Det hände något med våra älskade grisar medan de bodde på pensionatet.

Dels blev Tösabiten så stressad att hon tappade päls, men nu är den tillbaka.

De har blivit gapigare. Pär säger att frukost-hallabaloon har trappats upp och att de sätter igång när de hör hans väckarklocka!

De har blivit sällskapligare/tamare på något odefinierat vis. När jag lagar mat, så är det alltid Lillan, Lotta och Maggan (den sk. Trion) som är bara någon decimeter från mina fötter. Går jag till frysen, så är Lotta där och får nästan frysdörren i huvudet.

När jag har varit i köket ett tag och sedan går t.ex på toaletten, så tjoar dem och när jag kommer tillbaka, så står Trion vid mattkanten (inte utanför för det är FÖR läskigt).

När vi sitter och äter, så är de snart framme och biter i Pärs slitna gympa-skor (han törs inte vara i köket utan skor) eller i byxbenet. Det kunde hända förut oxå, men nu för tiden är det givet.

Strax efter att jag har rest mig från min plats, så är någon liten fyrbening där under och far runt som en självgående dammsugare.

Något som jag lade märke till innan vi åkte till Italien var att de allt oftare satt i buren alla 6 och det var frid & fröjd. Nu är det så större delen av tiden. De har slutat köra med (speciellt) Nåna och slutat att jaga varandra ut ur buren. Det värmer en marsvinsägares hjärta!

Något måste, som sagt, ha hänt där på pensionatet för de har förändrats, men de har bara blivit ÄNNU trevligare att umgås med.

Marsvin är det bästa husdjuret!

 

malin

10 juni 2008 23:00

Vad mysigt det låter!

http://pillris.blogg.se

 

Marianne

11 juni 2008 22:55

Inget ont utan det har något gott med sig.

Det är alltid svårt att lämna bort sina husdjur till främmande människor, även om det är för en kort tid. De flesta pensionat har kunnigt folk som sköter om djuren.
Djuren blir omskötta på bästa sätt, men de kan ju inte lägga den tid ni gör på att låta dem röra sig fritt och sen gulla med dem.

Och jag tror att era små grisar helt enkelt är lyckliga över att få vara hemma igen och få kunna röra sig fritt runt era fötter, samtidigt de får er uppmärksamhet.

Men jag håller inte med om att de är de bästa husdjuren, Nope,,för min del är hunden den ultimata kompisen i alla lägen. Den sviker aldrig.
Ha det gott.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Anna

14 juni 2008 18:24

Visst är de, som du skriver, det allra bästa husdjuret! Mina tre troll sitter alltid på rad och kollar vad jag sysslar med och hälsar när jag kommer hem (ja, det låter för ett otränat öra ungefär likadant som matmatmatnuuu-skriket men är egenligen ett välkommenhem,viharsaknatdig-skrik.) Jag har ingen aning om hur jag ska klara mig utan dem. Har installerat Skype, får nog ta och fixa en webbkamera med mikrofon så att jag kan se och höra dem ändå. Då är man nog inte riktigt klok... Man blir inte det av marsvin, men det är en bra galenhet.

http://julgrisen.bloggagratis.se

 

margus

14 juni 2008 20:28

Håller med dig: marsvin är det bästa husdjuret! Underbara!
Deras beteende verkar som våra västgötar, alltid runt fötterna och uppfordrande slavdrivare..;-) De har nog känt sig lite bortglömda utan era ömma omsorger. Marsvin är ju så sällskapliga.

http://margus.bloggagratis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...