Allmän vantrivsel.

Rastlöshet.

Irritabilitet.

Beslutsångest.

Vanlig ångest.

Handlingsförlamning.

Dåligt samvete.

Tillbakahållet förnuft.

Prokastinering.

Desperation.

Hopplöshetskänsla.

Fullständig kortslutning.

Jag är på gränsen.

Inte till att bli (ännu mer) deprimerad.

På gränsen till att bestämma mig.

Att ta tag i kosten.

Att ta tag i motionen.

När jag har bestämt mig kommer den befriade känslan.

Det vet jag.

Det är bekvämt att strunta i vad jag stoppar i mig.

Det är bekvämt att strunta i motion.

Det ger mig även en känsla av meningslöshet.

Jag kan inte ha det så här.

Jag vill inte ha det så här.

Om det enda jag behöver göra är att tänka på vad jag äter och se till att börja promenera, så är det egentligen ett enkelt problem.

Det är inte oöverstigligt.

Det är fullt hanterbart.

Samtidigt är att lägga om sin livsstil bland det tuffaste man kan göra.

Jag har ingen lust.

Ingen motivation.

Jag vill bara sova.

Men jag är på gränsen.

O-fridens.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...