Jag köpte en liten bit skivbar Arboga pastej (den godaste) och när jag kommer hem ser jag att det står ordet "mini" på den. Desperat hoppas jag att ordet står för storleken på pastejen, men så är det naturligtvis inte. Ordet "mini" står för att pastejen innehåller mindre fett än riktig pastej. Jag skriver avsiktligt riktig pastej för alla sk. lätt-produkter är oriktiga; de är bara en fisiga kopior av originalen. När man tar bort fett, så måste man ersätta det med något och det blir oftast med något som inte är lika naturligt, något konstgjort. Något som förändrar smaken till det sämre. Något som, i vissa fall t.ex aspartam, är skadligt för kroppen så till vida att kroppen luras till att producera fett. Sedan jag började med LKHF, så har jag blivit manisk när det gäller lätt-produkter och att jag nu har släppt en över min tröskel ger mig samma känsla av besvikelse och panik och moraliskt förfall som en vegetarian kanske får när en bit kött förklätt till tofu tränger sig på. Fy f-n för lätt-produkter!   

Fridens.

Dagens skämt står faktiskt DN för med sin artikel om syskon i allmänhet och systrar i synnerhet. I slutet av artikeln står att läsa följande:

"Professor Padilla-Walker säger till nyhetsbyrån Gannett News Service att systrar uppmuntrar vänlighet och generositet och skyddar mot depressioner."

Jag har 4 systrar (den äldsta är 15 år äldre, den yngsta är 1,5 år yngre) och ett stycke bror. Anledningen till att jag inte har kontakt med någon av dem är just det att de inte har skyddat mig från depressioner. Tvärtom! Vänlighet och generositet har jag lärt mig alldeles själv. Så det så! Nu hoppas jag att ingen försöker att vara smart genom att säga att om jag fortfarande hade haft kontakt med syskonen, så hade jag kanske inte lidit av depressioner för det är så fel som något kan bli! Jag har lidit av dystymisk depression sedan tonåren och det var en period av mitt liv när jag inte hade förmåga att välja bort mina syskon. Om det är några personer som hjälper mot depressioner och som får mig att vilja vara vänlig och generös, så är det Pär och Elin. Och marsvinen förstås.

Fridens.    

....oxå någonstans. Jag promenerade en av mina favoritrundor. Det gick inte fort. Det tog lång tid, 100 minuter, men jag kom hem till slut.

Fridens. 

Coolio med "Gangsta Paradise".

Den betong-tunga basen.

De fjäderlätta stråkarna.

Domedags-kören.

En rys-ig kombination.

Fridens.    

........för alla stöttande kommentarer, så lägger jag in en bild som, i alla fall jag själv, blir glad av. Dvärgflodhästen Kambiri föddes för 2 veckor sedan på Sidney Zoo. I filmen säger djurskötaren att hon är väldigt blyg och sover mycket och är ute bara korta stunder på morgonen. Stillbilden är från filmen, men jag vet inte hur jag ska få med filmen i bloggen, men visst är hon söt! Hon har en väldigt rund och go' mage.    

Fridens.

Jag har pratat med min Husläkare ett antal gånger och hon har ringt "vikarien" på FK och bett om ett anstånd för inlämning av åsikter och läkarutlåtande. * Även hon kommer att ha semester med start i morgon och 2 veckor framåt (men henne kan jag inte bli sur på), men när hon kommer tillbaka ska hon ringa mig och vi ska lägga upp en handlingsplan. Hon har även skickat en remiss till Södertälje psykiatriska för att jag ska få en ny utvärdering och vi får bara hoppas att det blir hos någon annan än Överläkaren......

