"Avundsjuk. Jag är så avundsjuk!" som Nanne Grönwall sjöng i Melodifestivalen för x antal år sedan. JAG är avundsjuk!

Jag är avundsjuk på:

* alla som går ned i vikt så fort de promenerar regelbundet.

* alla som är fullt friska.

* alla som inte behöver äta mediciner.

* alla som orkar vara aktiva.

* alla som orkar träna regelbundet.

* alla som tål stress utan att knäckas.

* alla som uppskattar sitt liv.

O-fridens.  

På fönsterblecket till köksfönstret ligger drygt 10 centimeter snö. Pudersnö. Lätt och luftig och veckad. -13 grader. Det går inte att förneka att all den nyfallna snön är vacker speciellt när solen kikar fram och enstaka flingor glittrar förbi i luften. Men jag kan heller inte förneka att jag är trött på snön. Dödligt trött. Jag hade inte varit lika trött på den om plogningen hade fungerat, om jag hade kunnat promenera obehindrat eller om pendeltågen gick som de skulle. I morgon är det tänkt att jag ska försöka ta mig till SATS igen och på eftermiddagen ska Elin och jag åka åt andra hållet för att träffa BUP-läkaren. Jag orkar inte! Av flera anledningar har jag knäckts; Elins tandställning, Elins skolfrånvaro, förkylning, tjafsigt hemma, läkarbesök och FK. Idag har jag ingenting annat än en dusch på mitt schema och det är tur det. Jag har ingen lust att vara social idag, så jag tänker satsa på soffhörnet med min bok alternativt liggande ned med min HP ljudbok.

O-fridens.

Nystädat.

Gott med choklad (Fazers Blå förstås!).

Jag mår inte direkt bra, men det kunde vara värre.....

Elins födelsedagspresenter är, mer eller mindre, fixade.

Jag måste inte få ihop till "5 saker" varje dag; idag går det inte.....

O-fridens.

Elin ligger i badet. Pär småpysslar med middagen. Jag har tagit plats i soffan i det väldigt nystädade och fräscha vardagrummet. Jag har städat resten av nedervåningen oxå. Det senaste halvåret har det blivit så att jag städar nedervåningen ordentligt var 4:e vecka och då behövs det och då SYNS resultat +  jag roterar soffdynorna. Den dag som jag städar marsvinsburen, så brukar jag svepa genom alla rum med dammsugaren, men oftare än så städar inte jag/vi. Jag har ingenting emot att städa; det är tillfredsställande och jag gör det för min egen skull, men det FINNS roligare saker att fördriva tiden med!

Jag sitter med ryggen mot fönstret, men jag vet ändå vad som försiggår där ute. Snöstorm. Jajamänsan! Den snö som vi varnades för skulle komma natten till fredag har nu anlänt och den fortsätter att anlända. En alldeles utmärkt dag att vara inomhus och städa.

För något år sedan prenumererade jag på tidningen Leva, men tröttnade snart. Inget nytt under tidningssolen. För någon månad sedan blev jag uppringd med anledning av att de har gjort om tidningen och nu hade ett erbjudande till tidigare prenumeranter. 4 nummer för 59 kr och sedan händer inget mer om jag själv inte vill. Jag tackade ja och igår kom det första numret och efter det fjäde numret kommer det inte att hända något mer om jag säger så..... Jag minns inte tillräckligt av den "gamla" Leva för att kunna bedöma vad förändringen består av. Det är fortfarande inget nytt under tidningssolen. Anledningen till att jag skriver om detta över huvud taget är en liten artikel om en manlig läkare som deltog i en australisk undersökning där han skulle få pröva på vad det innebär att gå igenom en förlossning och på samma gång bevisa att kvinnor tål smärta bättre än män. Det sattes fast elektroder som skulle simulera värkarbetet och styrkan i sammandragningarna ökades allt eftersom. Efter 3,5 timme gav han upp. Han pallade inte mer. Är det inte det som många kvinnor säger mitt i alltihop, att de inte vill vara med längre? Läkaren medgav att en förlossning inte är något för de klena männen. Den här lilla artikeln fick mig att önska att den här möjligheten till simulering fanns för t.ex depressioner. Det går inte att förklara det lidande som den här sjukdomen innebär och det är ännu värre när omgivningen inte kan acceptera att vi som är drabbade vet vad vi talar om; det räknas inte om de själva inte kan säga att det är så.

