......lever ensamt under den första året, så kan det utveckla beteendestörningar. Det är kanske orsaken till Majas svårigheter att komma överens med något annat marsvin än flocksyrran Alice. Om jag inte minns fel, så blev Alice lika grinig som Maja en kort tid efter att Maja hade kommit till oss och det  var anledningen till att de 2 fick bli sambos i övre buren. Nu är Maja ensam igen och än så länge visar hon inga tecken på att må dåligt av det och då jämför jag med hur deppig Mimmi blev när Humlan dog. Torsdagens sorg hänger kvar och den väcks till liv varje gång jag ser Maja ensam i sin bur. Jag sov länge igår, men var ändå så trött att jag sov i soffan ett par timmar på eftermiddagen. 

Jag har tillbringat ungefär 5 timmar med att städa. Det var tungt. Förkylningen, men mest av allt den efterhängsna hostan, dränerar mig på energi. Så fort jag gör något fysiskt eller pratar, så drar hostandet igång. Nipaxon hjälper en del, men de kan jag inte knapra i all evighet, så på måndag har jag en läkartid och kanske kan jag få den där superdupermedicinen Cocillana Etyfin  Det e grejjer det!

Jag har tappat farten.

Och sugen.

Igen......

Alice fick somna in. Jag hade det på känn redan när jag kände hur illa ställt det var med hennes ben. Veterinären bekräftade det efter röntgen. Hela benet var inflammerat och hade kunnat behandlas medicinskt, men det hade blivit utdraget och med återbesök, men utan några som helst garantier för att hon skulle bli bra. Chanserna hade varit något större om det inte var för den knöl som veterinären hittade när hon undersökte Alice. En knöl som satt fast (vilket aldrig är positivt....) och som var "nybildning av juver". Jag kände mig tvungen att bestämma mig där och då. Jag kunde inte låta bli att fråga om veterinären tyckte att jag hade vanvårdat Alice genom att inte skaffa hjälp tidigare, men hon tyckte inte att jag skulle ha dåligt samvete. 

Jag kommer att sakna Alice mycket tack vare att hon var en riktig gosegris och att hon inte hade en aning om vad det innebar att vara skygg. Hon var så mysig att ha med sig för hon var alltid cool och avslappnad, men ändå vaken och nyfiken. Vi tillbringade mer än 1 timme i undersökningsrummet, så jag fick gott om tid till att gosa med henne och att ta farväl. Förlåt mig, Alice och förlåt mig, Maja som nu får bo ensam. 

När jag kom hem efter 7 evigheter och ställde ifrån mig transportburen på köksbordet, så verkade Maja lite undrande när jag inte genast plockade fram hennes syrra och återbördade henne till buren. "Var är hon? Jag såg ju att du stoppade in henne där i morse!" Just nu verkar Maja snarare ha känslan av ha fått en egen kupé än av att ha blivit övergiven och kanske trivs hon bättre själv? Jag har fått intrycket av att hon var ensamt marsvin hos sin förra familj. Medan jag städade buren, så provade jag att låta Maja vara ute samtidigt som Mimmi, Bibbi och Vera (de måste lära sig att samsas!), men det sket sig efter ungefär 3 sekunder. Småttingarna blev livrädda medan de stora tanterna burrade upp sig, gnisslade och hackade tänder. Det var när jag såg en Mimmi-grå pälstuss som stack ut ur Majas mun, som Maja fick hoppa in igen.

Vi har förlorat 3 marsvin inom loppet av 6 veckor och det måste vara ett eländesrekord! Jag får ändra i min presentation igen och jag måste ringa Agria och ändra i försäkringen igen. 

I väntrummet hos veterinären tjuvlyssnade jag på ett samtal där det framkom att djurägaren i fråga hade igelkottar, 4 stycken och att en av dem undersöktes där och då. Hur kan man ha igelkottar som husdjur? 

Väggarna mellan undersökningsrummen är tunna och jag hörde tydligt vad de i rummet bredvid pratade om. Det var en väldigt sjuk hamster-herre som fick somna in han oxå.....

Maja var ute på golvet ensam i eftermiddax och hon var oövervakad för jag satt i soffan och läste. Efter att jag hade satt in henne igen, så hittade jag 2 marsvinskluttar vid vitrinskåpet nära köksdörren och de har dykt upp efter att jag har städat. Jag tolkar det som att Maja faktiskt har varit ute på stora äventyr i sin ensamhet för i vanliga fall går hon inte ens så långt som till mattkanten. Än så länge mår hon dåligt av syrrans plötsliga frånfälle.

