När jag satte mig i väntrummet var det 10 minuter kvar tills min tid var inne klockan 13. Strax före hel timme ser jag min nya psyk-läkare, A, komma (tillbaka från lunchen?) utan någon större brådska. "Den här gången får jag komma in i tid i alla fall" tänkte jag, men hej vad jag bedrog mig. Det var 3 andra patienter där som oxå hade tid klockan 13 och jag satt och såg hur de blev inkallade den ena efter den andra. Min läkare var drygt 10 minuter försenad, men bad inte om ursäkt. Däremot var det det första hon gjorde när det gällde det intyg som hon skulle ha skrivit, men som det visade sig att hon hade glömt. "Du måste ha undrat" sa hon till mig. "Vad f-n tror du?!" var det svar jag hade velat ge henne eftersom jag, vid det laget, var ganska grinig. Vi enades om att hon skulle fixa intyget där och då, så att jag fick det med mig när jag gick. Den inledande kvarten av vårt möte bestod sålunda av att jag bara satt medan hon knattrade på datorn. Ibland fick jag svara på någon fråga.

Det egentliga samtalet blev kort och ganska intetsägande trots att det var tungt. Hon verkade bli förvånad över att det fortfarande var ostadigt och jag berättade om de senaste ångestattackerna som jag inte har kunnat hittan orsaken till. Hon frågade om jag var intresserad av att prova en ny medicin som ett ångestdämpande komplement till Cymbalta och det var jag. Den heter Fluanxol och har funnits sedan 1980-talet och den har inga större biverkningar. Hennes borderline-patienter har stor hjälp av medicinen och även alkholister som ju dämpar ångesten med alkohol har blivit så pass hjälpta att de har kunnat sluta dricka. Den har en viss uppiggande effekt vilket gör att den inte kan tas alltför sent på dagen för då blir det svårt att somna. Fluanxol är inte en rent ångestdämpande medicin som t.ex Theralen, Sobril eller Xanor och kan heller inte tas endast vid behov. Jag ska börja i morgon och jag behöver inte vänta mer än 3 dagar innan jag vet om den fungerar. Lite spännande faktiskt och om det leder till att jag kan skippa Theralen-dropparna, så förenklar det mycket för mig.

Nästa möte blir inte förrän i augusti eftersom hon inte arbetar i Södertälje mer än varannan månad och då ska vi tillsammans snickra ihop det Läkarutlåtandenas Läkarutlåtande som ska få FK att inse att jag faktiskt är för sjuk för att arbeta. Jag tänker skicka in min ansökan i augusti eftersom FK:s normala handläggningstid är 120 dagar (4 månader), så att jag inte behöver vara utan ersättning i flera månader när min tid går ut den sista oktober.

Jag har en allmän känsla av missnöje när det gäller det här och hopplösheten väntar i kulisserna för att göra missnöjet sällskap på Depressionens Scen. Än en gång har jag en läkarkontakt som knappt är anträffbar. Än en gång måste jag förlita mig på en läkare som har inställningen att det inte verkar ha någon betydelse vad hon skriver i utlåtandet eftersom FK är maktfullkomligt. Än en gång måste jag ta till nästan löjlig list för att försöka att få det jag har rätt till. Än en gång drar det ihop sig till en uppgörelse som förmodligen kör mig i botten. Än en gång måste jag börja samla krafter för att orka ta mig tillbaka.

Jag är trött idag och det färgar väl allting i vanlig ordning. I morgon ska jag stanna inomhus och vila mina svidande ögon och endast tvätta och städa marsvinens bur.

O-fridens.