”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...