Sakta, men säkert känner jag att jag bygger upp ett motstånd mot mat. Mot att äta. Mot att äta MER ÄN JAG BEHÖVER.

Nu är ännu en av dessa mat-högtider här.

Midsommaren som ursäkt för att få äta mer än man brukar, att få äta utanför ramarna.

Att äta tillsammans är ett naturligt sätt att umgås. Det fattar till och med jag. Det jag protesterar mot är att det alltid ska vara sådana MÄNGDER. Jag tänker på den senaste gången vi var på middag hos svärföräldrarna (den 17 maj) när det var drink med tilltugg, förrätt, huvudrätt, efterrätt och som avslutning tårta. Sedan blir det (nästan) sura miner när inte alla fat är renskrapade. "Vilket slöseri!"

Mer än en vecka i förväg ville Pär planera vad vi skulle äta på midsommarafton. Han hade nog inte haft något emot den mängden med mat som vi blev serverade hos svärföräldrarna. Varken Elin eller jag ville det. Varför ha sill & potatis som förrätt när vi kan ha det som huvudrätt eftersom både Elin och jag blir mätta av litet? Vi kompromissade genom att ha en liten buffé med sill, potatis, lax + sås, köttbullar och prinskorv. Pär bakade en rabarberpaj till efterrätt. Det känns ok. Man kan äta så mycket eller lite man vill. Jag kan inte låta bli att undra vad svärisarna bullar upp med på Öland nu när svägerskan med familj kommer ner?

Att äta för att leva eller att leva för att äta.

Min ålder av 43 år med tillhörande livserfarenhet, terapi som tillval och stort intresse för psykologi gör att jag NATURLIGTVIS begriper att detta motstånd mot mat har en koppling till att jag försöker att gå ned i vikt. Det är ju klart som korvspad! Ett sorts självförsvar för att underlätta viktnedgången, men samtidigt, så har ju just detta aldrig varit mitt egentliga problem. Jag har aldrig tagit både två och tre portioner av någonting när jag äter; det är knappt att jag får i mig en portion. Jag har aldrig behövt hejda mig själv i ätandet av mat.  Jag har ätit för litet och ganska fel, men sköldkörteln och alla förtielva mediciner gör att viktminskningen blir svår.

De tider vi lever i gör att intagandet av den dagliga födan blir väldigt laddat. För fett? Rätt sorts fett? Tillräckligt med frukt och grönt? Rätt sorter av frukt och grönt? Fisk tillräckligt ofta? Fet eller smal fisk? Vilken sorts fet fisk är nyttigast? Är den här fisken utrotningshotad? Transfetter. Konserveringsmedel. Färgämnen. Socker, socker, socker!!! Mer fibrer, men inte vilka fibrer som helst! Frukt är bra mellanmål. Frukt triggar sockerupptaget. Fettet i mjölk åker direkt ut i blodet och täpper till artärerna. Vissa nötter - inte ALLA - innehåller fett som är mindre farligt, men vilka? Sötade drycker är ajabaja och artificiella sötningsmedel är inte heller bra. Ät så här om du gillar proteiner, men vill gå ned i vikt. Ät så här om du gillar kolhydrater, men vill gå ned i vikt. Du kan gå ned i vikt just för att du undviker alla lätt-produkter. Animaliskt fett. Vegetabiliskt fett. Fleromättat fett. Mättat fett. Fan och hans moster! Är det så konstigt att jag tappar matlusten????

Fridens.

 

antigone

21 juni 2008 11:02

Oj vad jag känner igen mig av varje litet ord du skriver!!
Framförallt det sista stycket allra mest, det som gör att man till sists blir förvirrad, tappar sugen och faller igen. IAf för min del är det så.
Innerst inne önskar jag inget annat än få tillbaka den där motivationen som gör att det känns skoj att kämpa med en viktnedgång, utmanande och uppiggande, få känna att kroppen får må bra igen osv.....
Jag väntar.....kan man köpa motivation på recept tror du?

Kram och önskar dig en härlig helg med familjen!

http://www.antigone.bloggagratis.se

 

Åsa

21 juni 2008 13:07

Här hade vi också buffe i går. Då kan man äta lite av allt eller mer av det man tycker bäst om.

http://klackebo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...