En ny väska - bara för att jag ville ha en.

2 nya tunikor - bara för att jag ville ha nya kläder.

Smycken från Pilgrim - bara för att jag älskar deras smycken (jag sparade faktiskt 195 kr tack vare rean på 40%).

En ny yttepytte hårborste - bara för att det är lättare än att rengöra den gamla.

En duschcrème från Body Shop - bara för att den luktar så gott.

En ljudbok - bara för att det är så bra att ha när jag målar.

Apelsinkaffe från Hötorgshallen - bara för att Pär vill ha det.

Dyr present till svägerskan - bara för att hon köper till oss.

En mumin-skål med Stinky - bara för att jag slog sönder Pärs.

Busfärskt bröd från Hötorgshallen - bara för att det är bland det godaste som finns tillsammans med te.

Bomull och Plackers - bara för att det nästan är slut.

Hög på endorfiner!

Fridens.

PS. Den här sortens inlägg tycker jag är ap-tråkiga, men jag har åtminstone inte fotat allting.

Jag orkar inte ha det så här.

Kräftan denna gång.

Igår tog jag ett par droppar extra för att blir så pass trött att jag skulle komma i säng före 1. Jag lade mig strax före midnatt, men det var orolig stämning här hemma; vädret var helskumt med halv storm och mörka moln, Elin kunde inte sova utan tittade på film och när jag kom in i sovrummet, så var Pär fortfarande vaken. Jag kröp ned i sängen och försökte somna. Det blev en sorts halvslummer och ungefär en timme senare vaknade jag utan att veta varför och tog ur öronpropparna och fick höra ett rejält åskmuller. "Äntligen åska!" blev min reaktion.

Jag gick på toaletten. Elin är inte lika förtjust i åska som jag, så Pär och hon höll varandra sällskap genom att sova i soffan. Stora, tomma dubbel-sängen till mig alltså. Nattmörker, rullgardinen nere och slutna ögon, men ändå lyste blixt-skenet igenom!! I vanliga fall hade jag varit så till mig att jag hade suttit på första parkett dvs balkongen för att titta på, men jag var deppig och småsur för anledningen till att jag  ville sova var att jag skulle åka till SATS nästa dag. Så jag låg i sängen och gjorde mitt bästa för att somna vilket jag lyckades med någon gång efter 2.

Konstiga drömmar.  

Pär kommer, som vanligt, in före 6 och säger hejdå innan han åker till arbetet.

Klockan ringer 7.30

Jag hoppar upp ur sängen och är ovanligt pigg med tanke på natten.

L Ö G N!!!!

Jag dänger till klockan och somnar om.

Idag är helt ur slag pga för många droppar i förhållande till den dåliga sömnen. Sur, grinig och leds.

Fridens.

PS. Vågen visade plusminusnoll jämfört med förra veckan. Bah!

Pärs frisyr påminner om munkarnas tonsur, kan man nog säga. Ju äldre han blir desto kortare vill han att håret ska vara. Till slut tog Snikne Ville över när han tyckte att vi kan spara pengar genom att köpa en klipp-maskin så att JAG kan klippa honom i stället för frisören. Jag var inte lika tänd på idén, men nu har vi kört på den linjen i ungefär 2 år och Pär är nöjd och det är ingen som pekar på honom eller skrattar åt honom. Nu när jag är mer haj på att hantera klipp-maskinen, så skulle jag vilja klippa ett mönster i nacken, men Pär säger alltid nej. :-(

Elin tyckte inte om att tvätta håret när hon var liten, men vilken liten flicka gör väl det? Det var i alla fall av den anledningen som jag bestämde att hon inte fick ha långt hår; så länge hon inte skötte det själv, så bestämde jag. Moahahaha! Jag lyckades klippa ett slags page med lugg och det blev tydligen bra för ibland fick jag frågan vilken frisör som klippte henne. *rodnade klädsamt*  Ju äldre hon blev och ju längre hon ville att håret skulle vara desto svårare blev det för mig att få det snyggt och till slut blev det frisören. Nu känns det som att vi är tillbaka där vi började för det är lika tjatigt att få iväg henne till en frisör som det var att få i henne i badkaret när det var dax att tvätta håret!

