Min äldsta syster dog idag på eftermiddagen. Syster 1. Hon blev 60 år och har varit väldigt sjuk det senaste året med bl.a lungproblem. Det som till slut knäckte henne var en lunginflammation för mycket. Under 45 års tid har jag sagt att jag har 5 syskon, men nu har skaran krympt till 4. Det var Syster 3 som ringde vid 16-tiden. Hon hade pratat med Syster 1 så sent som igår och hon var väldigt ledsen. Själv känner jag ingenting. Den senaste gången jag över huvud taget pratade med Syster 1 var på mammas begravning för drygt 13 år sedan. Det sägs att om man har ett knepigt förhållande till den som dör, så blir även sorgen knepig. Det låter logiskt och det kan vara en del av förklaringen till min brist på känslor. Syster 3 kommer att ringa igen för att meddela när begravningen blir av. Jag kommer inte att åka dit, men jag vill skicka blommor till hennes familj. 

Jag träffade min Husläkare idag för att få reda på provsvaren. Alla värden är bra även om det dåliga kolesterolet är förhöjt. Det kolesterolvärde som uppmättes förra gången och som då låg runt 4 var LKHF i kombination med medicinen Pravastin. Dagens värde, som ligger runt 6 är enbart LKHF-baserat, men på inga sätt alarmerande (det är när det ligger runt 9-10 som larmet går). Eftersom det inte finns någon som helst anledning att äta statiner om man inte redan har påvisade hjärtbesvär, så sa jag att jag absolut inte kommer att börja med den igen. Dessutom försämrar den möjligheten att gå ned i vikt. Husläkaren sa att kolesterolvärdet är stress-känsligt och jag är, milt uttryckt, stressad sedan flera månader tillbaka. Vi fortsätter att hålla koll på värdena en gång om året.

När vi hade hälsat på varandra och jag satt ned, så frågade hon hur allt är nu för tiden och jag svarade att det är dj-t tungt. "Jag ser det...." svarade hon. Jag har inte pratat med henne sedan i augusti och jag har inte träffat henne sedan förra våren, men hon såg direkt att jag är sänkt! Hon fick naturligtvis höra allt om Samverkans-prylen och KBT-fanatikern och inte heller hon tror på KBT i min situation eller KBT över huvud taget. I datorn kunde hon se att det var någon sorts beslut på gång för min del och jag sa att det nog gäller remissen till Södertälje psykiatriska. Hon sa att hon har möjlighet att snoka reda på vilken läkare jag kommer att få och erbjöd sig att ringa och prata med denna läkare och berätta om mig, min situation och alla turer som jag har gått igenom samt att det är viktigt att läkaren läser på i journalen, så att jag inte behöver rapa upp precis allt en gång till när jag väl ska dit. Jag tackade och tog naturligtvis emot erbjudandet.

Jag förklarade för henne hur otroligt ensam jag känner mig i allt det här. Det känns inte som att jag har någon som stöttar mig helhjärtat. Jag fick ingen som helst hjälp av KBT-fanatikern M. Överläkaren i Södertälje kunde inte hjälpa mig bl.a för att hon slutar sin tjänst där (och dessutom är KBT-anhängare = förrädare). Af-damen förstår ingenting om hur jag mår och hon kommer dessutom att sluta. FK tjatar bara om sina förbannade regler. Pär tycker att jag gör ett misstag som inte fortsätter kursen när det jag behöver mest från honom är ett oreserverat stöd; att han håller på mig även om han inte håller med utan tiger med sina åsikter. Naturligtvis anser han inte att han är inkonsekvent som jag skrev om i ett tidigare inlägg, men jag vidhåller. Elin är den enda som står helhjärtat på min sida, men hon är inte i toppform hon heller pga oro för mig och sina övriga demoner. Som pricken över i kommer så beskedet om Syster 1. Jag trodde inte att det var möjligt att må sämre än jag gjorde i somras i väntan på besked från FK, men tänk vad fel jag hade.....

FY FAN.

O-fridens.

 

Sofia

22 februari 2011 22:11

Jag beklagar din och din familjs sorg och hoppas att det kommer att lösa sig för dig snart!

Ewa

22 februari 2011 22:12

Tack!

 

Nini

23 februari 2011 08:18

Ja, det blir en komplicerad sorg. :(
Vad skönt när någon människa SER en! Och dessutom erbjuder sitt stöd på det sättet.

http://nini.bloggagratis.se

Ewa

23 februari 2011 16:19

Min husläkare är guld värd!

 

Gröngöling

23 februari 2011 14:02

Ledsen att höra om din syster! Tror att man kan sörja på ett annat sätt om man inte haft något bra förhållande till den anhöriga. Man kanske sörjer att man inte haft det, det som man inte fick men hade behövt. Förstår att det blir ytterligare tyngd. Kära du.
Det var ju en snäll läkare du har, jag blir nästan rörd. Tack för att det finns sådana människor.
Många kramar och tankar från mig

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

23 februari 2011 16:18

Tack!

 

Annie

23 februari 2011 16:31

Så tråkigt att höra om din syster. Hur det nu än må vara med er icke-kontakt så är det ju inte roligt. Härligt att ni tänker skicka blommor till hennes familj.

Kramar i massor

http://www.peek-a-boos.bloggplatsen.se

Ewa

23 februari 2011 17:11

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...