Träning: 55 minuter stavgång i konstigt och smått kvalmigt mellan-skurarna-väder. Vinterjackan är för varm, men den tunna jacka jag har som alternativ håller mig inte torr när det regnar. Angeläget inköp: en riktigt bra regnjacka som inte fungerar som en plastpåse och gör mig mer blöt på insidan än jag blir på utsidan. Elin hade sitt paraply med sig och det var väl det som ledde till att det var uppehåll i skurarna för en timme senare VRÄKTE det ned hagelblandat regn.

Elin kommer att vara hemma resten av veckan. Jag har själv ställt en diagnos på henne baserat på fakta och egna erfarenheter: hon är deprimerad. Hon har upplevt skolan som väldigt jobbig ända sedan höst-terminens början och hon har ofta varit "små-sjuk", men nu säger hennes kropp ifrån genom att hon "helt enkelt inte klarar av att gå till skolan". Min läkare, som även är Elins och Pärs läkare är inne på samma linje. Jag pratade med Elins lärare idag och hon ska samla ihop information om hur Elin ligger till i diverse ämnen och hur hon kan arbeta ikapp. Hon nämnde även att Elins frånvaro ligger på x procent bara denna termin, men i nuläget anser jag inte att vi behöver ha det hängande över oss. Vi VET att det är någonting i skolmiljön som är fel och därmed är det skolans skyldighet att ge oss den hjälp vi behöver, så att hon kan komma tillbaka till skolan igen utan huvudvärk, yrsel eller gråtattacker. Elins depression är en reaktion på att något är fel och i dessa tider borde inte det komma som någon chock eller ens överraskning. Det som borde chockera och överraska är att hon ska behöva gå igenom det här vid så unga år och i en period av livet som redan är tillräckligt stökig  på grund av alla hormoner och förändringar. Jag går igenom den här skiten flera gånger varje år och jag vet att det enklaste är att ta en sak och en dag i taget. Steg 1: minska pressen på Elin genom att i förväg bestämma att hon är hemma resten av veckan + inbokad tid med skolkuratorn. Steg 2: göra en yttepytte lista varje dag med t.ex tre rimliga mål som hon kan stryka allt eftersom och därmed få konkreta bevis på att hon HAR gjort något, att hon HAR klarat av något och att hon INTE är vare sig ynklig eller värdelös.

Pär har "sällskap" av en tysk hela veckan som ska hjälpa till med diverse problem (jag uttrycker mig flummigt eftersom jag inte är insatt) och det har, hittills, inneburit att han har betydligt längre dagar och att vi inte har ätit middag tillsammans som vi brukar. För honom känns det inte kul att Elin mår så dåligt samtidigt som han är hemma mindre än vanligt. Nu ska hon ju vara hemma resten av veckan, så jag har sagt åt honom att koncentrera sig på sin utländska gäst medan jag sköter hemmafronten. Tur i oturen att jag redan är "hemma på heltid". Pär berättade att den tysken mannen inte är någon karriärist han heller utan prioriterar familjen; han lyckas till och med äta frukost med sina barn varje dag. "Jag klämmer in arbetet mellan frukost och middag" hade han sagt. En klok man.

Fridens.

 

malin

12 mars 2008 20:33

Det låter helt vansinnigt att ett barn i ehnnes ålder ska behöva bli deprimerad för att det är något i skolan som inte är bra.
Så långt ska det inte behöva gå!!!!

Det är rätt, det du är inne på.
Sklan är skyldig att ge Elin den hjälp hon behöver för att må bra i skolan.
Det är skolans förbannade skyldihet!

Bra början med att hon är hemma hela veckan och att ni sätter upp små enkla mål som hon klarar av att nå.
Det är så man måste jobba.

Kram till er båda!

http://pillris.blogg.se

 

Jennifer

12 mars 2008 21:24

Jag tycker det är så hemskt att det är så pass många ungdomar som blir deprimerade vid tidig ålder! Mycket av all denna depration beror på just skolan och själva utvecklingen från barn till ung kvinna/ung man.

Jag blev deprimerad redan vid 11-12 års ålder - mest pga skolan då jag blev mobbad. Mobbningen blev värre när jag började högstadiet och deprationen ökade snabbt upp sig och jag blev självmordsbenägen! Skolläkaren skrev ut såkallade "lyckopiller" åt mig när jag avr 13 år - dessa fick jag ta men hade ingen att prata med. Vilekt borde ha avrit det främsta i min ålder - inte bli satt på antidepressiva medel som bara barnet! Mamma tog tag i allt och jag fick träffa både kuratorer, psykologer och psykoterapefter, men ingenting tycktes hjälpa ordentlgit. MEN, sen hittade mamma den man som hjälpt mig: nämligen en mentaltränare som fått mig att inse att jag själv är dne enda som kan hjälpa mig - han fanns mer där som stöd och någon som kunde backa upp mig vid svåra stunder. Han hjälpte även mig med små mål jag skulle uppnå; ett var t.ex bara för mig att ta mig in i en mataffär ensam för att sedan gå ut. (jag hade även fått socialfobi av all mobbning...)

Nu, idag är jag snart 21 år och kan säg att jag har utvecklats mycket på de senaste åren och det är jag som har gjort det! Men visst, än idag visar jag tecken på psykisk ohälsa ibland... Är för tillfället ngt deprimerad, men jag ska härda ut!

Oj, blev mycket skrivet i detta ilägget! Det jag mer ville säga med inlägget är att jag tycker ni gör rätt med Elin och jag hoppas att ni hittar/får den hjälp hon behöver!

Stora kramar från en som vet...

http://www.kizbaz.bloggagratis.se

 

Ann-Christine (mamma till Jennifer)

13 mars 2008 07:31

Som sagt, Jennifer vet verkligen hur det är.
Om du vill "prata" så kan du kontakta mig mig privat på safir_starlight@hotmail.com
Jennifer och jag hade många jobbiga, men lärorika år med hennes depression.
Ibland är det skönt att prata med någon man inte känner så väl och jag ställer gärna upp
Hälsningar Ann-Christine

 

margus

13 mars 2008 12:45

Ojojoj, så jobbigt ni har det.
Bra att du kopplat in alla resurser som finns, men trist med väntetid när det känns bråttom.
Ni lyckas förstås komma till rätta med det på sikt, men allt tar sin tid. Vårt samhälle har blivit så hårt och kallt. Lycka till, och som du skrev... en sak i taget.

http://margus.bloggagratis.se

 

Annie

14 mars 2008 13:07

Ge Elin och dej själv en stor och varm kram ifrån mej.
Hoppas se er i Kallhäll i morgon, lördag.
Kramz

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...