Pär har pratat en hel del med "vikarien" på FK och hon kunde meddela följande: det som FK har hakat upp sig på är att utlåtandet från Överläkaren baseras på gamla journalanteckningar till följd av att vi träffades endast en gång. Trots att det är en Överläkare inom allmän psykiatri, så är FK inte nöjda för - hör och häpna! - nu har de svängt och anser att det är Husläkarens utlåtande som väger tyngre just för att hon har träffat mig under längre tid! Jag blir alldeles matt..... Att FK sedan har mage att kalla Husläkarens och Överläkarens utlåtande för "gamla" när de skrevs i mars respektive februari; anledningen till att de har blivit gamla är för att FK har tagit sådan satans lång tid på sig!

Något som närapå ger mig blodstörtning är att det har tagit drygt 4 månader innan FK hör av sig och att jag sedan har endast 2 veckor på mig med att inkomma med åsikter och nya intyg!!! Nu har vi visserligen fått anstånd, men det här gäller i stort för FK:s hantering.   

När Husläkaren ringde senaste gången, nu på eftermiddagen, så avslutade hon med att fråga om jag känner att jag orkar hänga i ett par veckor till fram till beslutet i september. Jag svarade att det gör jag, men om beslutet blir att jag inte får någon ersättning alls, att jag måste in i deras 3-månadersprogram med enskild bedömning av någon som aldrig förr har träffat mig och som inte känner mig för att sedan hamna i en ny sjukskrivnings-cirkel och då befinna mig på ruta ett där jag befann mig för 10 år sedan..... Då tar jag hellre livet av mig och jag menar allvar och från och med nu kommer jag inte att dra mig för att använda det som argument eller hot eller vad fan de vill kalla det.    

* "Vikarien" hade lämnat ett meddelande på Pärs mobil om att vi får anstånd till den sista augusti och att beslut kommer att fattas den 7 september. Jag hade väl aldrig kunnat föreställa att det skulle ta så'n satans tid!!

Det var Elin som gav marsvinens frukost idag (hon bytte det mot att städa buren) och jag fick en morgon utan väckarklocka. Visserligen väcktes jag av att Elin kom in med telefonen och ett samtal från Husläkaren, men eftersom jag lade mig före 22 igår, så hade jag nästan sovit färdigt. Efter litet frukost fick jag med mig Elin på en promenad i syfte att hämta plastfrottén från Ellos och att köpa godis på Konsum. Det blev en sammanlagd promenad på 75 minuter, men det var tungt och när vi kom hem var jag sjukt trött. Jag är utmattad och seg i huv'et efter 2 känslomässigt stormiga dagar.

Efter lunchen lade jag, med Elins hjälp, ut frottéplasten under marsvinens handdukar och sedan städade jag buren. Sedan var det läge för en välbehövlig dusch.

Vad jag är trött......

Fridens.   

Fy fan för att vakna i morse och komma ihåg FK:s brev!

FY FAN!

Min Husläkare ska ringa mig i eftermiddag. En läkare som jag har känt i närmare 7 år. En läkare som kan se samband mellan stress och hur jag mår. En läkare som lyssnar och hjälper. Pär har pratat med FK och nu finns det tydligen möjlighet för mig att skicka in ett nytt och färskt utlåtande från Husläkaren om hur jag mår i dagsläget och FK kommer att ta med det. Frågan är om de tar hänsyn till det?

O-fridens.

Jag är heligt förbannad på FK!!!

Det kom ett brev idag, men inte med något besked.

"Innan FK beslutar i ditt ärende får du ta del av de handlingar som kommit in från någon annan än dig själv."

Det finns 2 bifogade kopior av dels den komplettering som begärdes av min Husläkare och dels den komplettering som begärdes av Överläkaren. Den senare fick FK den 7 juli.

Det här ville FK ha kompletterat från Överläkaren:

"Vilken grad av stresskänslighet respektive koncentrationssvårigheter har patienten? I vilka situationer blir patienten nervös och får koncentrationssvårigheter? På vilket sätt sätter nervositeten ned arbetsförmågan?"

