Allt blir bra till slut.

Om allt inte är bra, så är det inte slut än.

Brasilien

.....och det beror helt enkelt på att Elin var hemma från skolan igår. Foten blir, sakta men säkert, bättre i alla fall, så hon kommer inte att vara hemma på måndag, men hon blir ju befriad från idrotten.

Jag Sim-ade till strax efter midnatt och satt och läste till klockan två och efter det var det inte speciellt svårt att somna. Klockan halv åtta vaknade jag av mig själv, vilket grisarna tyckte var på tiden och gjorde frukost till dem. Jösses, vilket hallabaloo det är och det gäller att hålla sig lugn, så att inga fingrar kommer med bland grönsakerna. De är ju vegetarianer.... :p

Jag kröp tillbaka i sängen efteråt och sov till tio. Elin och jag har inte gjort mycket idag. Då och då hopar sig de s.k små-sysslorna som jag har en benägenhet att skjuta upp; plocka undan kläder, fylla i papper som Elin ska ha med tillbaka till skolan, diska och plantera om växter som jag har knuffat ned på golvet. Det var Elins gullranka som åkte på en smäll igår, men nu är allt ok igen och den har en stadigare kruka. Jag har haft löjligt mycket känning av torsdagens och gårdagens promenader och ont i knäna, så det var aldrig ett alternativ idag. Träningsvärken kan bero på två saker: jag är i dålig form (igen) eller så är just den sträckan tuffare än den känns. Jag försöker tänka positivt, så jag tror på alternativ två.

Jag har läst många böcker genom åren och jag minns även sådana som var mindre bra och som jag aldrig läste ut. En sådan bok är "Om det ändå vore sant" av en fransk författare. Den andra filmen som jag köpte igår, "Just like heaven", visade sig vara en amerikansk filmatisering av den romanen. Amerikanska filmatiseringar har en tendens att släta ut och gulla till, men jag tror inte att så var fallet här (svårt att avgöra eftersom jag aldrig läste färdigt boken). Filmen var väldigt bra - jag tyckte mycket om den! På baksidan står det någonting om att det är en "romantisk, men intelligent komedi" och jag håller med. Reese Witherspoon och Mark Ruffalo har huvudrollerna. Ingen action, inget våld eller sex - det är sådant jag uppskattar på gamla da'r.

Något som jag funderar på då och då är om jag ska tro på reinkarnation. Det finns personer som, under hypnos, kan återge detljerade beskrivningar från tidigare liv. Jag vill inte avfärda det som rent nonsens eftersom jag måste kunna tro att det finns något annat utöver detta jordeliv (t.ex. liv på andra planeter och att det är fullt möjligt att ha riktiga magiska krafter som Harry Potter och inte som en magiker med fingerfärdighet). Samtidigt känner jag ren fasa vid tanken på att, när jag äntligen är färdig med det här livet, så är det bara att börja om på nästa. Det som möjligen kan göra tanken uthärdlig är att om nu detta liv inte är mitt första, så har jag åtminstone inga som helst minnen från några andra liv. I och för sig är jag väldigt nyfiken på hypnos, men som man brukar säga, det man inte vet om har man heller inte ont av. Lyckligt ovetande. Det är definitivt mina depressiva anlag som påverkar mig och jag har heller aldrig känt en längtan efter att bli riktigt gammal eller att få ett evigt liv (tänk dig att INTE KUNNA DÖ medan alla du känner och håller av fortfarande kan det - jag ryser av obehag!). Jag har gjort tre självmordsförsök, det senaste och sista var för tio år sedan efter att mamma hade dött. Om det nu är så att jag har fler liv framför mig, så ska jag kanske inte ha så himla bråttom och förkorta just detta liv eftersom jag, i det stora hela, har det väldigt bra. Just nu. Det jag har skrivit om nu är ett bevis på ett av mina större problem: jag tänker för mycket!

Adjö.

Elin hoppade på en kompis studsmatta igår, landade helt galet och stukade till foten ordentligt. Pär har hela tiden varit motståndare till dessa studsmattor och gissa om han har fått vatten på sin kvarn nu! Hon är hemma idag och hoppar runt på ett ben och det är ingen graciös syn..... ;) Jag smörjer in med Zon-salva och lindar den och så får hon vila, vila, vila. Vi hade planerat att se "Shrek den tredje" i morgon, men det blir inställt. Det känns som om det är mycket som vi har tänkt och planerat som inte har blivit av den senaste tiden. Det är alltid någon som är sjuk eller känner sig allmänt hängig. Jag börjar bli leds. Min första tanke var hur jag skulle få helgen att gå nu då?

