Det är oftast det enkla som är det svåra, att få med det väsentliga utan att sväva ut åt alla möjliga håll och så tänker jag mig att det är att skriva noveller. Det måste vara svårare än att skriva romaner. Nu har jag försökt skriva en novell och det var svårt, men det är himla kul!

Min version av Strindbergs novell ”Ett halvt ark papper”

Ett liv på en sida

Det hade slutat att regna på eftermiddagen, den sortens försommarregn som gör grönskan grönare och lockar fruktträdens blommor att slå ut, den sortens försommarregn som lämnar kvar en hög luft som är lätt att andas och med dofter som balsam för sinnet. Bibbi promenerade i sakta mak medan hon drog in luften i djupa andetag. Det här var en favorittid på året. De ljusa kvällarna som aldrig verkade vilja gå till sängs lockade ofta ut henne på promenader. Elias brukade gå bredvid henne, men höftoperationen var fortfarande alltför ny för några längre turer än till brevlådan. Hon hade aldrig bott på någon annan plats och kunde alla gator och gångvägar utantill vilket gjorde att hon nu kunde låta tankarna tumla runt som de ville medan fötterna förde henne framåt.

Där var hennes barndomshem. Ett hus från 1930-talet med många fönster och små svårmöblerade rum. Nu var det ett allaktivitetshus för ungdomar som hindrade dem från att leva rövare och råna gamla damer som hon själv. Så var det tänkt i alla fall. Stadsparken med den lilla dammen där hon hade fått sin första kyss och även blivit friad till av Elias. Kyssen hade hon däremot fått av en tafatt pojke som hette……ja, vad hette han? Frans! Han hade kallats för Frasse, ett frasigt namn. Hon strosade förbi dammen där några änder slumrade med huvudet under vingen. I slutet av parken låg det hyreshus där Elias och hon hade haft sin första bostad. En enrummare med ett badrum som varit så litet att de inte hade kunnat vara där inne samtidigt. Trots bristen på utrymme hade de bott där med sitt första barn, Anna i två hela år innan de hade kunnat flytta till en fyra som hade känts som ett palats. När Bibbi fortsatte sin promenad passerade hon hyreshuset med fyran där tvillingarna, Hans och Ellen hade fötts och vuxit upp.

Lekskolan där hennes tre barn, i tur och ordning, hade gått innan de börjat i första klass. Stadsbiblioteket med sin fula fasad av grå, väderbitna eternitplattor och där Bibbi hade tillbringat sina yrkesverksamma år med det bästa hon visste: böcker. Gymnasieskolan som var den högsta nivå av utbildning som staden hade att erbjuda och det hade inneburit att hennes barn för en tid hade försvunnit ur hennes radar för att utbilda sig vidare. Anna och Hans hade återvänt till hemstaden medan Ellen hade funnit sig tillrätta i huvudstaden. Bibbis fötter ledde henne vidare genom ännu en park som hade klätterställningar och gungor, men som vid den här tiden på kvällen låg övergiven. Hon noterade att gatlyktorna var på väg att tändas. Sjukhuset med en ny entré av glas och stål och med en trappa som vintertid var så uselt underhållen att den blev orsak till Elias nya höftled. Att skada höften i sjukhustrappan, det är väl det som är livets ironi. När hon kom i jämnhöjd med Hans hus, så stod han ute på trappan. ”Hej, mamma! Vill du komma in och dricka te?” Hon tackade nej och fortsatte och nu hade hon snart gått sin runda. När hon passerade Annas hus var där nedsläckt och hon mindes att de hade åkt med sina två barn och tre hundar för att besöka Annas svärföräldrar. Nu hade det blivit mörkt ute och till och med fåglarna hade samlat ihop sina nära och kära för natten. Bibbi såg att hennes kära Elias stod i slutet av trädgårdsgången vid brevlådan. ”Hej, gubben min” sa hon och så gick de tillsammans tillbaka in i huset.

 

Gröngöling

17 april 2014 14:59

Det verkar som om min kommentar inte kom fram.
Fint att läsa, fint skrivet!

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

17 april 2014 20:54

Nu kom den fram!
Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...