För att kunna svara på den sortens frågor, så bör läkaren känna patienten ganska väl, eller hur? Jag träffade Överläkaren en enda gång och det rådde språkförbistring.

Så här svarar Överläkaren på frågorna:

"Patienten har varit en gång på läkarbesök. Jag utfärdade då ett LUH. Under besöket var patienten ovillig att lämna konkret information och önskade endast ett utlåtande. Jag utgick från journaluppgifter. ----- Min bedömning utgår från tidigare journaler och kan ej göra det mera detaljerat. Jag föreslår att remittera patienten till en specialist i arbetförmågebedömning på FK."

"....var patienten ovillig att lämna konkret information och önskade endast ett utlåtande." Vad då för konkret information??? Jag svarade på alla hennes framhackade knappt förståeliga frågor (hon bröt kraftigt på ryska (?) ). Hon frågade mig upprepade gånger om vad som stod i gamla journaler, men hur i herrans namn skulle jag kunna veta det?! Jag kan inte låta bli att undra om hon är så pass oprofessionell att hon hämnas på att jag anmälde henne till Patientnämnden?

I den sista 'frågerutan' på läkarutlåtandet som Överläkaren fyllde i tidigare i år, så lyder frågan: "Hur förväntas arbetsförmågan utvecklas på sikt?" Överläkaren har skrivit följande: "Patientens psykiska tillstånd har inte förändrats sedan sista bedömning. Patienten kan inte återgå i arbetet inom överskådlig tid. Patientens arbetsförmåga bedöms nedsatt 100% permanent."  Kan det bli tydligare?? Varför ville FK ha komplettering om min stress och min koncentrationsförmåga?

Nu kommer slutklämmen i brevet jag fick idag:

"Utifrån uppgifterna i ärendet överväger FK att avslå din ansökan. Det beror på att FK bedömaer att det kan föreligga medicinskt relaterade besvär och att dessa kan medföra en viss påverkan på funktionsförmågan. Framkomna medicinska faktorer bedöms dock inte vara av sådan art att de nedsätter arbetsförmågan med minst en fjärdedel och under minst ett år i ett arbeta som är normalt förekommande på arbetsmarknaden."

HUR DUM I HUVUDET FÅR MAN BLI NÄR MAN INNEHAR EN TJÄNST DÄR EN PERSONS HELA FÖRSÖRJNING PÅVERKAS?

När jag skickade in min ansökan, så dröp alla tidigare läkarutlåtanden av min psykiska ohälsa, men det är mina medicinska faktorer som inte gör mig tillräckligt sjuk!

Jag ringde och pratade med Pär som i sin tur ringde den handläggare som har skickat brevet, men hon var på semester till sista augusti. Min ordinarie handläggare är på semester till mitten av august. Han lyckades få tag i Ett Högre Höns, men det gav ingenting. Det är tydligen det där 3-månaders rehabiliterings-tjafset inklusive enskild bedömning som jag måste gå igenom för att sedan få vanlig sjukpenning och så börjar allt, precis allt, om från början igen där jag var för 10 år sedan.

Jag har tid på mig till 17 augusti att 'lämna synpunkter'. Nog fan ska jag lämna synpunkter! Jag vet inte om mina synpunkter kommer att ha någon effekt, men jag kommer att lämna dem!

JAG ÄR SÅ HELIGT FÖRBANNAD!

JAG ÄR DESPERAT!

JAG ÄR UPPGIVEN!

Jag bara gråter och gråter.

Pär säger att vi måste följa spelreglerna, att det inte finns något alternativ, men det finns visst alternativ: självmord. Varför i helvete ska jag finna mig i att bli behandlad så här? Varför i helvete ska jag finna mig i att behöva må så här?? Det är som det brukar vara; precis när jag har fått näsan över vattenytan en längre stund, så är något där och trycker ned mig igen. Jag hinner aldrig, aldrig samla krafter för att ORKA!!!

Jag ger upp nu.