För några år sedan hade jag åkt hem direkt efter läkarbesöket och beklagat mig för Pär och sent omsider kanske, kanske kontaktat Patientnämnden. Idag gick jag direkt till receptionen och bad att få prata med någon om det värsta läkarbesöket jag har varit med om.

Jag vaknade med en klump av obehag i magen. Känslan inför läkarbesöket var inte bra. Jag försökte faktiskt att ändra mina tankar kring detta läkarbesök för att på så vis ändra känslan, men det gick inte. Om Husläkaren inte hade berättat om Överläkarens språkproblem, så hade jag kanske varit mer positiv i morse, men samtidigt, så gjorde förhandsinformationen att jag var beredd. Det visade sig vara MYCKET värre än bara knackig svenska. Jag hade svårt att förstå Överläkaren och jag har ingen aning om ifall jag gjorde mig förstådd hos henne. Hon sa att min journal sträckte sig över lång tid och bad mig sedan att "....berätta om mig själv i stora drag.". Jag struntar i hur tjock min journal är; hon ska se till att ha läst igenom den! Som patient ska jag inte behöva rapa upp mitt livs historia varje gång jag ställs inför en ny läkare för det är inte MITT val att aldrig få träffa samma läkare mer än en gång! Jag berättade i VÄLDIGT STORA drag. Hon undrade om inte Af skulle kunna hjälpa mig genom diverse aktiviteter? Här åkte mina taggar ut och jag var nära att ställa mig upp, luta mig över henne och väsa: "Du ändrar INGENTING i jämförelse med det tidigare utlåtandet!", men jag är för väluppfostrad. I stället sa jag att om Af eller FK väljer att dra igång någonting efter att ingenting har gjorts på 10 år, så kommer jag att reagera med ångest och depression pga stress. Vilken nytta gör det? Vi gick igenom mina mediciner efter en utskriven lista som hon hade och när vi kom fram till Mollipect och jag sa att jag använde den endast i höstas mot hosta, så sa hon att jag måste se till att Husläkaren stryker den medicinen från listan. Vad har hon med det att göra? Det värsta var att hon bad mig att sitta med och diktera för henne vad hon skulle skriva i läkarutlåtandet!!! Hon motiverade det med att hon inte hade hittat det tidigare utlåtandet från 2008 samt att vi ju hade träffats endast en gång. Egentligen skulle jag ha rest mig där och då och sagt att nu f-n får det vara nog! I stället gav jag förslag på hur hon skulle skriva, men hon var inte nöjd med det för det var inte tillräckligt mycket. Herregud.....

Efter en sammanlagd halv timmes plåga kunde jag gå och jag gick direkt till receptionen för att få prata med någon. Jag var gråtfärdig. Jag fick prata med en sköterska som var som balsam efter den hackiga Överläkaren. Tårarna rann medan jag förklarade hur utsatt jag kände mig: den där människan har ansvaret för om jag kommer att få fortsatt sjukersättning eller inte. Sköterskan sa att de var medvetna om problemet och när jag berättade att Överläkaren hade bett mig att diktera, så tappade hon hakan. Faktiskt. Hon rekommenderade mig att kontakta patientnämnden och det gjorde jag direkt jag kom hem. Mannen som jag fick prata med var inte heller svenskfödd, men hans brytning var försumbar. Jag ska fylla i ett formulär från deras sida som jag sedan ska posta till dem och sedan för de ärendet vidare. De strävar efter ett yttrande från ansvarig på Södertälje Psykiatriska öppenvårdsenhet.

Jag har bara känt mig kränkt efter ett läkarbesök en gång tidigare *, men inte som idag! När jag läser igenom det jag har skrivit, så tycker jag inte att jag lyckas få fram känslan av frustration och hopplöshet som förbistringarna i kommunikationen gav mig. När jag satt bredvid Överläkaren medan hon fyllde i formuläret på datorn, så lade jag märke till en patientjournal som låg på skrivbordet. På journalen satt en handskriven lapp och jag kunde tydligt läsa patientens namn, personnummer, telefonnummer och ärende. Om jag hade vetat att MIN journal låg framme till allmänt beskådande..... Jag tog faktiskt med detta i min anmälan till Patientnämnden.

* jag gick i samtalsterapi på Södertälje psykiatriska öppenvårdsmottagning och upptäckte att terapeuten satt och nästan sov medan jag vände ut och in på mig. Terapeuten hade dessutom svårt att från ett möte till ett annat minnas sådana saker som ATT jag var gift, ATT jag hade barn mm. Den gången skrev jag till överläkaren på Södertälje sjukhus som kontaktade mig via telefon och sedan fick jag en ny terapeut.

O-fridens.

 

Nannisen

26 februari 2010 15:47

Jag vet hur det är att bli kräknt av läkare, det är inte bara en gång jag gått därifrån med en stor klump i bröstet och tårar i ögonen. Det är hemskt!

BRA att du gör en anmälan! Det önskar jag att jag gjort också. Du är stark Ewa!

kram och trevlig helg!

http://nannis.blogg.se

 

Elin

26 februari 2010 17:33

HEJA HEJA! HON SKA BORT DÄRIFRÅN! (Läkaren alltså...)
Jag önskar att jag hade varit hemma och kunnat ge dig en kram...

Tänker på dig. Kramar!

http://elinsundback.bloggplatsen.se

 

Gröngöling

27 februari 2010 11:30

De (hon) borde skämmas att bemöta en patient på det viset! Så bra och starkt av dig att genast gå och säga till, förhoppningsvis vände det upplevelsen till något lite bättre, att du fick ett bra bemötande då.
Jättebra att du anmälde, det skulle fler göra! Inte lätt när man är så beroende av läkarna.
Kram!

http://grongoling.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...