.....varför jag håller på?

Jag kom ur sängen efter att klockan hade ringt.

Jag gjorde mitt i badrummet.

Jag gav grisarna hö.

Jag åt frukost.

Jag plockade undan.

Jag bäddade sängen.

Eftersom det var några minuter kvar tills jag skulle gå till tåget, så började jag känna efter. Orkar jag åka till SATS? Jag var trött och deppig. När jag satt i trappan och knöt skorna, så tvekade jag. Stanna hemma? Efter att jag hade tagit på mig jackan, så tvekade jag. Ska jag verkligen idas? Halvvägs ned till tåget, så stannade jag upp. "Jag KAN vända om jag vill...". När jag stod på perrongen och högtallarrösten meddelade x minuters försening var jag såååå nära att gå hem, men tåget kom och jag klev på och jag åkte till Centralen och jag gick till SATS och jag körde 60 minuters styrketräning. Det har ALDRIG varit tråkigt att träna, men eftersom endorfinerna lyste med sin frånvaro, så jag kunde inte låta bli att undra varför jag håller på med det här? Det självklara svaret är att jag tränar och försöker äta vettigt för att må bra. Hur bra mår jag egentligen? Innerst inne vet jag att om kroppen är något så när i form, så mår jag även bra psykiskt. Trots det, så hamnar jag i svackor som är djupare än bara vanliga humörsvängar. Jag tränar, jag äter som jag ska, jag har aldrig varken rökt eller druckit och jag äter mina mediciner som ett urverk, men ändå, ÄNDÅ mår jag så dj-a dåligt periodvis. Varför anstränger jag mig? Hur mycket sämre skulle jag må om jag lade av med allt?

Fridens.

 

sara

8 september 2008 17:31

Jag håller på dig, jag vet hur det är när allting känns meningslöst.

kramar från mig och djuren

http://sari.bloggagratis.se

 

Nannis

8 september 2008 18:05

Tråkigt när det går emot så mycket, men jag måste säga att jag tycker du är duktig som kämpar på! Om allt gick lätt skulle det inte vara en sån bedrift. Du är klok i dina tankar, och jag hoppas du kan komma fram till vad som är bäst för dig i längden, och att du slipper de jobbiga svackorna *varm kram*

http://nannis.blogg.se

 

malin

8 september 2008 18:29

Jag tror jag vet hur du kännner dig.
Men det gör att jag ännu mera beundrar att du faktiskt gör det du gör.
Du är grym!
Jag är säker på att du i längden vinner på det.
Kramar!

http://pillris.blogg.se

 

Jag själv

8 september 2008 18:31

Tack alla snälla!

http://fundringar

 

Marianne

8 september 2008 21:44

Det är bara du själv som kan svara på dina frågor. Så enkelt det hade varit att sparka av sig skorna och ta en god bok och sätta sig i soffan istället för att träna. Men jag tycker du är stark som gör det du har bestämt dig för. Du är förmodligen betydligt starkare än du vet om.
Kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

antigone

9 september 2008 00:00

Usch det är som du beskriver mig......men jag vet hur mkt sämre du skulle må utan alla försök- rent ut skulle du må jävligt mycket sämre, för fy så svårt det är ta sig tillbaks.....jag går o går men kommer ingenstans alls just nu.
Inget ork alls att stå emot fast hjärnan vrålar STANNA!

DU är kanonbra!

http://www.antigone38.wordpress.com

 

Anna

9 september 2008 11:25

Käner igen känslan - varför hålla på? Men vänder man på stegen och kryper upp i soffhörnet med något gott att äta kan man inte njuta av det om man inte har gjort det man behöver och vill för att må bra.
Har man tränat eller ätit "rätt" är stunden i soffhörnet dubbelt så mycket värd - man har förtjänat den!
Lycka till och ge inte upp!
Anna

http://enannassida.blogg.se

 

helga

9 september 2008 14:57

Tänk att du gick tränade ändå!! Det var starkt gjort och kanon för din hälsa... Jag förstår att det tar emot ändå - finns ju alltid roligare saker att göra än de där måstena...

http://www.helga1.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...