......av 14 i mitt sk. orkesprov och jag promenerade i 80 minuter. Det var skönt även om jag hade en kort period med stumma ben och stela knän. Efter lunch blev jag trött. Det kändes att kroppen inte var van vid så mycket aktivitet och jag lade mig i soffan och dåsade i nästan 2 timmar. Fick en grym huvuvärk som jag misstänker kunde bero på att jag hade druckit för lite. Som om det inte räcker med att chocka kroppen med en massa fysiska övningar, så försöker jag (än en gång) att rätta till dygnsrytmen. Mobillarmet är på 9 varje morgon, men det gäller att komma i säng senast vid midnatt i stället för halv 2 som det ofta har blivit. Det här är inget jag gör för att jag tycker att jag borde utan för att jag vet att jag mår bättre av det. Helst av allt vill jag somna före midnatt för det är guld värt för mitt mående.

Fridens.    

Den här veckan och nästa kommer jag att prova om jag orkar med en fysisk aktivitet/träning varje dag. Det finns många anledningar till att jag inte orkar lika mycket som jag skulle vilja, men det hoppas jag att jag kan förbättra litet i taget. Jag kommer att styrketräna måndagar och fredagar och promenera de övriga dagarna utom söndagar som brukar ägnas åt att tvätta, så det kommer att bli en sorts vilodag.

Igår, måndag styrketränade jag alltså. Jag har en bok som jag inte tycker att jag har haft så mycket användning av hittills, men som är till hjälp nu när jag använder fria vikter och inte maskiner. Det var dax att variera mitt blygsamma program och med hjälp av boken tog jag med en övning för den bakre delen av axeln och övre ryggen som inte kändes så tung igår, men som har gett mig en väldigt trevlig träningsvärk. Ni som läser min blog regelbundet vet att jag verkligen tycker att träningsvärken är trevlig, det är inte ironiskt. Jag vet att övningen tog där den skulle vilket även är ett tecken på att jag gjorde rätt. Jäss! Med hjälp av boken kan jag bygga ut mitt program hur mycket jag vill och eftersom jag inte är helt dum i huv'et när det gäller träning, så är skaderisken minimal.

Idag promenerade jag 2 x 25 minuter, tur och retur Filmkedjan för att hämta ett bokpaket. Det hade snöat mycket i natt, perfekt snögubbe-snö och det var inte direkt tungt att gå för jag fick fäste och behövde inte pulsa fram. När jag kom hem skottade jag vår gång och utetrappan. Dålig idé. Jag hade mina aningar om att ryggen inte skulle gilla det, men jag ville försäkra mig om att jag inte sitter och gapar om att jag minsann inte kan skotta snö eftersom min rygg är paj. Nu vet jag att jag minsann inte kan skotta snö för min rygg är paj.

Moral är ett ämne som jag skulle kunna skriva mycket om och som jag tycker att dagens människor lider brist på bl.a min egen dotter verkar det som. Elin har fortfarande kontakt med Skitstöveln. Hon träffade honom härom dagen. Han kommer att bli kvar i Sverige. Tidigare fanns det ett otal anledningar till att jag inte ville att Elin skulle ha kontakt med honom, men nu finns det bara en enda: han är gift. Det finns inga som helst ursäkter eller motargument. Han är gift. Punkt slut. Jag frågade henne hur hon skulle känna det om hennes kille hade sms-kontakt med sitt ex? "Vadå, vi pratar ju bara!" Nej, nej och åter nej!!

Halv-fridens.    

En mensvärk från helvetet.

Jag hade inte den rätta orken för gäster och hade svårt att koncentrera mig på samtalen.

Besviken över att de inte frågade någonting om hur vi har det eller mår.

Tårtan var inte god (alldeles för lite grädde).

Konstanta hungerkänslor.

Känner mig fet och misslyckad.

Huvudvärk.

Lägg denna skitdag till handlingarna, tack!

O-fridens.    

........varför man ska stoppa i sig tabletter som ska minska kolhydrat-upptaget i kroppen när man själv kan minska kolhydrat-intaget ? Idioti!