"Inte hå'et! Inte hå'et!"

Efter onsdagens fiasko, när hon inte kom upp ur sängen, så sa jag att "You're on your own!".

Hennes blick blev glasartad och rösten hade stänk av panik.

Idag kom vi faktiskt in på just det faktum att jag brukade klippa henne och plötsligt sa hon att det skulle jag ju kunna gör nu oxå. Det är ju bara de yttersta topparna som JAG FÅR KLIPPA (hon skulle egentligen behöva kapa en 3 cm).

"Det blir ju billigare oxå." lade hon till. Snikne Villes dotter.....

Nu har jag klippt de yttersta topparna och det ser väl hyfsat ut. Bakifrån kan man se att håret är liiiite längre på höger sida, men om hon håller huvudet käckt lutat åt vänster hela tiden, så jämnar det ju ut sig! :-D

Fridens.

Alla grisar hade långa klor, smutsiga tassar och odefinierat kladd i pälsen; alltså var det dax att klippa klor och bada. Jag fångar in, langar till Pär som klipper som langar till Elin som badar som langar till mig som gosar torkar. Lagarbete i dess prydno! Alla grisar har åsikter om allting.

"Jag vill inte fångas in!"

"Jag vill inte klippa klorna - nu sticker jag!"

"Det är ok att klippa klorna, men det är bäst att pipa för säkerhets skull..."

"Jag hatar att bli blöt i pälsen och få frisyren förstörd!"

"Släpp mig annars hugger jag..."

"Inte bitas!" (Pärs röst)

"Jag slingrar tills du släpper mig!"

"Som du vill - nu kissar jag på dig...."

Tösabiten är inte överförtjust i att klippa klorna, men hon är tålmodig och hon ÄLSKAR att bada!

Fridens.

Om någon, för 10 år sedan, hade sagt till mig att jag en dag skulle komma att verkligen gruva mig varje gång det var städdax här hemma, så hade jag skrattat den personen rakt i ansiktet.

"Jag GILLAR att städa och har alltid gjort det!"

Nu är jag där. Jag har gruvat mig för dagens städning sedan vi sköt upp den förra helgen. Jag vet egentligen inte varför. Det handlar om vanlig vecko-städning dvs den städning av lägenheten som är (något så när) regelbunden, så den är inte så tung. När jag väl är igång, så känns det bra för att inte tala om hur det känns efteråt - ljuvligt! Att städa med jämna mellarum är ju något som jag/vi faktiskt VÄLJER, det är inget som MÅSTE göras. Vi trivs bättre i en fräsch miljö, alltså städar vi. Prydnads-pryttlar är minimerat till antalet eftersom jag absolut avskyr att dammtorka. Det som är segt är att det ALLTID ligger prylar i vägen som måste bort för att jag verkligen ska kunna komma igång. Följande är inget påhopp - det är kalla fakta: det är Pär och Elin, men mest Pär som har en släpp-prylen-där-jag-senast-använde-den-gen (vilket ofelbart leder till "Har du sett var xxxx är?"). Det är jag i familjen som ser till att vi städar med MINST tre veckors mellanrum (utom köket som städas oftare till följd av marsvinens rumsterande). Det är jag som tar initiativet och jag möts aldrig av leenden och glada tillrop när jag meddelar att det är städdax. Det är kanske inte så konstigt att jag har börjat att avsky dessa tillfällen.

Vi har alltså städat idag. Vid frukosten meddelade jag Pär att jag ville klara av städningen idag i stället för i morgon, som var planerat, bara för att slippa tänka på det mer. Tills det blir dax igen, vill säga.... Dammråttorna har kilat vidare, de flesta ytor och prylar är dammtorkade och speglar och TV-ruta är putsade. Idag blev det ett sådant tillfälle när jag gör mer än vad jag hade tänkt vilket är ironiskt med tanke på hur stort motståndet var, men jag fick i alla fall för mig att i stället för att torka dammet av högen med postorderkataloger, så slänger jag dem. Jag gick igenom dem och såg till att alla plastomslag och blad med mina kunduppgifter inte hamnade i samma kasse som själva katalogerna (dels för sopsorteringen och dels för att det finns så himla många konstiga nötter där ute som gräver i soporna och kanske får tag i mina kunduppgifter och beställer en massa som jag varken vill ha eller kan betala för och så blir det en massa trassel). Jag tänker skriva till Ellos och likasinnade och påpeka att de borde bli miljö-vänligare genom att sluta med sina utskick varenda gång de har några procents rabatt. Jag har internet och på mina konton kan jag se om jag har intressanta erbjudanden de gånger jag faktiskt beställer. Jag beställer SÄLLAN tack vare att de sänker priserna utan NÄR jag beställer, så är det kul om det sammanfaller med deras prissänkning. Ingen bra konsument sett från deras sida, eller?

