Det blir ingen fettsugning. Det var en väldigt trevlig äldre läkare och han höll med om att det finns "en hel del fett" på magen, men han rekommenderar inte att fettsuga. Å ena sidan är det inget alternativ till viktminskning (det vet jag ju redan) och en fettsugning ger inte en SÅ stor skillnad i vikt. Å andra sidan är det ingen idé att göra ingreppet om det handlar om endast en liten fett-mängd med tanke på bl.a nedsövning med narkos. Han rekommenderade att jag kontaktar en dietist igen, att fortsätta att gå ned i vikt och att kontakta dem längre fram. På sätt och vis hade jag väntat mig det här beskedet och tanken på operationen har känts, minst sagt, läskig, men besvikelsen överskuggar det. Jag känner mig gråtfärdig och nedtryckt och det känns som om jag aldrig kommer att bli (något så när) smal igen. Hopplöst, för att summera med ett enda ord. Min första och instinktiva reaktion är att skita i allt, krypa upp i soffan med allehanda godsaker och dämpa de jobbigaste känslorna med Theralen. Det är för att ändra sådana destruktiva tankebanor som man går i kognitiv beteendeterapi. Jag är medveten om att det enda resultatet jag får ut av att göra så är dåligt samvete, en "jag är ynklig"-känsla, fler kilon att släpa på och sedan får jag börja om från början. Trots allt är jag en bit på väg (DET GÅR BARA SÅ SATANS LÅNGSAAAAAMT!!!!!) och jag ska fortsätta så. Jag har hittat en sorts balans mellan att äta och att träna och jag kommer inte att ta hjälp av en dietist även om det finns någon som är trevligare än den jag fick träffa.

Vid 15-tiden låg jag i soffan och slumrade när jag hörde ett muller utifrån. Jag antog att det var pendel-tåget, som kan höras väldigt nära om vinden blåser åt det här hållet. En kort stund senare mullrade det igen. Det lät starkare. Det ÄR ÅSKA!!!! Nu har det hållt på i en dryg timme och ett tag dundrade det så rutorna skallrade. Det blev i alla fall ETT plus den här dagen. Tack för det, Tor!

Igår läste jag ut "Cementträdgården"; den var bara 168 sidor lång. Halv-bra. Det var inte mycket i boken som stämde överens med, det jag minns av, filmen. Filmens handling var utbroderad. Nu läser jag "Wish you were here" av Mike Gayle. Hans böcker är mysiga! Jag sitter ofta och småler och det händer att jag skrattar högt. Rekommenderas varmt!

Adjö.