Det blev inte många timmars sömn i natt. Först låg jag och läste till klockan ett, men hade svårt med koncentrationen. Sedan tog det minst en timme innan jag somnade ordentligt (det är just den biten som dropparna hjälper till med). Klockan fem var jag på toaletten och sedan sov jag till halv åtta. Det var tredje natten och sömnbristen börjar kännas av. Även humör-mässigt. När jag promenerade, så hade jag "ångest-tempo" större delen av sträckan och jag jagade endorfiner, men det var resultatlöst.

Jag handlade lite på Konsum oxå och tröst-köpte "2 filmer för 99 kr". Den ena var "Syskonen Baudelaires olycksaliga liv". Ända sedan den släpptes på DVD har jag inte kunnat bestämma mig för om den är värd att köpa, men för bara 49.50 var det värt att chansa. Vilken film!! Så annorlunda och häftig! Jim Carrey som greve Olaf är härlig! Det som jag uppskattade absolut mest med filmen var just det att det bara var en massa elände med skruvad humor och vääääldigt långt från det sockersöta gulle-gullet. Aj lajk it!

Det var strålande sol när jag steg upp i morse, men medan jag var ute, så blev det allt molnigare och det blåste allt mer och nu regnar det. Perfekt utgångsläge för soffan, film och helg-godis.

Adjö.

Jag sitter i köket, som vanligt och i ögonvrån ser jag att grenarna i hasseln gungar till mer än vad de gör när det blåser, så det betyder bara en sak: Kurre är på ingång! Igår hade han en kompis med sig, antagligen för att visa upp den otrooooliga tillgången på hasselnötter. Hans päls har en underbar brun färg och den blir väl kvar tills han byter om till den gråare vinterpälsen.

Det skulle vara en ännu dystrare värld om det inte fanns några djur som mjukade upp allt. När jag promenerade idag, så mötte jag en kvinna med tre hundar i koppel, två vuxna och en valp. Jag vet inte rasens namn, men de är i storlek som en S:t Bernhard, hängiga öron, mycket päls som är svart över ryggen och brun och vit nedåt magen. De ser ut som stora lufsiga nallar och så fort jag fick syn på dem, så började jag le stort och brett! De var inte så olika i storlek sinsemellan, så det var mer på sättet som jag kunde se att den ena var en valp; den var mer nyfiken på mig och inte fullt så cool.... Tidigare i somras, när Pär och jag promenerade, så mötte vi en kvinna med en vuxen schäfer och en collie-valp. Jag såg på avstånd att collien fått syn på oss och blev nyfiken, så jag frågade matten om jag fick hälsa och jag hade knappt avslutat frågan innan valpen var framme. Den for runt & upp & ner & hit & dit och var hur mysig som helst! Schäfern, däremot, låg kvar i skuggan och uppförde sig och var cool.... En av våra grannar köpte en labrador-valp i början av juni (gud i himmelen så fin!) och har varit hemma med den i åtskilliga veckor. Vid ett tillfälle stod jag på balkongen och skakade mattor och såg att valpen satt utanför hennes öppna ytterdörr. Plötsligt sprang han in för att en stund senare komma ut tillsammans med matte. Hon sa att han hade blivit rädd för det snärtande ljudet från mattorna. "Då får du ta och tuffa till dig lite" sa jag till valpen medan han klättrade på matte och faktiskt såg lite skamsen ut. Förra året var Pär och Elin på en kusinträff som hade med mina svärföräldrars kusiner att göra. Det var mycket folk och en av familjerna hade en stor, svart labrador vid namn Ellen med sig. Ellen älskade att bada, men fick inte det så ofta som hon ville eftersom hon blev torr och fick klåda. Ellen badade i alla fall och efteråt smög hon bakom buskarna och hängde litet med huvudet när husse kom på henne.

Jag vill avsluta med våra grisar som jag uppskattar så himla mycket! När jag kommer hem från SATS, som exempel och har varit borta i kanske fyra timmar, så knackar jag försiktigt på köksdörren innan jag öppnar den. Därinne kan jag se nosar som kikar ut från diverse krypin och när jag har varit i köket en stund, så "vaknar" de och börjar mingla och kuttra. Det är underbart! De är knasiga oxå och reagerar ALLTID när det klingar till i deras matskålar och då drar pipandet igång på högvarv. Det är bara det är pipandet drar igång även när det är två skålar inne i buren som de själva knuffar ihop så att de klingar...... ;)

I skrivandes stund, så sitter Pär i bilen på väg till Öland för en kort helg-semester. Det här året ville Elin inte följa med, så han får några dagar själv med sina föräldrar som fortfarande är kvar (minst en månad till). De ska äta surströmming. Lukten borde inte kunna ta sig hit hela vägen, eller?

