Upp strax före 7 efter ca 6 timmars sömn vilket är för lite.

Mot veterinären och den bokade tiden halv 9.

Fick träffa marsvinskunniga GA.

Mimmi hade böld, ingen tumör.

Den var på gränsen till att gå in i käkbenet och vi hoppas nu att hon inte får återfall.

Mimmi fick stanna kvar och opererades mer eller mindre genast.

Vi åkte hem för att vänta.

Kom hem strax före 10 och jag gick och lade mig direkt och sov till lunch.

Pär och jag åkte hemifrån igen halv 16 för att hämta Mimmi.

Mer trafik med köer.

På förmiddagen tog det 25 minuter att åka dit och på eftermiddagen 50 minuter.

Vi fick träffa en urgullig sköterska som förklarade eftervården för oss och som även visade hur Mimmis öppna sår (sk. sårhåla - isch!) ska hållas rent för att läkas inifrån och ut.

Mimmi var väldigt spak då.

Återbesök på fredag.

Hemåt via apoteket och inköp av koksaltlösning.

Pizza till middag.

Huvudvärken som lurat hela dagen blommade ut.

En kanna Russian Earl Grey (med smak av citron) och några avsnitt av "Bleak House".

Pär och jag hjälptes åt att medicinera Mimmi samt att rengöra "sårhålan".

Mimmi var inte fullt så spak längre.....

Jag har nu försäkrat 4 av våra 6 fyrbeningar (Mimmi måste vänta tills hon är frisk igen och Humlan är, tyvärr, inte tillräckligt frisk för att kunna försäkras).

Som marsvinsägare blir man diskriminerad på många sätt t.ex på Agrias försäkringsformulär där marsvin räknas som en "ras" och inte som en "art".

Fnys!

Halv-fridens.    

Jag kom iväg med stavarna idag.

Ingen dubbeldos.

Trots knölen under käken, så mår Mimmi prima.

Halv-fridens.    

Det är ett himla tjat om hur opålitlig den svenska sommaren är och det skrivs om att Sverige kommer att bli betydligt regnigare i framtiden till följd av klimatförändringar. Med en så pass sval sommar som det är i år, så är det ju drösvis med svenskar som åker utomlands, ofta på sista-minuten-resor och det är samma svenskar som sedan sitter och myser framför levande ljus med alla lampor släckta i en hel timme i oktober och tycker att de är sååååååå miljömedvetna. Vilket hyckleri!

Halv-fridens.    

De nya skorna är sköna även utomhus.

Det är skönt att se skarpt igen.

Filmkväll med familjen (Sherlock Holmes 2).

Fridens.    

Varje år tar 1500 personer livet av sig vilket är det samma som 3-4 personer om dagen. Varje år dör ca 300 personer i trafiken vilket är det samma som mindre än 1 person om dagen. Personer som drabbats av stora katastrofer som vid tsunamin eller branden i Göteborg eller när Estonia sjönk, de som överlever och/eller efterlevande får mycket stöd efteråt. När en människa tar sitt eget liv händer inte mycket. När man överlever ett självmordsförsök, så är inte psykvården till stor hjälp. När man inte överlever, så får de efterlevande inte mycket till hjälp de heller. Hur värderas ett liv? Är ett liv mer värt när det tar slut pga. "yttre faktorer", när man inte väljer att avsluta det för egen hand? Varför får trafikforskningen så mycket mer än forskningen i prevention av självmord? Alfred Skogberg skriver om hur mycket som skulle kunna göras för att förebygga självmord. Det finns få sjukdomar som är så omgärdade av myter, tystnad och förutfattade meningar som depression och jag håller med Skogberg om att tystnaden måste brytas. Däremot tror jag inte att det är någon myt att den som har bestämt sig för att ta livet av sig gör det för eller senare. Det är en sak att ta livet av sig i stundens ingivelse till följd av någon händelse och det är en annan sak att må så satans dåligt att man inte orkar vänta på eller törs hoppas på att någonsin få må bättre. Ett självmord är ofta planerat och visserligen kan tankebanorna ändras, så som Skogberg skriver, men det ska oerhört mycket till för att tankebanorna ska ändras så pass mycket att man börjar må bättre i en takt som man själv står ut med. Ann Heberlein har skrivit en bok med titeln "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" som jag inte har läst, men jag skulle vilja ändra titeln till "Jag vill inte dö, jag vill bara inte må så in i helvete dåligt!".

O-fridens.    

En trevlig dag tillsammans med Pär.

Jag hittade nya skor.

Gott te.

Fridens.    

