Gårdagens promenad tog knäcken på mig. Jag blev fruktansvärt trött och fick ont i fötterna och knäna (??). Jag har mina misstankar att det inte är så smart att promenera efter att jag har tagit mina ångest-droppar..... Jag sov dryga 8 timmar i natt och dryga 2 timmar i soffan efter frukosten. När jag hade ätit lunch, så kom ångesten krypande och jag kände att det enda som hjälper är en promenad. Egentligen hade jag ingen lust och jag hade ingen ork och jag mådde inget vidare, men jag gick i alla fall i hopp om en endorfin-kick. 70 minuter blev det och backigt var det. Det var ganska skönt, men inga endorfiner. Jag känner att det, sakta men säkert går nedåt, nedåt, nedåt och jag vill inte. Jag orkar inte med det igen. Jag stretar emot, så gott jag kan.

Fridens.