Det var -19 när jag gick till tåget i morse, så det var full vintermundering som gällde vilket innebar att min ursnygga, sköna, lila kappa blev kvar på sin galge i hallen. Det gjorde nästan ont att andas in den kalla luften, så jag höll handen för munnen för att på så sätt värma upp inandningsluften för jag ville inte att den där urjobbiga hostan ska få fäste igen!

Jag åkte mitt i värsta rusningstrafiken, strax före 8, men jag höll mig lite bakom mitten av tåget och där var det överraskande tomt på folk. När det var dax för mig att stiga av i Huddinge, så var det på väg att bli fullt i vagnen. Och ja, det var försenat.

Stöd-kursen då. Jaa, vad 17 ska jag säga om den?  B  L  Ä !!  Det var bara jag och en kvinna till där, R, förutom terapeuten, M. Den tredje kvinnan hade fått förhinder och den fjärde kvinnan varken dök upp eller hörde av sig. Förmodligen blev det henne övermäktigt och jag har full förståelse!

Terapeuten, M, som har en egen praktik är inhyrd av Af för detta ändamål och hon har i sin tur hyrt in sig i en liten lokal som innehas av en naprapat (undrar var hon kommer att vara på måndagarna?). Vi 3 som var där idag fick gott och väl plats, men hur blir det när/om de övriga 2 kommer? Vi kommer att få skriva på ett papper om tystnadsplikt gentemot varandra, så jag kommer inte att skriva något om de andra deltagarna utan bara om M och om mig själv.

Prat. Vi fick berätta lite om vår respektive situation och vad som hade lett fram till idag. M pratade om hur hjärnan förändras när man har varit deprimerad under en lång period vilket var intressant. Vi pratade lite om stress och hur viktigt det är att kunna varva ned efter varje stress-period, så att det inte leder till utbrändhet och det var inga nyheter. Vi har fått läxor oxå. Flera stycken. En artikel om just förändringar i hjärnan. En CD med avslappning som vi ska lyssna på en gång varje dag. Vi ska även rita hur vårt familjeträd såg ut vid 7 års ålder, 15 års ålder och hur det ser ut idag. Det ska innehålla hur vi uppfattade alla olika familjemedlemmar (hur vi tolkade vår situation vid olika åldrar) vid respektive ålder. Familjeträdet kommer hon att använda vid de enskilda samtalen.

Det framkom att vi i gruppen skall hitta på en gemensam aktivitet en gång varje vecka "...i syfte att bryta det dystra lunkandet där hemma". Jag sa direkt att nej, jag vill inte. Jag vill absolut inte! När M envisades och försökte få mig att se det som något positivt, så försvarade jag mig med att jag faktiskt trivs bäst ensam. Jag tycker egentligen inte om människor och att det faktum att jag tagit mig till Huddinge idag var en bedrift som tagit på krafterna.

M har en benägenhet att lägga sin hand på ens arm, luta sig lätt framåt och le ett typiskt medkännande terapeut-leende. När hon gjorde så med mig, så kröp det av obehag inombords. Isch! Jag gillar inte henne och jag ser inte fram emot mitt enskilda samtal.....

Hela mitt jag revolterar mot tanken på kognitiv beteende-terapi! Hela mitt jag känner att den terapi-formen inte passar mig och den sortens depressioner som jag lider av. Dessutom har jag lärt mig själv så mycket av hur jag tänker och hur jag kan ändra det att det känns som att M bara kommer att lägga sig i något som redan fungerar. Fungerar hyfsat i alla fall. Jag är inte så arrogant att jag säger att jag inte har något övrigt att lära mig, men jag känner att KB-terapi inte är rätt. "Fel-känslan" som jag fick redan första gången som Af-damen berättade om den här kursen förstärktes idag. Fel, fel, fel, FEL!! Jag kommer dock att göra de läxor jag har fått och jag kommer att åka tillbaka nästa måndag och mycket möjligt ännu en gång efter det och sedan ska jag göra en ny utvärdering.

Vi höll på i 2,5 timme. Nästa gång börjar vi redan 8 och det är väl i syfte att hålla den "Depressiva Rösten" i schack genom att komma ut i dagsljus, men det är knappt att det har blivit ljust då och den lilla lokalen vi sitter i har inga panorama-fönster, om jag säger så. Fnys!

O-fridens.

 

Nannis

14 februari 2011 18:46

Familjeträdsgrejen och info om deprresion lät intressant. Men "terapi-smör" som inte kommer naturligt (du förstår vad jag menar).. det är inte roligt. Jag är en fysisk människa, men inte med folk som jag inte träffat så pass många gånger att jag är bekväm med dom. Då blir det bara FEL om de kommer innanför min "sfär".

Aktivitet, kan det vara att äta lunch ute eller fika, eller är det mer ni måste "göra" nåt?

kram

http://nannis.blogg.se

Ewa

14 februari 2011 20:36

Lunch, fika, promenad, simma - vad vi själva föreslår, men jag sa att jag hellre gör det själv. Det är ju ingen vits att göra något i grupp när jag inte har för avsikt att lära känna någon eller har lust att prata med någon av dem.

 

Annie

14 februari 2011 20:21

Förstår att du inte tycker att det var ett toppenmöte. Ditt familjeträd har du ju ritat/skrivit om här i bloggen, vilket nog har fungerat som terapi.
MEN så trevligt med en avslappnings-cd att få i läxa att lyssna på varje dag. Vad hette den, cd:n alltså? Jag vill också ha en sådan läxa.

http://www.peek-a-boos.bloggplatsen.se

Ewa

14 februari 2011 20:35

Den verkar vara hembränd och utan titel...

 

Gröngöling

14 februari 2011 21:20

Tycker också det lät bra med familjeträd.
Men lägga-handen-på-och-le-medkännande låter tillgjort.
Tycker att det är att gå fram för fort att begära att ni ska göra saker tillsammans redan nu. Det är något som kanske kan göras när man blivit varm i kläderna. Nu är det väl fantastiskt bra att bara komma dit på utsatt tid, och att vara där så länge (lång samvaro).
Det hade nog inte jag klarat, men vissa jobb skulle jag nog klara bättre än att umgås med främmande människor.
Tycker du var väldigt duktig som gick dit! Om jag får uttrycka mig lite fånigt. Men det VAR bra gjort.
Bra att du tar det lite i taget, i din takt.
Jättekram på alla <3 <3 <3 s dag från mig.

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

14 februari 2011 22:26

Tack och kramar tebax!

 

riesling

15 februari 2011 09:24

Vad glad jag blev att du skrev om din erfarenhet, jag hade hoppats på det. Jag tror i och för sig att det blir den typen av upplevelse som man gör det till men jag har också erfarenhet av KBT och jag dissar det. Det passar inte MIG. Det passar säkert andra men på mig var det inte applicerbart. Jag fattade aldrig vitsen med de olika uppgifterna och psykologen sa till slut rakt ut till mig att jag gjorde honom obekväm ...
(vad jag tyckte om det är ett helt inlägg som kanske kommer)

http://riesling.bloggplatsen.se

Ewa

15 februari 2011 11:56

Det är klart att jag skriver om det. Det är ju därför jag bloggar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...