Halv-fridens.    

Solen strålade från en överraskande blå himmel och det var hela 5 plusgrader ute och jag såg fram emot att få promenera för mig själv i lugn och ro. När jag kommer ut är det småhalt på vissa ställen, tunn, knappt synlig is och det var iskalla vindar som gjorde att jag önskade att jag hade valt mössan i stället för kepsen. Som pricken över i protesterade kroppen genom att jag inte orkade hålla något tempo att tala om, det var knappt att jag höll värmen ens. Ap-jobbigt från start till hemkomst. Jag kände mig lurad på en behaglig upplevelse.    Jag tittade in hos Kaffestugan för att köpa något som kan vara efterrätt i morgon när svärisarna kommer på hit på middag. Det blev en liten frukt & gräddtårta som kommer att ätas efter att vi har försökt sätta i oss så mycket som möjligt av en 4 kilos kalkon.

Halv-fridens.    

.......men jag förstår faktiskt inte varför? Jag har ingen förkylning i kroppen och jag har egentligen inte kört slut på mig genom träning. Eller har jag det? Har jag inte mer ork än så här?? Naturligtvis har jag träningsvärk efter gårdagens  #%#)%(#/"="!!  träningspass och det är inte den värken jag klagar över. Det gör ont även på ett annat sätt och så har jag huvudvärk. Jag promenerade idag och hämtade medicin och bok. Det började snöa när jag låste ytterdörren, det snöade hela tiden tills jag var nästan hemma 1,5 timme senare. Efter lunchen städade jag hos marsvinen och efter det fick jag grymt ont i ryggen. Jag är trött oxå. Det är inge' kul!

Tänk om Olof Palme och hans fru hade tagit en taxi hem från bion i stället för att promenera? Tänk om han hade fått leva ett tag till, fortsätta att lämna avtryck! Jag är inte så naiv att jag tror att allt hade varit solsken och rättvisa, men jag är övertygad om att politiken hade varit medmänsklig.

O-fridens.    

Är det någon som minns "Do they know it's christmas?" med BandAid från 1984? Ett massivt försök att hjälpa svältoffren i Etiopien som följdes av en liknande låt med amerikanska artister (som är så mycket smörigare och därmed sämre, tycker jag) samt BandAid konserten den 13 juli 1985. Det blev si och så när det kom till att de behövande verkligen fick pengarna och maten och tyvärr är väl situationen den samma även idag, även i andra länder. Jag är inte någon anhängare av videor där texten löper tvärs över bilden, men i den här låten är det ett måste. Jag får fortfarande ståpäls av den här och texten gör mig gråtfärdig och den textrad som gör störst intryck på mig är den som uttrycker en krass verklighet: "Well tonight, thank God it's them instead of you".

.....så hade jag vrålat så fönsterrutorna skallrade när jag styrketränade för det var så in i #%&%"#/(%&!!! tungt!! Nu nöjde jag mig med att stöna tyst för mig själv. Svettig. Skakiga armar. Långa pauser. Flåsigt. Nästan illamående. När det var dax för sit-ups, så hade jag inte luft kvar till 2 omgångar. Jag blev liggande som en sköldpadda på rygg och kunde inte begripa hur jag skulle kunna ta mig upp och dessutom duscha. Vart har orken tagit vägen??!  

Oj, vad jag har sovit! Jag hade mobillarmet på 9, men jag kom inte ur sängen, än mindre iväg på någon promenad. Jag somnade om och jag somnade om och jag somnade om. Klockan var nästan 12 när jag tog mig ur sängen och det var bara för att ett toalettbesök var av nöden. 

Nu vill jag inte se fler hurtigt optimistiska rubriker som deklarerar att ett nytt år innebär nya möjligheter! Jag blir fysiskt och psykiskt trött av att veta att ett helt dj-a år ligger framför mig. Ett helt år med ännu fler depressioner och ångesattacker, ledvärk och kost-tjafs, känsla av misslyckande och hopplöshet. Jag vill inte! Det låter bittert, men det står jag för!

Halv-fridens.