Fridens.

Det blev inte SATS eftersom sängen inte släppte taget om mig när klockan ringde.     Jag hade inga planer på att promenera heller eftersom det såg så kallt och otrevligt ut, men stämningen hemma (Elin är hemma från skolan idag och Pär är fredagsledig och INTE nöjd med att Elin är hemma vilket gör att hon går omkring och liksom hukar sig. JAG är inte arg för att hon är hemma. Jag vet vad psykisk trötthet innebär.) gjorde att jag gick ut i alla fall. Igår såg jag att skosnöret var på väg att gå av för tredje gången på 2 månader och idag gick det verkligen av.   Jag hade ett extra par snören, det sista som jag fick byta till innan jag äntligen kom iväg. "Hej då" sa jag till Elin och Pär "...och bråka inte medan jag är borta!". Jag gick ned mot den raserade tennishallen (hyfsat plogat och sandat) och sedan en seeeeg och helt oplogad backe upp, men där var snön vit, ren och fin och inte alls lika jobbig att gå i. Sedan kom jag in i ett bostadsområde med gångvägar kors och tvärs och där var det plogat 95%!!! Genom bostadsområdet, förbi en skola och upp mot ett annat område och det var plogade gångvägar hela vägen. Där har vi alltså lösningen: gångvägar. Till skillnad från trottoarer, så plogas de tydligen och jag kunde få upp ett BRA tempo.    Det blev 70 minuter innan jag var hemma igen. Det var kallt och när jag hade motvind, så var det svinkallt.

Vår skomakare (som blev årets företagare 2009 i Salem) ligger bakom Konsum och jag gick till honom för att köpa nya HÅLLBARA skosnören. Det blev 2 läderrremmar för 50 kr. Det vore väl själva fan attans om inte de håller!

Fridens.

Oväntat bra värden.

Dagens promenader.

Elin i skolan.

Det halsonda är borta.

Våra marsvin som är SÅ HIMLA MYSIGA att komma hem till!

Fridens.

.....sa Elin där det stod följande: människor borde ha fler vänner för man slår inte de man känner. Jag fick läsa det några gånger innan det gick in och så läste jag det några gånger till och då höll jag inte med. OM jag slår någon, så känner jag oftast den personen eftersom jag kan vara mig själv och jag slåss bara när jag kan vara mig själv. Jag slår aldrig främlingar. Ju färre vänner JAG har desto lugnare för alla!   

Fridens.

Lysande provresultat! Alla värden ligger där de ska! Det intressantaste var att blodfetterna/kolesterolen har minskat med hela 2 enheter på 9 månader; från 6,8, som var på gränsen till ohälsosamt, ned till 4,8 och det trots att jag äter betydligt mer fett. "Intressant" sa jag och det höll Husläkaren med om. Väldigt intressant. Dr Annika Dahlkvist har rätt och nu har jag vetenskapligt bevis för det vilket känns oerhört bra.    Även om jag inte rasar i vikt, så mår kroppen bra bortsett från lederna som skulle uppskatta att slippa tyngden.

25 minuters promenad i snömoddiga uppförsbackar till vårdcentralen. 45 minuters promenad där ifrån och då gick jag på trafikerade vägar som var mer eller mindre bara och det kändes så BRA! Det var så skönt att komma ut! Det var så skönt att komma hemifrån!! Halsen gör inte ont längre och jag kommer att åka till SATS i morgon igen.

När Pär kom hem sa han att det kommer att fall 15 cm snö under natten. "Då blir det inget SATS i morgon" konstaterade jag eftersom jag har svårt att tro att SL kommer att kunna köra tågen över huvud taget. Upp som en    och ned som pannkaka.....   

Jag läser "Ett stråk av rött" av Elizabeth George nu. Jag har läst alla hennes böcker om kommissarie Lynley och Barbara Havers och den ena är bättre än den andra. Även denna. Själva boken är av idiot - formatet storpocket med kraftiga pärmar och tjockt papper och den är 700 sidor lång, så den är ganska jobbig att hålla i. Jag har de flesta av hennes böcker som inbundna vilket jag inte tycker om eftersom jag får ont i händerna av tyngden. Jag undrar om jag inte ska försöka få tag i alla dem i pocketformat i stället och på så sätt ge mig själv en anledning att läsa om dem allihop?

Elin var i skolan hela långa dagen, 9-16.30 Heja, heja!

Fridens.