Pär och jag har varit i Stockholm idag och sprungit i några affärer. Han hade spenderbyxorna på sig och shoppade loss hos Naturkompaniet (han har ju en del skogsmulle i sig.....). Först gick vi till butiken på Kungsgatan, men där fanns inte de skor han ville köpa i rätt storlek, så vi fick tipset att gå till butiken på Sveavägen. Det var faktiskt en bit att gå och det var ordentligt varmt i solen och det var mycket trafik - mindre mysigt. Efter det gick vi tillbaka upp till Kungsgatan och svängde höger mot Hötorget. Trippen till Naturkompaniet hade tagit längre tid än vad jag hade räknat med, så vid det här laget var jag trött i fötterna, törstig och hungrig. Vi dök in på McD och åt lunch och det var riktigt gott och inte så idiotmycket folk som det kan vara vid den tiden (vid 13). När orken var tillbaka så forsatte vi till min optiker. Jag har haft de nya glasögonen i dryga 2 dygn och jag upplever det som att jag inte ser lika tydligt med vänster öga som jag gör med höger, det känns som om det är nå't knas med vänster lins. Visserligen kändes det inte lika knäppt som i onsdags, men jag ville kolla upp det för säkerhets skull. Hon kontrollerade styrkan på linserna och jämförde sedan med styrkan på de gamla glasögonen. Det visade sig att skillnaden i styrka var störst på just vänster öga, så det är förmodligen så att vänster öga håller på att ställa om sig. Det lät troligt, tycker jag, så jag väntar några dagar till och ser om det rättar till sig av sig själv. Efter optiker-kollen korsade vi gata och gick upp till en tebutik där vi brukade handla ofta förut - vi köpte allt te där. Jag ville ha några nya smaker eller snarare fler varianter på min absoluta favorit, Earl Grey. Det blev 2 hg vardera av Earl Grey de Luxe (med mer smak av bergamott än originalet), Russian Earl Grey och Göta Kanal (som är ett milt fruktigt te). 200 pix för 6 hg! Te är, näst vatten, den billigaste drycken, men det vete tusan när man köper det inne i City! Jag hade bestämt mig för att köpa nya (gympa)skor och jag ville kolla vad Footlocker i Gallerian hade att erbjuda. Det bidde inga skor köpta där, men inte pga utbudet utan pga personalen. Jag är näst intill allergisk mot att se en dröse med butikspersonal stå och prata med varandra när butiken har kunder. När jag försökte få kontakt med/hjälp av en av killarna, så svepte han bara förbi mig. Det är inte ofta jag känner så dj-a osynlig! "Vi tillhör nog fel åldergrupp" sa Pär. "Vi är för gamla. Han trodde nog att du var någons morsa." Nu var jag rejält trött och hade ont i fötterna. Och så var jag törstig. Vi åkte därifrån. Till Skärholmen.

Pär gick till Kjell & Co och jag gick till Stadium för att köpa skor. Jag tänkte inte åka hem utan att ha köpt skor! Jag trodde inte att den dagen skulle komma när jag sa att jag är trött på MBT, men nu är den dagen här. De MBT jag har nu på sommaren har smal sula och jag gillar inte det. De är jobbiga att gå i, så jag hade bestämt mig för att skaffa mig ett par vanliga gympaskor med bred sula och rejält med stöd och dämpning. Alltså gick jag till Stadium där personalen aldrig har svikit när det gäller rådgivning eller service och det gjorde de inte den här gången heller. Jag fick sikte på en ung kille, gick fram till honom och sa "Hej, jag behöver hjälp med att hitta ett par skor!". "Då har du kommit till rätt ställe" svarade han. Jag beskrev vad jag var ute efter och han hade 2 modeller och jag fastnade för den ena, en Adidas-modell som var prissänkt med 400 spänn. Varje gång vi är i Skäris, så ser jag Naked Juicebar. Idag bestämde jag mig för att prova när jag såg att det även finns smoothies. Jag valde en Mango Mania (mango, banan, mangoyoughurt, mangojuice och is) och det var bland det smarrigaste jag har druckit! Mumma för själen.

När vi kom hem hade jag ont i fötterna och riktigt ont i höger fot. Det kändes som om jag hade gått omkring i skräpskor utan någon sorts stöd eller dämpning. Jag gjorde i ordning en kanna med Earl Grey de Luxe (såååå gott!) och såg ett avsnitt av "Tom Jones" som bygger på Henry Fieldings roman. Vilken härlig historia och för att vara ett kostymdrama, så har den en humor och ett tempo som är sällsynt. Rollen som godsherre Western spelas av Brian Blessed och det måste ha varit roligt att göra den rollen för godsherre Western har ett dj-a humör när det gäller både glädje och ilska och ett tålamod lika med noll. Brian Blessed ses även i "Jag, Claudius" som kejsar Augustus.

Jag gick omkring i de nya Adidas-skorna på eftermiddagen för att prova de ordentligt och hade dem på mig ett par timmar. De kändes riktigt bra och den högra foten uppskattade stödet som de gav. När jag tog av skorna, så fick jag ont i fötterna igen. Tänk att ett par MBT-skor skulle komma att svika mig så grymt......   

Mimmi har en knöl under käken. Pär upptäckte den samma morgon som han och Elin åkte till Öland och valde att inte tala om det för mig och det uppskattar jag för jag hade inte velat ha ett veterinärbesök hängande över mig när jag var ensam. Den har blivit större och den fortsätter att växa. Vi har tid hos Roslagstullskliniken i ottan på måndag. Jag misstänker att det är en sorts tumör eftersom den växer så fort och jag hoppas att den är operabel för jag vill inte förlora Mimmi. Mimmi min mini-vän!

Fridens.            

Jag har ont över allt.

Jag är så dj-a trött.

Hungrig hela tiden.

Blä.