Klockan halv åtta vaknade jag av mig själv och gav grisarna frukost. Efter det kröp jag tillbaka till den tomma dubbelsängen och vräkte mig ett par timmar till. Elin och Mattias åt frukost och sedan följde hon honom till tåget; han hade mycket som skulle göras och kunde inte stanna längre än så.

Elin och jag har städat både hos gulle-grisarna och hos oss själva. Det känns alltid bra efteråt när det är rent och fräscht, men den här gången kändes bra under tiden oxå - det var skönt att vara i rörelse och att få göra något! Kan det vara så att jag faktiskt saknar träningen MER när jag har en konkret och fysisk åkomma som hindrar mig? "Man saknar inte kon..." osv. Jag fick, inte oväntat, ont i knäet efteråt, men inte värre än att värken går över om jag får sitta ned ett tag. Det går åt rätt håll! Däremot känner jag mig förkylnings-hängig med huvudvärk i bakgrunden. Ända sedan Elin blev förkyld och därefter Pär, så har jag mumlat för mig själv: "Jag tänker INTE bli förkyld för jag VILL INTE bli förkyld!". Har det haft någon effekt? Skulle jag ha varit däckad av baciller utan mantrat?

Någon gång i början av 90-talet gick en brittisk serie som hette "Huset Elliot" och som jag var helt såld på. Den handlar om två systrar i 20-talets London som startar en egen klädfirma där de själva designar och syr. Hela serien är en lisa för ögon och öron; miljöerna, frisyrerna, bilarna, språket och KLÄDERNA. Den finns inte att köpa med svensk text (ännu), men den går på "Dallas-kanalen" TV4Guld! Halleluja! Den har redan gått ett varv från början till slut och har precis börjat om. Jag spelar in och när jag sedan ser avsnittet får INGEN eller INGET störa!

Jag har hasat runt i 'jamasen hela dagen eftersom jag hade för avsikt att duscha efter städningen, men orken räckte inte riktigt så långt, så i natt kommer jag att vara små-unken, men jag sover ju ensam.....

Ciao!