Från vänster: Lotta, Maggan, Nåna, Tösen, Mysan och Lillan - vårat gäng. 

Nu har de åkt.

Mitt absoluta favoritsällskap har åkt till pensionatet och vi träffas inte förrän nästa lördag igen. Återseendet kommer att bli så kärt, så kärt!

Pär har en transportbur bältad i passagerarsätet medan Elin sitter i baksätet med den andra. Jag försäkrade grisarna om att det ABSOLUT INTE handlade om att åka till veterinären den här gången, men jag vet inte om de trodde mig. Tösabiten vände rumpan åt mig hela tiden. :-(

På vägen hem ska Pär köpa pizza för idag finns det varken tid eller lust för matlagning. Jag ska städa de sorgligt tomma burarna extra noga, så det är superduper-fräscht när alla fyrbeningar kommer tillbaka nästa vecka.

Det verkar som att alla har lyckats komma underfund med vad som skall med till Italien, så nu gäller det att det mesta får plats i väskan för annars får det stanna hemma.

Vid den här tiden i morgon borde vi vara på väg till hotellet efter en dag i Florens och efter att ha handlat middags- och frukostmat. Om jag inte får möjlighet att blogga där, så blir det desto mer när jag kommer hem och jag lovar att det blir bilder oxå!

CIAO ALLA BLOGG-VÄNNER!!

Jag mailade min handläggare på FK igen och bad om ett förnyat intyg för förmånstagare. Jag formulerade det så att OM det blir glapp i utbetalningarna, så kan väl åtminstone få möjlighet till rabatterat pris hos SL för det är där jag utnyttjar intyget mest. Han svarade att det (naturligtvis) inte är möjligt om det saknas beslut om sjukersättning.

Om jag hårdrar detta - och varför skulle jag INTE göra det när de är så oflexibla och omänskliga - så kommer jag inte att kunna åka och träna eftersom jag inte har råd med fullt pris på SL:s remsor. När jag inte får träna, så mår jag sämre både psykiskt och fysiskt.

När jag kommer hem från Italien, så ska jag skriva ett lagom giftigt och ilsket brev till Det Högsta Puckot hos För-kränknings-kassan.

Vi vet inte om hotellet har internet-uppkoppling.

Elin, som inte bloggar i samma utsträckning som jag, oroar sig för abstinens.

Redan nu kan jag känna klådan i fingrarna.

Skrivklådan som inte kommer att få något utlopp.

Lustigt nog fick Elin och jag samma idé ungefär samtidigt: vi skaffar oss varsin liten skrivbok där vi skriver varje dag medan vi är i Italien för att inte glömma och när vi kommer hem, då blir det blogga av!

Nu ska jag smeta på ansiktsmasken med vete(korn) och honung och sedan ska jag ta en långdusch med hårinpackning.

På återläsande.

I november 2007 fick jag blanketterna för att ansöka om förlängning av sjukersättningen; drygt 5 månader innan ersättningen skulle ta slut.

Det stod att FK ville ha min ansökan samt eventuella läkarutlåtanden senast den 13 februari 2008.

Jag fick läkarutlåtandet och fyllde i blanketterna och skickade in allt så att FK fick det den 5 februari.

I mitten av mars mottog jag FK:s bekräftelse på att de mottagit handlingarna och den var daterad 11 mars. I brevet står följande:

"Normalt sett tar det ca 3-4 månader att handlägga ett sjukersättningsärende. Då din ersättning går ut i maj hanteras ärendet så skyndsamt som möjligt."

Jag fick ett intetsägande svar på det mail jag skickade till handläggaren. I ett nytt mail frågade jag hur jag ska göra om det blir ett glapp i ersättningen. Det här är svaret:

"Hej, jag förstår din oro och att du vill ha ett snabbt besked. Jag fick din ansökan och läkarutlåtande den 5 februari.Som framgår nedan så är handläggningstiden normalt 3-4 månader. Jag hoppas att du kan få din ersättning utbetald under maj månad. Om det, mot förmodan, skulle bli ett glapp i utbetalningarna är jag tvungen att hänvisa dig till din a-kassa (om du är medlem) eller kommun (försörjningsstöd) för ersättning."

EFTERSOM FK ÄR MEDVETNA OM ATT HANDLÄGGNINGSTIDEN NORMALT ÄR 3-4 MÅNADER, VARFÖR SÄTTER DE ETT SLUTDATUM FÖR INSKICKADE HANDLINGAR SOM LIGGER SÅ NÄRA ERSÄTTNINGENS SLUT SOM 2,5 MÅNADER.

Jag satt i soffan och läste igår kväll och jag hade gett mig 17 på att läsa ut "Luftslottet". Vid 23-tiden nådde jag mitt mål och då gick ögonen i kors av trötthet, så jag kröp i säng. En timme senare hade jag fortfarande inte somnat pga en irriterande rethosta. Jag satte mig i soffan igen (för att inte störa Pär i hans timmersågande....) och började läsa en ny bok i hopp om att ögonen skulle börja gå i kors igen. Dessutom tog jag en dos av Cocillana-Etyfin mot killet i halsen. När jag inte längre kunde fokusera blicken på texten, så lade jag mig i sängen. Förmodligen somnade jag in för nästa gång jag tittade på klockan var den 01.40 och hostan var igång igen och jag mådde illa. "Det är ingen idé" tänkte jag och flyttade ut till soffan för andra gången den natten. Pär hade paus i timmersågandet och slumrade sött. Jag pallade upp kuddar, så att jag halvsatt och så läste jag en stund till med Heffaklumpen som sällskap. Efter det lyckades jag sova resten av natten och vaknade till när Pär gick upp 5.30 Toalettbesök och sedan lade jag mig i sängen i det mörka och svala sovrummet och fick sova tills Elin tyckte att jag skulle komma upp och vara med henne.

