En tibetansk spaniel....

...eller en kooikerhund.

Rasernas temperament passar mig. Pälsvården är minimal. Den kräver inte alltför mycket motion, men båda raserna - som alla raser - kräver hjärngympa. Båda raserna är tillgivna och inte så skälliga. De är inte stora och ingen av de äter marsvin, eller har jag fel? Sedan kan jag inte förneka att mängden gosig päls tilltalar mig + de hängande öronen (ooooh, jag kan verkligen känna hur len pälsen på öronen är *ryser av välbehag*). Drömmen om en hund består medan jag samlar information.

Fridens.   

.......att skilsmässorna nu är så många och så vanliga att jag lugnt kan tycka att folk inte kämpar tillräckligt. Det går inte längre att komma med argumentet "Du vet inte hur de har det". Folk skiljs i för stor utsträckning för det. Tycker jag. Själv har jag varit gift i 17 år och tillsammans med min man i 20 och många, många gånger har vi velat sticka, men aldrig samtidigt och det är kanske det som är hemligheten.   

Fridens.

Jag handlade lite på Vi Menyn i Salem (vilken STOR och härlig mataffär!) bl.a några paket med parmaskinka och flera, flera Mini Baby Bel-ostar. Jag är återigen inne i parma + ost-period. Det är så gott! Pär var in på Bolaget och köpte en flaska Jack Daniels. Han uppskattar inte mina parma-perioder. Han tycker att de är för dyra (en förpackning med 6-8 skivor kostar ca 39 kr). Jag frågade honom vad Jack Daniels kostade. 300 kr blev svaret. Är inte det dyrt? Allt är relativt. Eftersom jag inte dricker alkohol över huvud taget, så har jag ingen som helst glädje av den dyra drycken medan han kan äta av både parma och ost (om jag inte har hunnit äta upp rubbet först!). Han höll med om att ligger något i det resonemanget....

Fridens.

Jag tycker att vi måste ändra definitionen av framgång. Idag är framgång detsamma som ekonomisk status; prylar. Framgång är att ha en titel som garanterar hög lön. Framgång är hus, 2 bilar, flera utlandsresor varje år och de senaste teknikprylarna. Baksidan av den här sortens framgång är att man måste jobba bra mycket mer än den lagstadgade 40-timmarsveckan vilket i sin tur leder till att man inte har tid att att umgås med familjen i det fina huset. Dessutom har man inte haft ordentlig semester om man inte har varit utomlands.

Framgång borde vara och ÄR, för Pär och mig, att ha arbetat sig upp på en arbetsplats och på så sätt visat att man är värd en rejäl lön utan att vara chef. Utan att vilja bli chef. Att ha chefens förtroende, så till vida att man kan ta ledigt när familjen krisar. Framgång borde vara att hålla ihop sitt äktenskap, så att barnen får växa upp med båda biologiska föräldrarna. Framgång är att ha den sortens förhållande till barnen att de vänder sig till mig, som förälder, när det blir tungt. Framgång är när man skrattar mer än man bråkar. Framgång är när man kan uppskatta det vardagliga. Framgång är att kunna säga att "Jag har varit hemma hela semestern och int' gjort nå'!" utan att känna sig mindervärdig. Framgång är att veta vad barnets bästis alternativt pojkvän heter och att ha träffat personen. Framgång är när barnet trivs så bra hemma att hon inte har något emot att tillbringa fredag- eller lördagskvällen med sina päron i stället för att vara ute och busa.

Just nu kommer jag inte på mer. Gör ni det? Ni håller kanske inte med?

Fridens.

Jag är hellre dårförkyld än magsjuk.   

När jag är dårförkyld, så kan jag dricka te.   

Det kan jag inte när jag är magsjuk.   

Fridens.

I natt har sovit HELA natten. Jag har inte ens varit på toaletten.

Halleluja!

Det snöar och är bara +2 grader. *morr'

Men jag har sovit HELA natten!

Halleluja!

Fridens.