Adjö.

Huvudvärken kan ha sju olika ursprung:

1. Jag har sovit för litet (även om jag sov mer än jag hade väntat mig)

2. Jag har inte ätit ordentligt (inte helt omöjligt)

3. Jag har inte druckit tillräckligt (nä)

4. Nästäppa som biverkning av Theralen-dropparna (mycket möjligt)

5. Jag behöver komma ut och röra på mig (jajamän!)

6. För mycket dator..... (suck)

7. Spänningsvärk som en kombination av alla de övriga (mest troligt)

Pär och jag veckohandlade på det sprillans nya Coop. De har flyttat och byggt om under ett års tid och nu är det äntligen färdigt. Stort, fräscht och mycket att välja på. Det fanns oxå vagnar som var betydligt större än de gamla vilket gjorde att vi inte behövde stapla alla matkassar i två lager. Vi var alldeles snurriga i huvudena efteråt (ännu en anledning till huvudvärken?).

Depp- och tröstkläderna som jag beställde från Ellos i förra veckan kunde jag hämta ut idag, så i morgon ska jag gå en lång promenad (låt det bli uppehållsväder!), ta en lååååångdusch och sedan krypa in i nya, fräscha och gosig mjukiskläder. Det ser jag fram emot!

Nu ska jag Sima.

Adjö.

Inget ovanligt, inget farligt eller smittsamt utan bara jobbigt. Pär och jag är inne på vårt 17:e år och det är inte alltid en dans på rosor, så att säga, men, som Pär sa till mig härom kvällen, även om det är en plåga emellanåt, så känns det som om vi hör ihop. Det tycker jag med. Jag tycker heller inte att jag har haft något att skriva om och för min egen skull vill jag inte skriva när det bara kommer gnäll ur tangenterna.

Idag känns det i alla fall bättre och jag har lyckats hålla mig ifrån att bara bli sittande. Elin har studiedag, så jag har sällskap oxå. När vi åt en sen frukost, så tittade vi på "The butterfly effect" och det var nog fjärde eller femte gången jag såg den. Den är BRA och definitivt tänkvärd för vem har inte varit i den situationen att man har tänkt: "Om jag bara inte hade..."  eller  "Om jag kunde gå tillbaka i tiden, så skulle jag ändra på...."? Ändras en liten detalj, så blir konsekvenserna tusenfalt större och det är väl för att människan är inblandad och människan har ju fått fri vilja. När Elin var två år, tror jag, så var vi in till Stockholm och vi hade tagit bilen. När vi var på väg tillbaka till parkeringen, så gick jag en kortare väg nedför en trappa medan Pär gick runt med Elin i vagnen. När vi hade kört ut därifrån och stannat vid ett rödljus, så hördes ett otroligt vasst ljud av en bil som tvärbromsade, sedan kom en dånande smäll när samma bil, en taxi, körde in i oss bakifrån. Vi klarade oss undan med mindre blessyrer, men en lång tid efteråt, så tänkte jag att om jag inte hade haft så bråttom utan tagit omvägen med Pär och Elin utan att skynda på dem, så hade vi förmodligen aldrig blivit påkörda. Samtidigt vet jag ju inte vilka följd-händelser det hade lett till. Om jag funderar allt för mycket på så'nt, så har det samma effekt som när jag försöker inse att universum faktiskt inte har något slut dvs. jag blir helt snurrig i skallen! Det är ändå oftare som jag tänker att jag inte vill ändra på det minsta lilla i mitt förflutna, inte ens alla dj-heter som jag har gått igenom, eftersom allt som har hänt har lett mig hit och nu och, bortsett från dåliga perioder, så har jag aldrig haft det så bra som jag har det nu.

Igår fick jag ett himla obehagligt brev. Det var från tandläkaren och jag har fått tid den 10 oktober. :p  Under en sju-års period på mellan- och högstadiet, så hade jag tandställning och det var tandläkarbesök minst en gång i månaden hela den tiden och det ledde till att jag till slut inte brydde mig och det var bara lite besvärligt. Nu tycker jag att det är pest!! Särskilt undersökningen och innan jag vet om det behövs lagas. PINA! De senaste tio åren har jag haft ett enstaka hål ibland (t.ex förra hösten) och när det väl är dax att laga, DÅ känns det lugnt för jag ber alltid om mesta möjliga bedövning och sedan behöver jag bara ligga där. En månad kvar.....

