Att sätta sig och bara skriva i 5 minuter i stället för att vänta på inspiration och ämnet är "En favoritpryl".

Den första pryl jag kom att tänka på är min mobil och jag har lärt mig att det första infallet oftast är det rätta vare sig det gäller prylar eller känslor. Jag är en teknikmotståndare och det dröjde länge innan jag övergav min gamla Sony Ericsson för den nya Samsung Galaxy SIII Mini, men efter en nervös inkörningsperiod, så har jag svårt att förstå varför jag var så envis. Det som blev spiken i kistan för min gamla mobil var att jag behövde musik och musiken fanns hos Spotify och det var överkurs för Sony Ericsson.

Det tog tid innan jag vande mig, men nu har jag med den över allt t.o.m när jag duschar. Jag laddar ned musik till träningen och jag lyssnar på böcker där jag tidigare använde en bärbar CD-spelare. Jag sms:ar som tidigare, men nu använder jag mobilen som telefon också. Kameran är bättre och det är roligt att kunna ladda ned och välja bland bakgrunder. Den fungerar som väckarklocka också eftersom jag aldrig har lyckats lära mig hur min vanliga väckarklocka fungerar. Jag har laddat ned en app där jag kan slänga ned anteckningar som jag behöver komma ihåg. En av sidorna i mobilen innehåller spel och att lyssna på en bok samtidigt som jag spelar är en lysande kombination.

Jag tar inte emot mail på mobilen för jag vill dra en gräns för hur tillgänglig jag vill vara. Nu verkar det som jag får hundratals mail varje dag, men så är det inte. Det händer att jag surfar på den, men det är bekvämare att göra det på datorn. 

Månadsvägning och jag trodde att det var ett    aprilskämt dagen till ära när vågen påstod att jag har gått upp 2 kg. Hur i h-vete är det möjligt??! Den här gången menar jag det för jag är van vid självbedrägerier, men det finns ingen som helst anledning till en så pass stor ökning som 2 kg. Icke! Det jag har känt i kroppen av lätthet och minskat omfång är tydligen ren och skär inbillning. VAD LEDS JAG BLIR!! Nu vet jag att det där äckliga spenatpulvret inte hjälper till det minsta.

Jag ringde för att förnya Stilnoct-receptet och fick prata med samma skötare som jag pratade med förra veckan när jag försökte byta läkartiden. Jippii.... Förmodligen skulle de inte gå med på att förnya receptet då det handlar om ett vanebildande medel, till och med starkt vanebildande medel. Jag erkänner att jag kan känna små-panik när jag upptäcker att tabletterna nästan är slut och jag kanske inte hinner få nya i tid, men jag har använt Stilnoct i 2 års tid nu utan att ha ökat dosen en enda gång. Jag har 8 tabletter kvar och det är 14 dagar kvar tills jag ska träffa dårdoktorn. "De kan kanske gå med på att skriva ut ett litet recept på 10 tabletter....." Rent förnuftsmässigt inser jag att det är positivt att det tas ansvar för förskrivning av vanebildande mediciner, att reglerna har skärpts, men i vanlig ordning, så är det något jag drabbas av till följd av vad någon annan har ställt till med. Förutom att jag, åter igen, ska träffa en ny dårdoktor, så kan jag tydligen se fram emot en diskussion om Stilnoct. VAD LEDS JAG BLIR!!