Det var dax att hitta en ny promenadväg, så i stället för att svänga höger och uppför en krokig backe, så fortsatte jag framåt. Jag gick och gick och gick. Jag passerade får och hästar och det fanns ingen trottoar..... Nu var jag ute på landet! ;) Jag fortsatte bara längs vägen och jag hade mina aningar om var jag skulle hamna och det stämde. Nu kände jag igen mig. Det är skönt att gå en runda som är, i alla fall bitvis, ny för det finns nya vyer och hus och jag tänker inte lika mycket på hur långt det är. Idag hade jag bra fart och det tog 70 minuter innan jag kom hem. Solen sken, svaga vindar och +13 grader - HÄRLIGT!

Det kom två filmer som jag hade förhandsbokat: "Pans labyrint" som vi inte har sett än och "The number 23" som Elin och jag såg. Jim Carrey har huvudrollen och när det gäller den skådespelaren, så är det en himla tur att man har rätt att ändra åsikt. Jag har gått från att tycka att han är en jobbig gummi-liknande Jerry Lewis-kopia (jag avskyr JL:s filmer) och sedan att han inte är så tokig till att tycka att han är en av de bästa skådespelarna. "The mask" - han är så vansinnig. "Liar, liar" - hur orkar han? "The majestic" - han är ju en BRA skådespelare! "Eternal sunshine of a spotless mind" - han blir bättre. "Bruce den allsmäktige" - överraskande bra och så "The number 23" där han bekräftar att han ÄR EN BRA skådespelare. Filmen skiljer sig från mängden och är allt annat än förutsägbar och det var just det som Elin oxå gillade. Nu har herr Carrey dessutom blivit så pass gammal att han kan spela pappa till en tonårsson. Rekommenderas!

I morgon ska jag träffa min husläkare och jag har så många saker jag vill ta upp med henne (och dåligt minne), så jag har skrivit punkter på en lapp (som jag ska komma ihåg att ta med mig...).

Förutom det tröstande åsk-vädret igår, så beställde jag kläder från Ellos och det var bara mjuka "Depp & Tröst-kläder" dvs mjukisbyxor, stor tröja, strumpor, underkläder i storleken större än vad jag har nu. Kläder som jag kan gömma mig i och känna mig mindre tjock i.

Adjö.

PS. I morgon kommer "The Sims - jorden runt"!!!

Det blir ingen fettsugning. Det var en väldigt trevlig äldre läkare och han höll med om att det finns "en hel del fett" på magen, men han rekommenderar inte att fettsuga. Å ena sidan är det inget alternativ till viktminskning (det vet jag ju redan) och en fettsugning ger inte en SÅ stor skillnad i vikt. Å andra sidan är det ingen idé att göra ingreppet om det handlar om endast en liten fett-mängd med tanke på bl.a nedsövning med narkos. Han rekommenderade att jag kontaktar en dietist igen, att fortsätta att gå ned i vikt och att kontakta dem längre fram. På sätt och vis hade jag väntat mig det här beskedet och tanken på operationen har känts, minst sagt, läskig, men besvikelsen överskuggar det. Jag känner mig gråtfärdig och nedtryckt och det känns som om jag aldrig kommer att bli (något så när) smal igen. Hopplöst, för att summera med ett enda ord. Min första och instinktiva reaktion är att skita i allt, krypa upp i soffan med allehanda godsaker och dämpa de jobbigaste känslorna med Theralen. Det är för att ändra sådana destruktiva tankebanor som man går i kognitiv beteendeterapi. Jag är medveten om att det enda resultatet jag får ut av att göra så är dåligt samvete, en "jag är ynklig"-känsla, fler kilon att släpa på och sedan får jag börja om från början. Trots allt är jag en bit på väg (DET GÅR BARA SÅ SATANS LÅNGSAAAAAMT!!!!!) och jag ska fortsätta så. Jag har hittat en sorts balans mellan att äta och att träna och jag kommer inte att ta hjälp av en dietist även om det finns någon som är trevligare än den jag fick träffa.