Nu har jag läst ut "Wish you were here" och den var BRA och mysig även om jag inte gillar att precis allt fixar sig för precis alla i slutet. Jag har läst några sidor i "Oskuld och erfarenhet" av Tracy Chevalier. Hennes tidigare böcker har varit bra förutom "Den blå färgen". Jag älskar idén att ta en konstnärs liv eller ett konstverk och skildra det ur en "vanlig" människas vinkel; att få vara med när det blir till. Boken jag läser nu kommer att handla om William Blake eller närmare bestämt, så kommer bokens huvudpersoner att bo granne med honom. Han ansågs vara litet kufisk.....

Nu har jag inte tränat någonting på en hel vecka. Det blir så ibland och av flera olika anledningar. Dagens anledning är yrsel. Det är en yrsel som jag har känt av länge nu, men det var när jag klev ur sängen som det snurrade till och allt gungade medan jag tog mig till badrummet och då slog det mig att det - naturligtvis! - är en biverkning på Theralen-dropparna som jag har använt dagligen sedan......hur länge som helst. I början av året, så doserade jag kraftigt eftersom jag hade stora problem med ångest och efter ett tag, så kom just den här sortens yrsel. Jag har bestämt att sluta ta dem med början idag. Tvärt. Det är ingen idé att trappa ned. Det kommer att bli några sömnlösa nätter och kanske blir det att jag vänder på dygnet (och träningen blir lidande....), men det kan det vara värt.

Adjö.

Jag bestämde mig för att inte styrketräna. I stället så sov jag till 10.30 - jag trodde inte att jag kunde sova så länge! Jag känner mig utvilad, men är täppt i näsan och tjock i halsen.

Elin och jag såg "Pans labyrint" när hon kom hem från skolan (och jag hade varit vaken i hela tre timmar). Ett ord: BLÄ! Jag är grymt besviken och det är inte den sortens besvikelse som blir hjälpt av att se den en andra gång. Jag ville se den därför att jag älskar fantasy-filmer med sago-aktig handling och enligt texten på baksidan så skulle det vara just en sådan film. Den var ca 1 timme och 50 minuter lång och den sammanlagda sago-delen var kanske 30 minuter, om ens det. Resten var bara spanskt inbördeskrig, blod och sadism. Varför var det nödvändigt att visa när ett ben sågas av, ett ansikte som slås sönder och samman eller när ett ansikte blir sönderskuret??? Det positiva var skådespelarna och sago-delen. Nu är jag på dåligt humör oxå. Jag har lust att slänga den i soporna!

I övrigt har det inte hänt mycket idag. Jag satte på ansiktsmask och duschade innan jag bloggade och nu ska jag byta lakan. Rena lakan i kombination med att vara nyduschad och ta på en ren pyjamas är en definitiv känsla av lyx! Prova!

Trevlig helg på er!

Adjö. 

Det mesta känns tungt nu. Det beror endast på min vikt (det blir ju tungt i dubbel bemärkelse ;p  ) och beskedet jag fick i tisdags. Jag pratade med min husläkare om medicin mot övervikt kan vara ett alternativ, men icke. Den hjälper till att dämpa hungerkänslorna, så att man inte äter hela tiden och det är inte det som är mitt problem. Hon sa oxå att undersökningar har visat att när personer har slutat med medicinen, så har de ökat i vikt igen + litet till. Det enda jag kan göra nu är att låta allt det här sjunka in och sedan acceptera att jag måste ha tålamod - det är det som gäller och det är det som fungerar i längden.

På hemvägen hade jag tänkt att förlänga promenaden, men jag kände att jag, helt enkelt, definitivt inte hade lust, så det blev bara 25 minuters promenad dit och 20 minuter hem (TILL vårdcentralen är det mest uppför...).

Läkaren kunde förresten se, att jag är röd i halsen och jag har ret-hosta och känner mig täppt i näsan. Frågan är om det blir SATS i morgon eller inte och det blir bäst om jag bestämmer det redan ikväll, så slipper jag känna att jag inte lyckades ta mig dit den här gången heller.

Nu ska jag skicka iväg mina sim-ar jorden runt!

Adjö.