Ända sedan förra fredagen, så har stämningen här hemma inte varit bra. Milt uttryckt. Spänt. Besviket. Surt. Det har lett till stress som gör att Pärs mage kraschar och jag får huvudvärk och ångest. Idag bad Elin om att få prata ut med Pär och mig, så det gjorde vi.

Varken Elin eller killen i fråga vill göra slut, de vill satsa, de vill försöka. Han har talat med sina föräldrar som har uttryckt sig som att han "får göra som han vill". Menar de verkligen det eller litar de på att han slutligen kommer att göra som de vill, göra det rätta?

Elin och killen har tillbringat ungefär 2 veckor i "ingen mans land" då hon inte har varit välkommen hemma hos honom och han inte har varit välkommen här. Det går ju bra så här års och de har haft tur med vädret hittills. Nu säger han då att han vill mer. Jag är oerhört skeptisk och jag talade om det för Elin. Jag misstänker att han har tröttnat på att vara i "ingen mans land", att han saknar den bekvämlighet som fanns när han var välkommen här och om Elin, i första hand och Pär och jag, i andra hand välkomnar honom lika villkorslöst igen, så är vi bara tillbaka där vi var för några månader sedan dvs. han har allt han vill ha utan att behöva ge tillbaka. Det kommer inte jag att gå med på!

Både Pär och jag känner att det är killens familj som behöver visa att det finns en möjlighet till förändring, visa att Elin är välkommen hemma hos dem precis som hon är. Det är tal om förlovning igen. De förlovade sig för knappt 3 månader sedan på svenskt vis, men det är ju förstås inte giltigt för muslimer, så nu hägrar även en muslimsk förlovning i moské. Kanske kommer det att bli en inträdesbiljett till killens familj, men det är ju att börja i galen ände. Elin och killen måste ju kunna umgås med hans familj utan en massa krav på ändring och om det fungerar, så kan de förlova sig. Tycker jag. Att komma överens med sina svärföräldrar är naturligtvis inget krav i sig, men det underlättar onekligen och det blir nästan ett måste när barnbarn kommer in i bilden.

Jag vill att Elin ska känna att hon kommer i första hand för killen i fråga! Jag har inte upplevt att hon har gjort det under de här 2 åren som de har varit tillsammans. Det har konsekvent varit svårt för honom att planera eller bestämma något med henne av den anledningen att hans familj hela tiden ställer krav på att han ska finnas där för dem. Att säga "Jag gör vad som helst för dig", att skriva lappar där det står att de kommer att vara tillsammans "4 ever", att avsluta varje telefonsamtal med "Jag älskar dig" - det är lätt att prata, "talk is cheap". Upp till bevis! Om det ska fungera, så måste han, om inte bryta helt, så tunna ut banden med familjen. Om han vill bilda familj med Elin, så är det hon som kommer att vara hans familj i första hand. Elin förtjänar inte mindre än så. Pär och jag kommer inte att lita på honom på ett tag nu. Det kommer att dröja innan han är lika välkommen här som han var tidigare.

Fortsättning följer.

Eller?

Halv-fridens.      

 

sussi

17 juni 2012 23:53

Ni gör helt rätt. Håret reser sig på mig när jag läser ditt inlägg. Ni sköter de på så professionellt plan detta stora problem. Ärligt. Ni gör ett bra jobb. Spontant kan jag säga jag skulle inte klara de. Eran dotter har två bra förebilder.

Ewa

18 juni 2012 11:39

1000 tack för de orden!! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...