Nu börjar jag krokna på allvar efter en sväng till konditoriet för att hämta fikabrödet som Elin ska bjuda dagiset på i morgon. Halsen känns tjock och magmusklerna är mörbultade efter allt hostande. Det behövdes inte mer än gårdagens utflykt för att förkylningseländet skulle bryta ut. Ssssssuck. Nu måste jag vila ÄNNU HÅRDARE för att ha ihjäl den!

Som jag skrev tidigare i inlägget, så läste jag ut "Luftslottet som sprängdes" och den var bra. Stieg Larsson har lyckats hålla den höga kvalitén genom alla tre böckerna. Jag kunde ändå inte komma undan känslan av att "det blev för mycket". Intrigen är inte enkel, men heller inte långsökt eller tillkrånglad. Det känns som att det ligger för mycket research bakom. Han ger intryck av att veta så otroligt mycket om hur polisen och SÄPO fungerar, rättsväsendet och omyndigförklarande av personer, datorer och hackers, tidningsvärlden, alla kryphål för att kunna stuva undan pengar som har försnillats mm. Även om det är intressant att läsa, så blir det, som sagt, för mycket.

Nu läser jag "Den tionde kretsen" (som syftar på Dantes Inferno) av Jodi Picoult.

Pär är på studiebesök hos en truck-firma och kommer inte hem förrän framåt 20-21. Idag börjar vi rese-förberedelserna på allvar genom att plocka fram det som ska med. Jag sa till Pär att det som tar tid (och särskilt för honom) är att bestämma VAD som ska med för själva packandet går på en kvart. Visserligen är jag förkyld, men den enda feber jag har är resfeber!

Ciao!

Att åka kollektivt med Det Arbetande Folket är.......trångt. Eftersom jag bor relativt långt ut på pendeltågslinjen och därmed är i början av rutten, så fick jag i alla fall sittplats. Snett till höger om mig satt ett fyra invandrar-män och jag förstod ju inte ett ord av vad de sa, men de skrattade mycket och en av de skrattade så han låg dubbelvikt. Jag kände att mina mungipor åkte upp av sig själva eftersom skrattet är ett underbart smittande ljud!

Hos läkaren fick jag den vanliga dosen med tuppkams-extrakt, men även cortison för säkerhets skull med tanke på resan. När jag skulle betala, så sa han att han bjöd på det den här gången (kling! 50 kr sparade). Jag påminde honom om att jag skulle betala FÖRRA cortisondosen idag, men han hade ingen växel, så den bjöd han oxå på (klingkling!! 50 kr till sparade). Jag tackar och bugar.

Sedan linkade jag iväg till tunnelbanan och åkte till min frisör. Klockan var bara 9.05 när jag klev in genom dörren, men jag var inte först! Hur många gånger har ni kunnat hälsa på frisören med "God morgon!"?. För mig var det första OCH ENDA gången. Det var för tidigt för att kännas normalt även om jag uppskattar att hon kunde flytta min bokade tid. Nu är jag åter snaggad och det blev SÅ BRA och det är SÅ SKÖNT! Jag beställde nästa klipptid och bokade även in Elin hos frisören i stolen bredvid. När det, så småningom, blir dax, så har Elin sommarlov och midsommaren ligger runt hörnet. Hej, vad tiden går!

Jag knallade hundra meter till Rosies förra arbetsgivare, Klippoteket och köpte mitt special-schampo och serum. När jag kom hem såg jag att jag hade glömt köpa vax. Alltid är det något. "Det man inte har i huv'et får man ha i benen" och med mitt taskiga närminne (härregud - håller jag på att bli senil??!), så blir jag trött i fötterna och när det jag har glömt att köpa inte finns på hemmaplan....... Jämmer och elände.

Efter en sväng till Konsum (för att köpa bl.a sopsäckar som vi glömde när vi handlade i måndags......) och med solbrillorna på, så var jag tvungen att stanna till och bara glo på den sanslöst himmelsblå och fullständigt molnfria himlen. Waow!

Ciao!

Kolla in klockslaget!

Jag har tid hos SATS-läkaren 8.30 för annars skulle jag inte vara uppe så här dax. Efter det, så ska jag klippa håret.

På återläsande.

"I djävulens sällskap" var ganska bra, men jag blir så fruktansvärt trött på alla dessa berättelser om och beskrivningar av plågade och mördade kvinnor. De får mig (emellanåt) att må illa.

Igår började jag lyssna på "Nefertiti - Dödsboken" av Nick Drake som, även den, är en kriminalroman, men den utspelar sig i Egypten under faraons Akhenaton och hans frus Nefertiti styre. Otroligt fascinerande epok, tycker jag. Hur gick de tillväga när de löste brott på den tiden utan all den teknik som finns till hjälp idag?

Ciao.