Vilket babbligt inlägg! :-P

Fridens.

Sakta, men säkert känner jag att jag bygger upp ett motstånd mot mat. Mot att äta. Mot att äta MER ÄN JAG BEHÖVER.

Nu är ännu en av dessa mat-högtider här.

Midsommaren som ursäkt för att få äta mer än man brukar, att få äta utanför ramarna.

Att äta tillsammans är ett naturligt sätt att umgås. Det fattar till och med jag. Det jag protesterar mot är att det alltid ska vara sådana MÄNGDER. Jag tänker på den senaste gången vi var på middag hos svärföräldrarna (den 17 maj) när det var drink med tilltugg, förrätt, huvudrätt, efterrätt och som avslutning tårta. Sedan blir det (nästan) sura miner när inte alla fat är renskrapade. "Vilket slöseri!"

Mer än en vecka i förväg ville Pär planera vad vi skulle äta på midsommarafton. Han hade nog inte haft något emot den mängden med mat som vi blev serverade hos svärföräldrarna. Varken Elin eller jag ville det. Varför ha sill & potatis som förrätt när vi kan ha det som huvudrätt eftersom både Elin och jag blir mätta av litet? Vi kompromissade genom att ha en liten buffé med sill, potatis, lax + sås, köttbullar och prinskorv. Pär bakade en rabarberpaj till efterrätt. Det känns ok. Man kan äta så mycket eller lite man vill. Jag kan inte låta bli att undra vad svärisarna bullar upp med på Öland nu när svägerskan med familj kommer ner?

Att äta för att leva eller att leva för att äta.

Min ålder av 43 år med tillhörande livserfarenhet, terapi som tillval och stort intresse för psykologi gör att jag NATURLIGTVIS begriper att detta motstånd mot mat har en koppling till att jag försöker att gå ned i vikt. Det är ju klart som korvspad! Ett sorts självförsvar för att underlätta viktnedgången, men samtidigt, så har ju just detta aldrig varit mitt egentliga problem. Jag har aldrig tagit både två och tre portioner av någonting när jag äter; det är knappt att jag får i mig en portion. Jag har aldrig behövt hejda mig själv i ätandet av mat.  Jag har ätit för litet och ganska fel, men sköldkörteln och alla förtielva mediciner gör att viktminskningen blir svår.

De tider vi lever i gör att intagandet av den dagliga födan blir väldigt laddat. För fett? Rätt sorts fett? Tillräckligt med frukt och grönt? Rätt sorter av frukt och grönt? Fisk tillräckligt ofta? Fet eller smal fisk? Vilken sorts fet fisk är nyttigast? Är den här fisken utrotningshotad? Transfetter. Konserveringsmedel. Färgämnen. Socker, socker, socker!!! Mer fibrer, men inte vilka fibrer som helst! Frukt är bra mellanmål. Frukt triggar sockerupptaget. Fettet i mjölk åker direkt ut i blodet och täpper till artärerna. Vissa nötter - inte ALLA - innehåller fett som är mindre farligt, men vilka? Sötade drycker är ajabaja och artificiella sötningsmedel är inte heller bra. Ät så här om du gillar proteiner, men vill gå ned i vikt. Ät så här om du gillar kolhydrater, men vill gå ned i vikt. Du kan gå ned i vikt just för att du undviker alla lätt-produkter. Animaliskt fett. Vegetabiliskt fett. Fleromättat fett. Mättat fett. Fan och hans moster! Är det så konstigt att jag tappar matlusten????

Fridens.