Tösen var, tillsammans med Tinke vårt allra första marsvin.

När hon var liten, så var hennes öron elefantstora, men de växte hon ikapp.

När hon och Tinke var ute på golvet, så var det alltid Tinke som hade täten. Tösen följde efter som en liten släpvagn.

Medan frukostgrönsakerna hackades brukade hon skaka galler genom att hugga tag i en bit av gallret i burdörren och rycka. Tyst, men otåligt. De övriga grisarna var mer högljudda.

Hon var den enda grisen som var helt lugn medan Pär klippte klorna.

Hon älskade att bada och sedan bli inlindad i en handduk.

Hon bet mig en enda gång. I näsan.

Jag brukade ha henne uppe på vänster axel där hon tryckte sig mot min hals. Hon var ett gos-proffs.

Hon var det enda marsvinet som jag kunde ha på bordet utan hela tiden hålla fast henne.

När jag släppte ut grisarna, så brukade jag spara henne till sist för att få tillfälle att snusa lite extra.

Hon fick vara fostermamma till Ester, Ellen och Humlan; trygg och tålmodig.

Jag vet att Tösen hade det väldigt bra hos oss och hon skulle ha fyllt hela 5 år i juni.

Jag visste att det skulle bli riktigt tufft den dagen hon lämnade oss. Tuffare än med något annat marsvin.

Det blev det.

Man behöver inte vara stor för att lämna avtryck.

 

T

24 mars 2009 22:03

Vad fint du skriver. Jag behöver heller inte ha träffat Tösen för att tårarna ska trilla när jag läser. Det räcker att ha haft lyckan att uppleva detta fantastiska djur - marsvin.

Jag blir ff så ledsen ledsen när jag tänker på Gabriella som vi miste i juni.
Jag la henne i lådan på en Mirandahandduk, med ett litet gosedjur. Hon fick massor av persilja med sig. Hon dog i min hand.
Fina Gabbi.

Du Ewa och din lilla Tösen har gett mig något, vad går jag inte in på här men tack ska ni ha.

Sov gott.

 

Annie

24 mars 2009 22:15

Du är så klok Ewa. Ta fram de glada stunderna och var stolt över att du tog ett bra beslut vid rätt tid även fast det gjorde ont.
Och VISST hade hon det bra hos er, precis som alla de andra fyrbenta.
KRAM

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 

Marianne

25 mars 2009 21:49

Man älskar alla sina djur och alla är speciella. Men det finns de som har det lilla extra eller de som behöver en mer.
kram

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...