Förbannade skit!!!

Tidningar.

Närmare bestämt den enda tidningen jag prenumererar på och läser  har läst regelbundet i fem års tid (jag vet att det är fem år eftersom en rubrik på senaste omslaget skvallrar om det) och som heter "PS!". Jag började läsa den för att jag är väldigt intresserad av psykologi och till en viss del av personlig utveckling. Alla år i terapi har väl gjort sitt till för att väcka intresset.

Det var när jag hade bläddrat igenom förra numret och då betonar jag BLÄDDRAT IGENOM som jag beslöt mig för att inte förlänga prenumerationen nästa gång det blir dax. Jag läser endast någon enstaka kort notis numera, aldrig artiklarna. Tidningen har hållt stilen och samma höga klass under åren och är gudomligt befriad från mode, smink och recept, men den är ändå specialiserad, en smal tidning och den sortens tidningar går lätt i den fällan som innebär att det blir för mycket, för koncentrerat - de blir nästan en parodi på sig själva.

Det finns mycket tänkvärt, mycket som är enkelt och som går att använda i vardagen, men det jag har börjat reagera negativt på är att allt är så satans positivt JÄMT. Det är väl tänkt att alla berättelser och tips ska fungera som sporrar och uppmuntran och ge en känsla av att "..du är inte ensam"  och "kan hon/han, så kan du!". Var finns de andra då? De som oxå har tagit till sig tips & knep, men inte nått ända fram. De som har misslyckats. De som kanske eller kanske inte orkar försöka igen. Var är de? Jag får bara läsa om hon som tog sig igenom sin livskris genom att måla och nu har ett eget galleri där hon säljer sina tavlor. Eller han som fick så mycket hjälp av någon personlig coach att han bytte yrkesväg och är mer framgångsrik än någonsin. För att inte tala om alla dessa traumatiserade människor som skriver en bok om sina erfarenheter och får böckerna publicerade.  Jag blir kräkfärdig! Jag vill läsa mer om de andra, så att det blir en BALANS som det är i det riktiga livet. Människor som går genom livet med ett ständigt småleende, som alltid har tid över för sina vänner, som alltid orkar lyssna, som aldrig klagar, som aldrig missunnar eller är avundsjuka - de människorna är inte mänskliga. De blir jag misstänksam mot. De är FÖR BRA.

Fridens.

.....på vare sig mig eller mitt liv just nu!

Jag orkar inte promenera (ont i knäet) eller åka till SATS.

Näsan är täppt och jag små-hostar.

Ångesten kommer och går.

Jag tar fler droppar än vanligt i förhoppningen att bli trött i vettig tid och att det, i sin tur, ska leda till att jag kommer i säng före midnatt, men nää!

Igår kväll lade jag mig före 21. Jag var trött och intalade mig själv att det inte var någon bra idé att börja måla eller så för då skulle jag piggna till igen och aldrig komma i säng och jag VET att jag mår dåligt när jag vänder på dygnet. Det tog tid att somna, minst en timme. Halv ett var jag på toaletten och det var jag halv fyra oxå. Fem i sju ringer telefonen. Naturligtvis hann jag inte svara eftersom det tog tid för mig att fatta vad sjutton det var för återkommande, irriterande ljud vid den okristliga tidpunkten. Nummerpresentatören var till ingen hjälp för numret var obekant. Vilken dj-a idiot ringer vid den tiden på dygnet??? Jag gick och lade mig igen och sov till strax före 9. Uppstyckad sömn är ingen bra sömn. Jag mår dåligt idag.

Det kryper i kroppen av rastlöshet/ångest och allmänt missnöje och det beror nog på utebliven träning. Faktiskt.

Dessutom lider jag av passiv resfeber eftersom Elin funderar, frågar, packar, frågar igen, packar om, plockar i, plockar ur, frågar ännu mer inför Ölands-resan i morgon. Pär ska låna en lastbil från Scania (han har nyligen förnyat lastbilskörkortet, men har egentligen aldrig anledning att köra i arbetet) som han och Elin ska åka med. Själv kör han hem igen på söndag, medan Elin blir kvar i tre veckor hos farmor, farfar och kusiner med föräldrar. Jag får alltså vara ensam hela helgen - JIIHAAA!!! Nästa vecka är Pärs sista innan hans semester börjar och eftersom han arbetar på dagarna, så ser jag det som ett gyllene tillfälle att baxa tillbaka mig själv på rätt spår igen när det gäller både sovtider och träning. Jag ska börja med att promenera redan till helgen.

Fy, vad jag är leds på allt!

Fridens.

Jag lyssnar på första boken om Harry Potter och får samma känsla och önskan som jag fick när jag läste den för första gången: jag vill OXÅ gå på Hogwartz och bli en häxa!!

Det är Krister Henriksson som läser alla sju böckerna. Jag gillar honom som skådespelare och jag tycker mycket om hans röst. Han läser med STOR inlevelse och gör många olika röster. Det märks att inläsningen riktar sig till en yngre åldersgrupp än den jag tillhör, men jag har absolut barnasinnet i behåll! :-D

Fridens.