Vid 15-tiden låg jag i soffan och slumrade när jag hörde ett muller utifrån. Jag antog att det var pendel-tåget, som kan höras väldigt nära om vinden blåser åt det här hållet. En kort stund senare mullrade det igen. Det lät starkare. Det ÄR ÅSKA!!!! Nu har det hållt på i en dryg timme och ett tag dundrade det så rutorna skallrade. Det blev i alla fall ETT plus den här dagen. Tack för det, Tor!

Igår läste jag ut "Cementträdgården"; den var bara 168 sidor lång. Halv-bra. Det var inte mycket i boken som stämde överens med, det jag minns av, filmen. Filmens handling var utbroderad. Nu läser jag "Wish you were here" av Mike Gayle. Hans böcker är mysiga! Jag sitter ofta och småler och det händer att jag skrattar högt. Rekommenderas varmt!

Adjö.

Elin mådde inte bra imorse och har varit hemma idag. Jag var hemma med henne, alltså inget SATS. Jag mår inte heller bra; ett illamående som lurar i bakgrunden och det känns som om en ny förkylning är på gång..... Jag mår inget vidare över huvud taget.

I morgon ska jag träffa kirurgen för att diskutera eventuell fettsugning och denna gång tänker jag inte fega ur.

Adjö.

Jag satt uppe till 1.30 i natt, först med Sims och sedan läste jag. Det är en trött dag idag och jag har inte varit utanför dörren. Jag har i alla fall duschat och Elin fick manikyr av mig (hennes naglar var sorgliga att se....).

Jag såg en suverän film oxå, för andra gången: "En dag i livet" med regi av Lasse Hallström och hans filmer är alltid sevärda. Dessutom är det topp-skådespelare med som Robert Redford, Morgan Freeman och Jennifer Lopez. Både Elin och jag drog en suck fylld av välbehag när eftertexterna rullade och när jag kan göra det, DÅ är filmen suverän! Ett hett filmtips, med andra ord. "Mitt super-ex" som vi såg igår kväll var en helt ok film för att sitta och mysa framför en lördag-kväll. Smårolig och definitivt en annorlunda vinkling på superhjälte-temat.

Imorgon är det dax för SATS igen! Jäss!!  :)

Adjö.

En rask höst-promenad på 60 minuter - skönt!

Elin och jag hyrde två filmer. "Mitt super-ex" som vi ska se ikväll klockan 19 utrustade med diverse godsaker. Den andra filmen, "An American haunting", var mitt val. Eftersom den tillhör genren "Läskiga otäckheter" och dessutom bygger på verkliga händelser, så fick jag se den alldeles själv (jag är stor & tuff till skillnad från resten av familjen). Den VAR kuslig och med betonig på kuslig och inte äcklig för det var inga blodiga scener och det var bra skådespelare. Vi hyr film hos vårt lilla postombud och det utbudet är inte stort och det blev ännu mindre när jag kunde se hur många av filmerna som jag redan äger eller har sett.

Igår började jag läsa "Cementträdgården" av Ian McEwan. När jag läste, på AdLibris, vad den handlade om, så fick jag en déja vu-känsla och när jag fick boken i handen och kunde läsa på insidan av försättsbladet, så står det att den filmatiserades på 70-talet. På TCM har jag sett en engelsk film från just 70-talet som hette "Our mother's house". Jag tror inte att jag såg färdigt filmen och jag minns inga detaljer, så boken känns ganska "ny" i alla fall. Ian McEwan är en författare som jag har hört talas om på senare år och jag trodde inte att han hade varit verksam så pass länge att jag kopplade ihop boken med filmen. Så kan det gå! Det är, hur som helst, långt ifrån lika pinsamt som att köpa en bok på t.ex svenska som det visar sig att jag redan har läst, fast på engelska.....  :p

Adjö.