Nu har Pär och jag varit gifta i 15 år vilket innebär att vi kan fira kristall-bröllop. Inte lika oförstörbart som diamant, men vi är ganska malliga i alla fall med tanke på hur många förhållanden och äktenskap som spricker efter betydligt kortare tid än så. Vi satsar på minst 15 år till!

Pär kom hem redan klockan 13 och vi tog en promenad. Det tog nästan en timme och det gick inte fort, men ändå kändes det fjuttigt. Orken är borta igen, men jag har hunnit vänja mig vid raskare marscher än dagens. Pär kommer att laga en litet smaskigare middag med maräng Pavlova som efterrät, men han har gjort portionsmaränger som han fyller med färsk frukt och serverar med vaniljvisp. Varför gå på restaurang när jag är gift med någon som tycker om att laga mat och det dessutom är mysigare hemma?

Jag fick en himla fin orkidé av honom som han beställt från Interflora och den kom med en sk. tilläggstjänst i form av en liten lurvig nalle. Nallen har en träpinne uppkörd i rumpan - hur kan man göra så??? - och jag känner tvungen att operera bort den.

Min husläkare ringde för att informera om hur det gick med samtalet till FK som vi pratade om vid senaste besöket. Hon hade berättat för handläggaren hur hon, överläkaren och jag förhåller oss till en förlängning av sjukersättningen dvs att det inte finns andra alternativ än just det och att det bör bli en längre förlängning uppemot tre år. Handläggaren kunde tala om att de har nya arbetsrutiner (vilken överraskning.....) som innebär att om en person uppbär sjukersättning, men inte är aktiv i någon form av rehabilitering, så måste handläggaren skicka alla papper vidare till högre instans för bedömning om något mer kan göras. Enligt husläkaren kan jag vänta mig ett brev från FK angående detta, men att det inte borde hända så mycket mer innan det är dax att fylla i förlängnings-blanketterna. Mina erfarenheter av FK har gjort mig bitter och pessimistisk och jag känner på mig att jag kommer att kallas till ett möte där allt kommer att dras upp igen. Även om de har allt dokumenterat, så vill de ju höra min egen version.... Är det någon som känner igen sig? Dessutom kommer de att fråga hur jag tänker om framtiden och om jag har funderat på egna lösningar. Vilken framtid? Vad då "lösning"? Sedan de rev upp allt förra gången, så är det knappt att jag har lyckats hålla näsan ovanför vattenytan, än mindre lyckats kläcka idéer om mitt yrkesliv. Mitt hopp ligger nu i det sk. uppskattnings-formuläret som jag ska få fylla i samt det utlåtande som hus- och överläkaren ska snickra ihop. Det jag egentligen vill göra är att skicka ett så stort plakat som det bara är möjligt att skicka, till FK med fyra ord i stora bokstäver: LÅT MIG VARA IFRED. Jag borde egentligen skicka en kopia av plakatet till den sittande regeringen med anledning av den häxjakt som de bedriver mot sjuka och arbetslösa som inte passar in i deras ideal-mall.

Över till något helt annat!

Jag läser "Synderskan" av Petra Hammersfahr och det är inte överdrivet ofta som jag läser tyska författare. Den första halvan läste jag koncentrerat och den var riktigt bra. Efter det har läsningen varit alldeles för sporadisk för att det ska kännas bra eller för att jag ska lyckas behålla känslan och stämningen till nästa gång. Ikväll ska jag parkera mig i soffan och lääääsa och eftersom det är vår bröllopsdag, så tänker jag slå på stort med choklad och chips oxå.

I natt har jag lyckats med kombinationen tung sömn + knäpp sovställning och jag har haft ont mellan skulderbladen hela dagen och är lite stel.

Orkidén står på bordet bredvid mig och nalle-pinnen är nedstucken så att nallen sitter på krukkanten, litet framålutad och det ser ut som om den flirtar med mig med en glimt i de små pepparkorns-ögonen. Jag är kär....

Adjö.