Gestaltning/språklek och förvandling. Med hjälp av en "förvandlingskortlek" som har väldigt speciella och oerhört läckra motiv, så kan man trigga sin fantasi. Tänka utanför sina vanliga ramar.

Ett kort med motiv av en spindel och en fjäril.

Spindeln ser väldigt belåten ut. Den närmar sig bytet medan den nynnar för sig själv. ”Imse vimse spindel, klättrar uppför trån”. Benen rör sig hemtamt över nätet. Bytet är en fjäril, vackert midnattsblå. Den känner spindelns närvaro. Den fladdrar med vingarna och försöker slita sig loss från de klibbiga trådarna. Galen av skräck. Nynnandet kommer närmare. Fjärilen fladdrar, rycker och drar. Plötsligt tar nynnandet slut. Spindeln är över fjärilen som nu inte hoppas på annat än att det ska gå fort. 

Ett kort med motiv av en hund som hoppar över en tändsticksask.

Ludde tog sats och hoppade, landade på andra sidan, vände tog sats och hoppade en gång till. Han och hans husse hade övat på det här hur länge som helst. Det började bli tjatigt för dem båda två. Vad skulle det tjäna till? Han hade hoppat över hindret sju miljoner gånger. Han var trött. De korta benen trummade på medan han satsade för den sjumiljonteförsta gången, han svävade över och landade. Nu fick det räcka! Ludde vände sig mot sin husse för att försöka skicka ett mentalt meddelande om att de väl hade jobbat klart. Det fungerade! Husse lockade honom till sig, berömde honom och gav honom godis. När Ludde hade tuggat och svalt och druckit en slurk vatten tittade han upp på husse igen. Han höll en kamera i händerna och mumlade för sig själv något som lät som: ”Den här bilden blev kanonbra. Den kan vi nog använda.”

Ett kort med motiv av en grå trädörr.

Hedvig närmade sig dörren. Den bara stod där. Mitt i skogen. Huslös. Hon lade handen mot den för att försäkra sig om att hon inte hallucinerade. Solitt trä. Hon gick till höger och kikade runt kanten. Vad hade hon väntat sig? En helt annan värld? Hon såg bara andra sidan av dörren. Hedvig fortsatte runt ett helt varv. Hur tusan kunde dörren bara stå där? Hon tryckte sig mot den, men den stod hur stadigt som helst. Sedan tog hon tag i handtaget, tryckte ned det och dörren gick upp. Förvånat släppte hon taget. Skulle hon våga gå in? Hon andades djupt, knuffade upp dörren och klev över tröskeln. Det var svart som i en kolsäck. Bakom sig kunde hon se skogen. Framför sig såg hon inget. När hon stängde dörren tändes en fackla. Den satt på en vägg. Hon trevade sig framåt och allt eftersom hon rörde sig tändes den ena facklan efter den andra. Mörkret gav vika lite i taget och avslöjade väggar av sten. Stora stenblock som fogats samman med stor precision. Även golvet var av sten. Kallt och så slätt att det verkade polerat. En annan dörr skymtade och blev allt tydligare ju närmare hon kom. Den var precis likadan som den hon lämnat bakom sig. Den gick att öppna och Hedvig klev över tröskeln och ut i skogen. Det skarpa solljuset fick henne att blunda. Dörren slog igen efter henne med en smäll som fick henne att snubbla några steg framåt. Hon vände sig om och där stod dörren som hon hade stött på allra först. Visst var det den! Hon kände igen eken som stod i närheten. Hon gick runt till andra sidan, provade handtaget, men nu gick den inte att öppna.

Ett kort med motiv av ett ägg med utstickande fågelben. 

Albert vinglade omkring. Han kunde inte se något och dessutom var han ovan vid sina ben. Det var inte så här det skulle vara. Han var säker på att mamma hade förklarat det annorlunda. Mamma hade sagt att han skulle använda näbben till att göra ett hål och sedan skulle han göra hålet större och större tills han kunde köra upp hela huvudet. Efter det skulle skalet helt enkelt gå sönder och han skulle kunna sträcka på vingarna och sedan benen. I stället hade Albert lyckats göra hål för sina långa, pinnsmala ben och när han nu försökte trycka ifrån för att få huvudet igenom, så resulterade det bara i att han sträckte på benen och nästan tappade balansen i rena förskräckelsen.

”Albert?” hörde han hur mamma ropade och hon lät orolig.

Han vände sig mot ljudet, men var för snabb och förlorade balansen. Utan någon möjlighet att kunna dämpa fallet föll han raklång framåt och skalet sprack.

”Albert hur gick det?”

Han satte sig upp och ruskade bort den sista biten skal.

”Det gick bra, mamma” svarade han. ”Jag gjorde det. Jag tog mig ut alldeles själv som du sa att jag skulle göra!”

Ett kort med motiv av en väckarklocka. 

En klassisk väckarklocka med en liten hammare mellan två kupor av metall. Den åstadkommer ett ljud som kan väcka döda. När man har väckts innebär det en start på dagen. Man har ställt klockan på en viss tid därför att man vill hinna i tid till vadå? Skolan eller arbetet. Träningspasset eller tandläkaren. Just den här klockan står med det ena benet i en röd barnsko och med det andra benet på ett mynt. Tiden börjar gå från det ögonblick man föds och under en livstid förbrukar man många sorters skor i många olika storlekar. Det finns de som lever blott en endaste dag och som inte behöver några skor alls medan andra lever i 100 år och hinner nöta lika många par skor. ”Tid är pengar” antyder stress. Slöa inte för då går du miste om pengar! Ju fortare du arbetar desto mer pengar tjänar du! Sätt fart! Komigenkomigen!! Det kan också betyda att tiden är värdefull, att det gäller att använda förnuftet och ta vara på den.  Mindfulness. Kom ihåg att andas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...