......att depressioner skördar fler människoliv varje år (i form av självmord) än vad trafiken gör? Det är dj-t tänkvärt, tycker jag!

Fridens.

Det snöar IGEN!    

Fridens.

Elin kom iväg till skolan.

Råger och Råland var på besök med Rut i bakgrunden.

BUP-läkarbesöket uppskjutet till nästa vecka.

Det finns en möjlighet till samma arrangemang för Elin med skola på fm:a.

På torsdag har jag tid hos Husläkaren; behöver verkligen henne nu.

Fridens.

Idag har jag tänkt mycket på min Tösabit...   .

Jag vill kliva av!

Allvarligt.

Jag är trött ända in till skelettet.

Halsen gör ont och näsan är snuvig.

Elin kom iväg till skolan och luften har gått ur mig. Jag gick upp med henne eftersom jag inte kunde lita på att hon kom iväg, men jag ska lägga mig igen. Jag sov som en död i natt, men jag kan sova mer. Mycket mer. Vi har en tid hos BUP-läkaren klockan 17 idag och det är meningen att hela familjen ska vara med. Efter det ska vi handla. Usch, vilken dag..... Det är kallt oxå, -12 och knälederna protesterar. Om jag släpper fram tårarna, kan jag då sluta?    

O-fridens.

"Déja vu" är franska och betyder, ordagrant, "redan sett". En känsla av att man redan har upplevt någonting. Den känslan har jag nu. Här hemma har vi det som vi hade det för drygt ett år sedan. Elin kommer inte iväg till skolan. Både Pär och jag är besvikna. Förmodligen Elin oxå. Elin gråter. Pär är arg; känner sig frustrerad. Hans ilska får mig att vilja tona ner allt. Tona ner VOLYMEN och inte allvaret. Jag har mailat Elins mentor om ett möte och det blir tydligen aktuellt med att skaffa en ny samtalskontakt hos BUP (läkaren där fungerar som enbart läkare). Det är déja vu i ordets mest negativa bemärkelse! Jag orkar inte gå igenom allt det här en gång till!!

Elin: eftersom du inte vill ha det så här. Eftersom du inte vill MÅ så här, så har jag 2 tips rena ORDER: du går till skolan i morgon och på onsdag och på torsdag och på fredag och sedan på måndag igen och SÅ VIDARE. Order numro 2 är att du tar upp simningen igen och/eller börjar promenera. Att vara hemma hjälper inte på något sätt!! Jag har full förståelse för hur du mår och jag VET vad som fungerar och du måste lita på mig.

O-fridens.

Gårdagens middag blev en upprepning av julafton, så till vida att det mest var jobbigt, det var svårt att göra sig hörd i diskussioner och jag kände ingen smak av svärmors mat pga halsont. Jag var hungrig när jag kom hem. Besvikelse.....    

Inget SATS idag. Det GÅR att köra styrketräning dvs ej konditionsträning med halsont, men jag vågar inte pressa mig trots att jag missar stämpeln i kortet (det finns sk. upphämtningsmöjlighet om man har varit sjuk). Besvikelse....    

Elin är hemma från skolan idag. Hon sa själv att det var tandställningen som var huvudorsaken till att hon mådde dåligt och jag trodde henne. Vi tog i hand på att det inte skulle bli några problem med att gå till skolan i fortsättningen och jag trodde henne. Hon kan inte rå för sin sjukdom, men jag är likafullt besviken.    

Glädje är en bra och produktiv känsla.

Ilska kan vara drivande.

Ångest kan oxå vara drivande.

Besvikelse gör, precis som depression, att luften går ur mig och jag blir sittande. Jag tycker inte om det.   

O-fridens.

PS. 3 hg är borta trots att jag inte skötte kosten, men tack vare promenaderna?

Igår kväll hade vi en, vad Pär kallar, "dataövning" i köket. Det innebär att hela familjen sitter vid köksbordet med varsin bärbar dator (nördvarning utfärdad!). Pär arbetar med sina kurser medan Elin och jag Sim-ar för brinnande livet. Vi brukar dricka te till detta och det hör även till att Elin och jag suckar och svär över våra Sim-ar som inte gör som vi säger eller bränner ned huset när de försöker laga spagetti till middag. Pär rullar med ögonen och tycker att vi borde låsas in..... Mitt i alltihop kan vi oxå prata om allt möjligt som dyker upp i skallarna. Det är mysigt! När klockan var närmare 23 igår ("Va'? När blev den det?!), så sa vi allihop att vi INTE ville gå och lägga oss, så vi satt kvar. Jag blev kvar längst; till närmare 2 och idag sov jag till efter 10 och hade kunnat sova längre. Vi planerar samma arrangemang i kväll.

Pär och jag gick en promenad idag, men det var enbart jobbigt; snäppet bättre än förra lördagen då jag var på uselt humör när jag kom hem. Det snöade och det blåste och det var oplogat med blankis under.   Det blev i alla fall 40 minuter och det är ju bättre än 40 minuter i soffan, eller hur?

Nu har vi precis vägt alla grisarna och klippt deras klor. Pär bjöd de på kärnfria druvor efteråt och alla utom Ester och Humlan tyckte att det gick an. Ester och Humlan tyckte väl att det luktade fjäsk efter vad husse just utsatt de för.....

Fridens.

Jag oroade mig när Elin skulle få tandställning. Jag led med henne medan hon hade den. Jag gick upp i varv när vi fick tid för att ta bort den. Vi var glada tillsammans. Spänningarna släppte. Sedan lämnade jag prover med efterföljande dåligt mående och så kom tröttheten; jag lade mig klockan 21 igår och fick sova tungt, snarkande och ensam (Pär på soffan) hela natten. Klockan ringde halv 8 för att jag skulle iväg till SATS. Det var ganska tungt att stiga upp. Ville inte riktigt, men det är otroligt vilken press det innebär att få en stämpel i "2 gånger i veckan-kortet", så jag kom iväg! Däremot bröt jag efter halva passet; matt och små-yrslig och trött, men jag hade fått min stämpel.    Jag var heeeelt ensam i omklädningsrummet. Jag köpte en liten belöning eftersom jag har skött träningen den här veckan. Anna Gavaldas senaste bok i pocket, "Lyckan är en sällsam fågel". På vägen hem läste jag ut "Den hemliga historien" och den boken har det odefinierbara DET som gör den till en bok utöver det vanliga! Jag längtar tills jag kan läsa om den igen.    När jag kom hem var det bara marsvinen hemma för Pär och studiedagslediga Elin var i Skärholmen. Jag gav grisarna kli-gröten, hängde upp träningskläderna och sedan gick jag och lade mig I SÄNGEN. När jag lägger mig sängen på dagen DÅ mår jag dåligt (jag brukar lura i soffan)! I rubriken står det "Krasch!", men det gäller inte att jag är på väg nedåt utan att jag mår så konstigt. Plötsligt. Jag håller helt enkelt på att bli förkyld. Tror jag.

Pär och Elin ska åka till Öland om 2 veckor och de köpte en hel del vinterutrustning till Elin i Skärholmen. Elin köpte en present till mig. Hon vet att jag är svag för nallar och hon hade köpt en väldigt rosa nalle med en ros i famnen. För att jag är en bra mamma. Modershjärtat smälte som smör i rumstemperatur.

Fridens.

PS. Tågen gick i tid idag!