.......skriva om andra när man inte tror att de ska svara". Det skrev jag som en inledning på ett svar på en fråga i min Frågeruta. Jag skrev om Morten Lövström Olsen i teaterinlägget i söndax och han hade kommenterat i Frågerutan. Min första reaktion var stor förvåning, sedan kände jag mig elak och det följdes av skam, men avslutades med "Äh, han tål det. Han är ju skådespelare och de ska ju kunna ta kritik!". 

Det har, i det stora hela, varit en dålig dag. Jag hade fånen inställd på 9 i hopp om att orka promenera i solen, men jag tog mig inte ur sängen förrän 11. Jag lutar åt ett läkarbesök för den här hostan som börjar bli tröttsam. Jag har sovit dåligt. Jag har snarkat och Pär har knuffat på mig flera gånger och då kan man ju tycka att det är synd om Pär som får sin nattsömn störd av mitt snarkande, men jag blir lika störd av hans knuffande, så i natt tänker jag sova OSTÖRD på soffan.

Jag vet inte hur det har lyckats bli en så sned ansvarsfördelning när det kommer till marsvinen. Jag erkänner att jag drar mig för att undersöka något av dem närmare just för att jag inte vill hitta en anledning att åka till veterinären. Pär och Elin har inga problem med det. "Kajsa haltar ju!" eller "Vad är det här för knöl?" eller "Jag tror ett av marsvinen kissar blod....". När även jag instämmer och svär om att vi får ringa Roslagstull, så håller de aldrig med utan tycker att det är väl inget att hetsa upp sig över och sedan går tiden och den upptäckta åkomman har inte gått över och då får jag ringa lik förbannat och dessutom ha så pass dåligt samvete över att inte ha ringt tidigare att jag alltid förväntar mig att bli anmäld för djurplågeri. Sedan ska besöket helst vara på en tid som passar Pär eftersom jag aldrig längtar efter att ta en transportbur med kommunala transporter hela vägen dit. Nu är det dax igen. Alice har länge haft skumma förhårdnader på en tass som har utvecklats till en ren klump och under de 2 senaste veckorna har även hela benet svullnat och blivit varmt. Alice och jag ska vara där vid 9 i morgon och är så leds och irriterad på att vara den som har fått ansvaret för att alltid ta kontakt med vetten att det ska bli skönt att åka själv. Med transportbur. Hela vägen till Valhallavägen. Jippii. Förlåt Alice för att jag inte har tagit tag i det tidigare! Förbannadeskit!!

Jag läste en av mina presentböcker idag, "Gubbe och katt" och den var bedårande. Så pass bedårande att jag blev sugen på att skaffa katt hundmänniska som jag är. Jag tycker om språket i boken och jag uppskattade att Nils Uddenberg skrev om sina känslor för Kissen utan att bli sötsliskig och sentimental. Mycket värme och humor. Boken var lättläst mycket beroende på att flera helsidor täcktes av Ane Gustavssons illustrationer. Än en gång fick jag tillfälle att imponeras av det enkla, men ändå detaljrika. Bilden nedan är en favorit.

Jag har alltid uppfattat katters självständighet som högfärdigt och att förhållandet är på kattens villkor, men egentligen passar kattens lynne mig bättre än vad hundens gör just för att  den är självständig. Den är inget flockdjur som hunden är och det är ju inte jag heller. På sätt och vis är det enklare att ha en katt än en hund, en innekatt vill säga. Min längtan efter en hund har gått över och det gör förmodligen det hastigt uppståndna kattsuget oxå......

......en kort sista födelsedag (jag blir 49 bast idag). Det kändes så i alla fall. Jag promenerade i 60 minuter och av de minuterna var det kanske 5 som var uthärdliga. Inte sköna, inte behagliga, inte ens hyfsade utan endast uthärdliga. Det var tungt. Det var hostigt. Minsta backe blev en mardröm. Mot slutet var fötterna, i vinterskor, så varma att de kändes kokta och när jag kom hem kunde jag inte få av mig strumporna fort nog. En nära döden-upplevelse. Efteråt fick jag ont i foten, den kändes stubbig. Visserligen är kondition en färskvara, men att den hade så uschligt kort bäst före-datum som 2,5 vecka hade jag inte trott! 

 En vit orkidé, 2 presentkort hos KappAhl, böcker och filmer och flera grattis-sms är årets skörd. Jag gillar att fylla år! En av filmerna var "World war Z" som Elin har rosat. Hon och jag har ganska lika tycke vad gäller actionfilmer och om hon var övertygad om att jag skulle gilla den, så gav jag den en chans. Den var överraskande bra! Jag gillade slutet eller snarare avsaknaden av ett amerika-har-än-en-gång-räddat-världen-slut. Det var en obehaglig stämning i den och det är inte det lättaste att få fram i en film, så det gillade jag oxå. Jag är ingen anhängare av zombiefilmer och har lite svårt att hålla mig allvarlig och det var samma problem den här gången för jag tänkte bara på skämtteckningen nedan......

