Pär och jag veckohandlade på Coop och jag tror att vi slog nytt rekord på ca 40 minuter från ingång till utgång. Jag hade dragit ned antalet varor till minsta möjliga då vi för tillfället har det knapert på matkontot och det kan ha bidragit till den korta tiden, men jag tycker att det går fortare sedan jag/vi gick över till LKHF. Vi behöver inte längre leta efter exotiska kryddor, gryner, såser eller annat som fungerar som smaksättare när fettet saknas. Vi köper mindre bröd och inga kakor alls eftersom suget är väck.Det går DEFINITIVT fortare på grönsaksavdelningen när vi slipper väga allsköns frukt och grönt. Elin tycker att maten är godare nu och att den känns "riktigare" och jag håller med. Det känns som att maten jag lagar är BRA mat. Nu skulle jag inte ha något emot att börja rasa i vikt. ;-)

De senaste veckorna har jag gått på bok-nitar dvs börjat läsa en bok som sedan inte höll i längden. En av dem höll jag på med för länge (en tjockis) och tappade tråd och intresse. En annan var förvirrande då den var skriven i BÅDE första och tredje person. Det var mer än min lilla hjärncell klarade av! Igår började jag läsa "Amberville" av Tim Davys. En sorts deckare där alla karaktärer är mjukisdjur. När Elin hade läst baksidestexten, så sa hon att det lika gärna kunde ha varit jag som hade skrivit den. Jag är löjligt svag för mjukisdjur.

Aktuell CD-bok är "Harry Potter och Dödsrelikerna". Pär tycker att CD-böcker är osocialt. Han tycker att jag skärmar av mig. Jag tycker inte att det är någon skillnad från när man läser en vanlig bok för då vill man inte heller bli avbruten. Man kan ju knappast sitta och småprata medan man läser, eller? Han är nog bara litet avis eftersom det är himla mysigt att kunna lyssna på en bok samtidigt som jag ritar, lagar mat, diskar eller spelar data-spel.

Nu ropar Harry P på mig, så här slutar jag!

Fridens.

PS. Tim Davys är en pseudonym för en SVENSK författare. Det ni!

I början trodde jag att det var önsketänkande eller inbillning, men nu är jag säker: Lotta har en tronföljare i Ester!! Ester växer och frodas och är pigg som få eller som Lotta då. När jag håller i henne knorrar hon, buffar på mig med huvudet, snor sig och ser sig omkring i "periskopstil". Just idag såg jag att hon var i hälarna på Lotta (i täten) och Lillan när de funderade på om de skulle våga sig utanför köksmattan. När jag står vid köksbordet och skedar upp torrfoder i matskålarna, så är även Ester vid mina fötter. Precis som Lotta gjorde på den tiden när hon inte var så tam, så strääääääcker Ester fram nosen i smygarstil för att undersöka. Jag blir så glad för både Pär och jag tycker att den dagen när Lotta lämnar in blir extra sorglig, men nu kan Ester ta över! "Lotta - the Next Generation"! :-D

Fridens.