Jag börjar det här inlägget med en anekdot från mentalsjukhusens tid om att man hör röster eller tror sig vara någon annan.

Varje dag i matkön tränger sig en av patienterna för de andra. Det är en ganska lång kö och fler och fler blir irriterade på köträngaren ju längre tiden går. Till slut brister tålamodet hos en av medpatienterna. Han ropar högt och irriterat till mannen:

- Vem har gett dig rätten att tränga dig före alla andra här?!

- Det har Gud sagt åt mig, svarar mannen.

Då hörs från de bakre leden i kön en allvarlig röst:

- Det har jag aldrig sagt!

"Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser" av David Eberhard. På framsidan står det: "En underhållande och lättläst förklaring av psykiatrin och vem som är frisk och sjuk i vårt samhälle". Jag håller med om att den är lättläst och det behövs med tanke på att ämnet är allvarligt. Trots att boken innehåller mycket fakta, så blir det aldrig tungt. En aning provocerande (han gillar och provocera) och definitivt tankeväckande.

Problembaserad inlärning användes först vid universiteten. Katederundervisningen ratades helt då den ansågs vara både auktoritär och reaktionär. Fungerar verkligen den här sortens undervisning på barn i början av sitt skolliv? Det tvivlar jag på. Det sägs hela tiden att en förälder aldrig ska vara sitt barns kompis. Barnet behöver någon som kan sätta upp regler och begränsningar, som vågar vara auktoritär utan att bli omänsklig. Av vilken anledning behöver inte barn samma sak i skolan? Det var bättre ordning i skolan förr i tiden (och vi fick banne mig bättre allmänbildning än vad dagens ungar får!). Förekomsten av adhd är högre i Sverige än i länder där uppfostran är mer auktoritär. Är de uppmärksamhetsproblem och koncentrationssvårigheter som ouppfostrade barn lider av verkligen adhd? Barnläkaren Harriet Mahler skriver att barn (under 10 år) inte har någon som helst möjlighet att sovra bland all fakta som dagens media öser över dem och har därför ingen möjlighet att ta till sig problembaserad inlärning. Katederundervisning och utantilläxor är underskattade och det skulle ge en mindre rörig skolmiljö vilket barn med koncentrationssvårigheter skulle må bra av och alla andra barn med. Det måste ju vara bättre än att skriva ut centralstimulerande medel till var och varannan unge.

Det har gått inflation i en annan diagnos nämligen dyslexi. Här kopierar jag D Eberhards text rakt av:

"Ett typexempel är att man i stället för "kungen" skriver "knugen". Däremot är det inte dyslexi bara för att man stavar kungen med två n som "kunngen". Det senare beror sannolikt på att man helt enkelt är usel på att stava. Idag har plötsligt alla som inte kan läsa och skriva fått dyslexi (kanske inte som ren diagnos, men åtminstone som en brasklapp inför omgivningen om varför de inte kan läsa ordentligt). För om man har diagnosen dyslexi får man ju dessutom extra tid på alla prov och senare på tentor. Det finns alltså tydliga incitament för den enskilde att skaffa sig diagnosen. Den ger högre status än att helt enkelt vara dålig i svenska. Och om man inte har lärt sig att läsa är det ju inte ens eget fel. I det fallet är det inte ens lärarens fel utan det beror ju på en diagnos. Så när läraren ska rätta prov måste denne låta bli att kommentera felstavning. Och då kan man ju inte få dåligt betyg i svensk stavning bara för att man inte kan stava.

      Hur ska man kunna kräva någonting av någon? Den nyare diagnosen dyskalkuli, som innebär att man har motsvarande problem med räkning, riskerar att bli nästa skäl för varför människor inte kan räkna. Och då måste vi ju låta folk som inte kan räkna bli matematiker på samma sätt som man på lärarhögskolan numerar utbildar dyslektiker till svensklärare."

Fortsättning följer!

 

Gröngöling

5 februari 2014 20:54

Haha, rolig historia!

Boken verkar handla om lite av varje!
PBL skulle inte jag ha klarat av när jag var liten, i alla fall. Så tråkigt och ensamt. Jag ville sitta och lyssna på en snäll vuxen, det var det som kändes meningsfullt. Man vill ha, och behöver, en fast hand i den åldern, tror jag.

http://www.grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

6 februari 2014 21:04

Jag tror inte heller på PBL i låga åldrar och jag skulle inte ha mått bra av det. Det var knappt att det fungerade på gymnasiet ens....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...