Min dator behövde uppdatera sin web-läsare (t.ex. så syntes inte spotifyinläggen längre) och igår bytte jag till Google Chrome. Spotify syns igen, men jag har svårt att vänja mig vid att inte ha favoritlänkarna till vänster som dessutom gjorde att all satans reklam till höger inte syntes. Chrome är onekligen piggare än Explorer......

 En av mina presenter är lite försenad och kommer om en vecka och gissa vem det är?

"Det kan du drömma om Hilda", i original av Chris Lee och översatt samt regisserad av Sissela Kyle. Åh, vad den var bra!! Jag blev mest imponerad av Cecilia Frode - vilken rolig roll det måste vara! Däremot gillar jag inte Morten Lövström Olsen. Han var med i "Galileis liv" oxå och var jobbig att lyssna på då med. Han överartikulerar. Även den här gången blev jag imponerad av scenografin som såg utrist ut från början, men som visade sig vara fiffig som tusan. Jag blir alltid imponerad av det enkla. Pjäsens huvudperson, Hilda är Leonard Cohen-fantast och några av hans låtar var med bl.a "Dance me to the end of love".

"Jag är gravt obekväm med en förlängd existens."

Kathryn (Cecilia Frode)

Det blev fel när jag hämtade mina nya brillor idag. De bågar som skulle ha läsglas i sig hade långseende-glas. Jag provade de 2 glasögonparen fram och tillbaka flera gånger och trodde att jag kanske inbillade mig att det inte var någon skillnad i styrka, men optikern bekräftade att det var långseende-glas i bägge. Om det hade blivit fel åt andra hållet, så att de hade satt läsglas i bägge bågarna, så hade jag nog blivit sur. Arg. Nu blev jag yttepytte besviken. Det är de långseende jag använder mest. De 4 senaste gångerna, inklusive denna, så har jag köpt 3 par, men det har aldrig blivit fel tidigare och det tycker jag är mer anmärkningsvärt än att det blev fel den här gången. Jag menar, 3 par glasögon, 3 olika bågar varav 2 par har samma styrka, men det ena paret är solglasögon och det tredje paret är läsglasögon..... Jag var inte det minsta upprörd utan sa att det var tur att jag upptäckte det innan jag hade åkt hela vägen hem med dem. Nu inväntar jag sms om att de korrigerade brillorna finns att hämta. De nya brillorna är jag väääldigt nöjd med! De sitter skönt och nu ser jag skarpt igen och slipper förmodligen huvudvärk.

Har ni hört talas om Henrietta Lacks och HeLa-celler? Det hade inte jag, men nu lyssnar jag på boken "Den odödliga Henrietta Lacks" och den är så bra och intressant! Dessutom är Katarina Ewerlöf en suverän uppläsare.

Det var dax att besöka dr Levaxin igen för kontroll av sköldkörteln. 2 gånger om året inklusive provtagning. Jag kommer dit, ropas in, tar i hand, hinner knappt få ned rumpan på besöksstolen innan han har händerna runt halsen på mig för att känna på sköldkörteln, en ny tid bokas in, jag betalar och svisch ned till labbet. 3 minuter max! Farsartad löpande band-hets som jag betalar 350 kr för. Jag skulle kanske försöka hitta en endokrinolog på närmare håll än på Sophiahemmet för det känns så vansinnigt onödigt när resan tar 70 minuter och besöket 3.

Idag åkte jag på inte bara 1 utan 2 biljettkontroller. Den första på pendeltåget och den andra vid t-banespärren. Inte mig emot. Jag har rent mjöl i påsen och ser gärna att plankarna åker dit.

Jag hade svårt att somna igår och när jag väl somnade, så drömde jag om att jag hade svårt att somna. Ha! Det blev ingen bra sömn och redan på vägen till Sophiahemmet, så var jag så trött att jag vinglade. När jag kom hem satte jag mig i soffhörnet, lyssnade på en bok och spelade på fånen. Klockan 12.08 hade mina 5 liv förbrukats och jag tänkte bara sitta och luta mig lite innan lunchen. Nästa gång jag tittade på klockan var den 13.22 Hoppsan!

Dagens utflykt gjorde att jag känner mig mörbultad som efter träning vilket är ett tydligt tecken på för mycket stillasittande......