"En dåre fri" av Beate Grimsrud. Jag är inte rädd för psykiska sjukdomar (av förklarliga skäl.....), men schizofreni är den enda sjukdomen som jag tycker är otäck, så tillvida att psyket - i syfte att försvara sig självt - tar till så drastiska metoder som att dela sig i flera; den nya personligheten får i uppgift att hantera det ohanterliga. Det är ett sätt att inte bli tokig. Jag har läst många böcker som är baserade på verkliga personer som handlar om just schizofreni. Det är väldigt fascinerande!

Fridens.    

Min mage, som liksom jag, är unik reagerar på LKHF genom att stanna av. Flera dagar i taget. Jag har provat med att dricka mer vatten och jag har provat med linfrön, men det är ingenting som egentligen får igång magen. Jag dricker nästan aldrig mjölk numera och den mängen jag har i teet är försumbar. Ost äter jag ibland eller periodvis och just nu har jag inte ätit ost på länge. Jag vet att jag kan dra ned på mejerivaror, men om jag gör det, så blir det ingenting kvar för mig känns det som eftersom jag ofta tar till just youghurt och ägg när jag inte är sugen på något. Det som får igång min mage och som håller den igång är All Bran-flingor. Kolisar eller inte, socker eller inte - det är det enda som fungerar för mig! Därför äter jag nu en liten mängd All Bran i min frukostyoughurt och magen mår bra och den fungerar som den ska och när magen fungerar, så mår resten av jag bra. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Fridens.    

Som vanligt när jag har fått senaste numret av LCHF-magasinet, så finns det en del intressant som jag vill dela med mig av och just denna gång handlar det om styrketräning i kombination med LKHF.

Fred Hahn driver ett gym i New York och är inbiten LKHF-are. Han har arbetat fram slow-burn-metoden i styrketräning. Han hävdar att poängen med styrketräning är att stärka både muskler och skelett på bästa möjliga sätt och det fungerar bäst med slow-burn. Den vanliga metoden anser han ger voluminösa muskler som mest innehåller luft, men med slow-burn kommer man åt de små muskelfibrerna närmast skelettet och aktiverar dem vilket ger riktig styrka.

Så här gör du: varje rörelse ska ske så långsamt som möjligt. Motståndet ska vara anspassat så att man orkar utföra rörelserna minst i 1 minut och max i 2 minuter. Klarar man inte det, så är motståndet för tungt eller för lätt. När man har hittat rätt motstånd så ska man vara fullständigt slut efter t.ex 90 sekunder som är en lagom tid. Varje övning gör du bara en gång (i stället för att köra 3 set med repetitioner) och du kan med 7-8 övningar gå igenom hela kroppen. Max 2 pass i veckan.

Jag älskar styrketräning och varje gång jag är på SATS, så passar jag på att kolla olika stilar och det är som Fred Hahn säger mest att hugga tag och sedan köra tills ansiktet blir blått och det gäller även de som har personlig tränare. För mig har det alltid känts naturligare att göra övningarna något långsammare, men så har jag sett mig omkring och tänkt att jag måste öka takten för att bli svettig, så att det känns att kroppen får arbeta! Det är alltså fel! Nästa gång jag åker till SATS, så ska jag dra ned tempot. Inte till slow-burn-nivå, men inte heller slit-och-dra-och-flåsa-tempo. Jag tycker att slow-burn verkar intressant och i mina öron låter det mer riktigt än den klassiska metoden.

Fridens.