......tycka om att shoppa? Jag vet inte. Det har smugit sig på mig. Visst har det ett samband med att jag har gått upp i vikt för kläder i min storlek är inte roliga. Så är det bara! Men jag har tappat lusten att shoppa annat oxå. Varför ska jag ta mig ned till pendeltåget, försöka förstå mig på SL:s helidiotiska reskassesystem, åka en halv timme och sedan utsättas för pöbel och oljud, fula miljöer och tiggare för att sedan släpa runt på kassar tills det är dax att göra samma resa hem och dessutom behöva släpa inköpen i uppförsbackar och trappor, bli äckeltrött och få ont? Varför utsätta mig för allt detta när det mesta finns på nätet? Det finns 2 hållbara anledningar och de är att jag 1) får tillbringa några timmar med min urtrevliga dotter och 2) det är enklare att prova skor direkt i stället för att chansa på nätet och sedan behöva besväret med att returnera.

Varför gnäller jag plötsligt om shoppandets vedermödor? För att jag har utsatt mig för allt detta idag. Det var dax helt enkelt. Minst en gång om året behöver jag utsätta mig för allt detta och om det blir en lyckad tur, som det blev idag, så är det inte lika jobbigt att komma hem med ont i foten, ryggen och armbågarna. Jag fick små vinkar om att det nog var meningen att jag skulle gå i affärer just idag för på KappAhl var det 25% på hela XLNT-sortimentet och de byxor jag köpte var dessutom nedsatta med en hundring. Jag använde 2 presentkort som jag fick när jag fyllde år och tack vare dem blev slutsumman knappt 500 kr trots att det var 2 byxor, 2 toppar, 5-pack strumpor och en tröja till Elin. Jag provar aldrig överdelar, men byxor kräver provning. Provrummet var rymligt och det underlättade ju, men jag gick inte magiskt ned i vikt och jag blev inte vältranad av att kliva in där vilket ledde till att jag helt sonika täckte för de bägge speglarna. Jag behöver inte se i spegeln hur illa allt sitter på mig, jag behöver bara känna att jag får ihop byxorna utan att behöva hålla andan. Elin däremot klär i allt, precis allt. Hon är......nätt. Petite på franska. Om hon inte hade varit min dotter, så hade jag varit konstant avudnsjuk och aldrig shoppat kläder tillsammans med henne. Hon såg så sval och fräsch ut i sina tajta jeans med uppvikta ben, svarta ballerinaskor, ett blommit linne och en ljusrosa kofta. Jag kände mig som en svettig valross i min jeans och gympaskor, top och jenasskjorta. Som sagt: det är tur att hon är min dotter...... Om jag ska vara lite allvarlig, så är jag oerhört taxam för att hon verkar ha ärvt sin pappas kroppskonstitution och att hon slipper min släkts hopplösa övervikt. 

Skor. Efter måndagens otrevliga fotbad inpsekterade jag gympaskorna ordentligt. De är slitna och jag vet inte hur länge jag har haft dem. Kanske 5 år? Jag köpte dem för inomhusbruk på SATS. Nu har sulan förlorat en hel del av sin elasticitet och det är en flera sprickor både ovanpå tådelen och i skarven mellan sko och sula. Ergo: fotbad vid kraftigt regn. Jag drog med mig Elin till Stadium för personelan är alltid så hjälpsam där och idag var inget undantag. Det var en tjej som hjälpte oss båda och hon var väldigt pratglad och vi täckte ämnen från skor till monsterfilmer. Monsterfilmerna kom på tal när jag sa att inget kan få mig att springa. Inget. "Kanske Godzilla?" sa hon då för hon hade sett en nyinspelning om nämnda monster. Gud i himlens höga höjder vilka fula skor det finns!! Dagens mode vad gäller sportskor är den ena självlysande färgen efter den andra. Neonrosa, neongrönt, neongult, lila, vitt och sedan en obehaglig kombination av alla färger. Den trevliga tjejen blev lite förvånad när jag sa att jag föredrog mindre knalliga färger på mina fötter. "Du som alltid gillar färg annars?" blev Elins bidrag till det meningsutbytet. Ja, jag gillar färg, men inte på skor. Jag hittade ett par svarta Solomon med diskret ljusblå detaljer. "Det står 999 på kartongen" sa tjejen "men det är fel, de kostar 799." När jag kom fram till kassan hade priset gått ned till 500 kr. Häpp! 

Jag köpte nagellack, badsvampar och te oxå och vi avslutade hela prövningen på Sandys. Rostbiffsmackan var inte lika god som förra gången, men fullt tillfredsställande och den varma chokladen funkade överraskande bra till. Det var första gången som Elin inte åkte hem med mig efter en shoppingrunda. Hon åkte hem till Robin och Selma och jag fick vingla vidare med mina påsar. Ensam, övergiven, trött, svettig och pank. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...